Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes

”Men han begick ju självmord, eller försökte i alla fall. Vilken lejd mördare gör det?”

Mikael funderade en stund. Han mötte chefredaktörens blick

”Någon som är 78 år och kanske inte har något att förlora. Han är inblandad i det här och när vi grävt färdigt kommer vi att kunna bevisa det.”

Malin Eriksson betraktade uppmärksamt Mikaels ansikte. Hon hade aldrig tidigare sett honom så kyligt orubblig. Hon rös plötsligt. Mikael såg hennes reaktion.

”En sak till. Nu är vi inte längre inblandade i en match med ett gäng kriminella utan med en statlig myndighet. Det här kommer att bli tufft.”

Malin nickade.

”Jag hade inte räknat med att det skulle gå så här långt. Malin, om du vill dra dig ur så säg bara till.”

Hon tvekade en stund. Hon undrade vad Erika Berger skulle ha sagt. Sedan skakade hon trotsigt på huvudet.

En irländsk lag från år 697 förbjuder kvinnor att vara militärer – vilket antyder att kvinnor tidigare hade varit militärer. Folkgrupper som vid olika tillfällen i historien hållit sig med kvinnliga soldater är bland annat araber, berber, kurder, rajputer, kineser, filippinier, maorier, papuaner, australiensiska aboriginer, mikronesier och amerikanska indianer.

Det finns en rik flora av legender om fruktade kvinnliga krigare från antikens Grekland. Dessa berättelser omtalar kvinnor som tränades i krigskonst, vapenbruk och fysiska umbäranden från barndomen. De levde separerade från männen och drog ut i krig med egna regementen. Berättelserna innehåller inte sällan inslag som antyder att de besegrade männen på slagfältet. Amasoner förekommer i grekisk litteratur i till exempel Iliaden av Homeros drygt 700 år före Kristus.

Det var också grekerna som myntade uttrycket amasoner . Ordet betyder bokstavligen ”utan bröst”. Det förklaras att i syfte att enklare kunna spänna en pilbåge så togs det högra bröstet bort. Även om ett par av historiens viktigaste grekiska läkare, Hippokrates och Galenos, lär ska ha varit överens om att denna operation ökade förmågan att använda vapen, så är det tveksamt om sådana operationer verkligen utfördes. Däri finns ett förborgat språkligt frågetecken – det är oklart om prefixet ”a” i ”amason” verkligen betyder ”utan” och det har föreslagits att det i själva verket betyder motsatsen – att en amason var en kvinna med särskilt stora bröst. Det finns heller inte ett enda exempel på något museum som visar en bild, amulett eller staty som föreställer en kvinna som saknar höger bröst, vilket annars borde ha varit ett vanligt förekommande motiv om legenden om bröstoperationer hade varit korrekt.

Erika Berger drog ett djupt andetag innan hon sköt upp hissdörren och klev in på Svenska Morgon-Postens redaktion. Klockan var kvart över tio på förmiddagen. Hon var propert klädd i svarta byxor, röd jumper och mörk kavaj. Det var strålande första maj-väder och på vägen genom stan hade hon konstaterat att arbetarrörelsen höll på att samlas och att hon själv inte hade gått i ett demonstrationståg på drygt tjugo år.

En kort stund stod hon alldeles ensam och osynlig vid hissdörrarna. Första dagen på det nya stället. Från sin plats vid entrén kunde hon se en stor del av centralredaktionen med nyhetsdesken i centrum. Hon höjde blicken en aning och såg glasdörrarna till chefredaktörens rum som under kommande år skulle bli hennes arbetsplats.

Hon var inte helt övertygad om att hon var rätt person att leda den oformliga organisation som utgjorde Svenska Morgon-Posten . Det var ett gigantiskt kliv från Millennium med fem anställda till en dagstidning med åttio journalister och ytterligare drygt nittio personer i form av administration, teknisk personal, layoutare, fotografer, annonssäljare, distribution och allt annat som hör tidningsmakeri till. Dessutom tillkom ett förlag, ett produktionsbolag och ett förvaltningsbolag. Sammanlagt drygt 230 personer.

En kort stund undrade hon om allting inte var ett enormt misstag.

Sedan upptäckte den äldre av de två receptionisterna vem som hade kommit in på redaktionen och klev ut från disken och sträckte fram handen.

”Fru Berger. Välkommen till SMP.”

”Jag heter Erika. Hej.”

”Beatrice. Välkommen. Ska jag visa vägen till chefredaktör Morander … ja, alltså, avgående chefredaktör, ska jag väl säga.”

”Tack, men han sitter i glasburen där borta”, sa Erika och log. ”Jag tror att jag hittar. Men tack för vänligheten.”

Hon promenerade raskt genom redaktionen och noterade att sorlet minskade en aning. Hon kände plötsligt allas blickar på sig. Hon stannade framför den halvtomma nyhetsdesken och nickade vänligt.

”Vi får hinna hälsa ordentligt på varandra om en stund”, sa hon och gick vidare och knackade på karmen vid glasdörren.

Avgående chefredaktör Håkan Morander var 59 år gammal och hade tillbringat tolv år i glasburen på SMP:s redaktion. Precis som Erika Berger hade han en gång handplockats utifrån – han hade alltså gjort samma första promenad som hon nyss gjort. Han tittade förvirrat upp på henne, kastade en blick på sitt armbandsur och reste sig.

”Hej Erika”, hälsade han. ”Jag trodde att du skulle börja på måndag.”

”Jag stod inte ut att sitta hemma en dag till. Så här är jag.”

Morander sträckte fram handen.

”Välkommen. Det ska bli förbannat skönt att du tar över.”

”Hur mår du?” frågade Erika.

Han ryckte på axlarna i samma ögonblick som Beatrice från växeln kom in med kaffe och mjölk.

”Det känns som om jag går på halvfart redan. Jag vill egentligen inte prata om det. Man går omkring och känner sig som en tonåring och odödlig i hela livet och sedan har man plötsligt väldigt lite tid kvar. Och en sak är säker – jag tänker inte slösa bort den tiden i den här glasburen.”

Han gnuggade sig omedvetet över bröstkorgen. Han hade hjärt- och kärlproblem, vilket var orsaken till hans plötsliga avgång och att Erika började flera månader tidigare än ursprungligen aviserat.

Erika vände sig om och tittade ut över redaktionens kontorslandskap. Det var halvtomt. Hon såg en reporter och en fotograf på väg mot hissen och bevakningen av första maj.

”Om jag stör eller om du är upptagen i dag så kan jag smita iväg.”

”Mitt jobb i dag är att skriva en ledare på 4 500 tecken om första maj-demonstrationerna. Jag har skrivit så många att jag kan göra det i sömnen. Om sossarna vill inleda krig med Danmark så måste jag förklara varför de har fel. Om sossarna vill undvika krig med Danmark måste jag förklara varför de har fel.”

”Danmark?” undrade Erika.

”Tja, en del av budskapet på första maj måste handla om konflikten i integrationsfrågan. Och sossarna har förstås fel, vad de än säger.”

Han skrattade plötsligt.

”Det låter cyniskt.”

”Välkommen till SMP.”

Erika hade aldrig haft någon åsikt om chefredaktör Håkan Morander. Han var en anonym makthavare bland eliten av chefredaktörer. När hon läst hans ledare hade han framstått som tråkig och konservativ och expert på skattekverulans, som en typisk liberal yttrandefrihetsivrare, men hon hade aldrig tidigare träffat honom eller pratat med honom.

”Berätta om jobbet”, sa hon.

”Jag slutar sista juni. Vi går parallellt två månader. Du kommer att upptäcka positiva saker och negativa saker. Jag är cyniker, så jag ser väl mest de negativa sakerna.”

Han reste sig och ställde sig bredvid henne vid glaset.