Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes

Han hade valt det säkra för det osäkra. Mordmisstänkt eller inte så var hon hans patient och hans uppgift var att sörja för hennes snara tillfrisknande. Han utfärdade därför ett besöksförbud som inte hade någon anknytning till åklagarens juridiskt motiverade besöksförbud. Han ordinerade medicinering och fullständig vila.

Eftersom Anders Jonasson ansåg att total isolering var ett så inhumant sätt att bestraffa människor att det faktiskt gränsade till tortyr och att ingen människa mådde bra av att vara helt åtskild från sina vänner, beslutade han att Lisbeth Salanders advokat Annika Giannini skulle tjänstgöra som ställföreträdande vän. Jonasson hade ett allvarligt samtal med Annika Giannini och förklarade att hon skulle få tillträde till Lisbeth Salander en timme varje dag. Under denna tid fick hon besöka henne, samtala med henne eller bara sitta tyst och hålla henne sällskap. Samtalen skulle dock i görligaste mån inte handla om Lisbeth Salanders världsliga problem och stundande juridiska bataljer.

”Lisbeth Salander har blivit skjuten i huvudet och är faktiskt allvarligt skadad”, förklarade han. ”Jag tror att hon är utom fara, men det finns alltid risk för att blödningar uppstår eller att komplikationer tillstöter. Hon behöver vila och hon måste få läka. Först därefter kan hon börja ta itu med sina juridiska problem.”

Annika Giannini hade förstått logiken i doktor Jonassons resonemang. Hon förde några allmänna samtal med Lisbeth Salander och gav en antydan om hur hennes och Mikaels strategi såg ut, men under den första tiden hade hon ingen möjlighet att gå in i några detaljerade resonemang. Lisbeth Salander var helt enkelt så drogad och utmattad att hon ofta somnade mitt i deras samtal.

Dragan Armanskij granskade Christer Malms bildserie av de två män som hade följt efter Mikael Blomkvist från Copacabana. Bilderna var knivskarpa.

”Nej”, sa han. ”Jag har aldrig sett dem tidigare.”

Mikael Blomkvist nickade. De träffades i Armanskijs arbetsrum på Milton Security på måndagsmorgonen. Mikael hade gått in i byggnaden genom garaget.

”Den äldre är alltså Göran Mårtensson som äger Volvon. Han har följt efter mig som ett dåligt samvete i åtminstone en vecka, men det kan förstås ha pågått längre.”

”Och du påstår att han är Säpo.”

Mikael pekade på den bakgrund han satt ihop om Mårtenssons karriär. Den talade för sig själv. Armanskij tvekade. Han upplevde motstridiga känslor inför Blomkvists avslöjande.

Det var en sak att statliga hemliga poliser alltid gjorde bort sig. Det var sakernas naturliga tillstånd inte bara för Säpo utan för sannolikt alla världens underrättelsetjänster. För guds skull, franska hemliga polisen hade skickat ett team attackdykare till Nya Zeeland för att spränga Greenpeacefartyget Rainbow Warrior. Vilket måste betraktas som världshistoriens mest korkade underrättelseoperation, möjligen med undantag för president Nixons inbrott i Watergate. Med så korkad befälsordning var det inte att undra på att skandaler uppstod. Framgångarna rapporteras aldrig. Däremot kastade sig media över säkerhetspolisen då något otillbörligt eller korkat eller misslyckat ägde rum och med all den klokskap som efterhandskunskap ger.

Armanskij hade aldrig begripit svensk medias förhållande till Säpo.

Å ena sidan betraktade media Säpo som en förträfflig källa, och nästan vilken ogenomtänkt politisk dumhet som helst resulterade i braskande rubriker. Säpo misstänker att … Ett uttalande från Säpo var en tung källa i rubriken.

Å andra sidan ägnade sig media och politiker av varierande kulör åt att med sällsynt grundlighet avrätta Säpoister som spionerade på svenska medborgare när de blev ertappade. Däri låg något så motsägelsefullt att Armanskij vid tillfällen hade konstaterat att varken politiker eller media var riktigt kloka.

Armanskij hade inte något emot att Säpo existerade. Någon måste ha ansvar för att se till att nationalbolsjevikiska dårfinkar som förläst sig på Bakunin, eller vem fan sådana nynazister nu läste, inte totade ihop en bomb av konstgödsel och olja och placerade den i en skåpbil utanför Rosenbad. Alltså behövdes Säpo, och Armanskij ansåg att lite småspionerande inte alltid var av ondo, så länge syftet var att värna medborgarnas allmänna trygghet.

Problemet var förstås att en organisation som har till uppgift att spionera på medborgare måste stå under den mest rigida offentliga kontroll och att det måste finnas en exceptionellt hög grad av konstitutionell insyn. Problemet med Säpo var att det var nästan omöjligt för politiker och riksdagsmän att få insyn, ens då statsministern tillsatte en särskild utredare som på papperet skulle ha tillgång till allt. Armanskij hade fått låna Carl Lidboms bok Ett uppdrag och läst den med stigande förvåning. I USA skulle ett tiotal ledande Säpoister omedelbart ha häktats för obstruktion och tvingats paradera inför något offentligt utskottsförhör i kongressen. I Sverige var de till synes oåtkomliga.

Fallet Lisbeth Salander visade att något var sjukt inom organisationen men när Mikael Blomkvist hade kommit över och gett honom en säker mobiltelefon hade Dragan Armanskijs första reaktion varit att Blomkvist var paranoid. Först då han satt sig in i detaljerna och studerat Christer Malms bilder hade han motvilligt konstaterat att Blomkvist hade fog för sina misstankar. Vilket inte bådade gott utan antydde att den konspiration som femton år tidigare drabbat Lisbeth Salander inte varit en tillfällighet.

Det var helt enkelt för många sammanträffanden för att det skulle vara en slump. Låt gå för att Zalachenko kunde bli mördad av en tokig rättshaverist. Men inte i samma stund som både Mikael Blomkvist och Annika Giannini blev bestulna på det dokument som utgjorde grundstenen i bevisbördan. Det var ett elände. Och dessutom gick stjärnvittnet Gunnar Björck iväg och hängde sig.

”Okej”, sa Armanskij och samlade ihop Mikaels dokumentation. ”Är vi överens om att jag tar det här vidare till min kontakt?”

”Det är alltså en person som du säger att du litar på.”

”Jag vet att det är en person med hög moral och stor demokratisk vandel.”

”Inom Säpo”, sa Mikael Blomkvist med uppenbart tvivel i rösten.

”Vi måste vara överens. Både jag och Holger Palmgren har accepterat din plan och samarbetar med dig. Men jag hävdar att vi inte klarar av den här saken helt på egen hand. Vi måste hitta allierade inom byråkratin om det här inte ska ta en ände med förskräckelse.”

”Okej”, nickade Mikael motvilligt. ”Jag är så van att alltid avsluta mitt engagemang i det ögonblick Millennium går i tryck. Jag har aldrig tidigare lämnat ut information om en story innan den är publicerad.”

”Men det har du redan gjort i det här fallet. Du har redan berättat för mig, för din syster och för Palmgren.”

Mikael nickade.

”Och du har gjort det därför att även du inser att det här ärendet finns långt bortom en rubrik i din tidning. I det här fallet är du inte en objektiv reporter utan en aktör i händelseutvecklingen.”

Mikael nickade.

”Och som aktör behöver du hjälp för att lyckas i dina målsättningar.”

Mikael nickade. Han hade i vilket fall inte berättat hela sanningen för vare sig Armanskij eller Annika Giannini. Han hade fortfarande hemligheter som han delade med Lisbeth Salander. Han skakade hand med Armanskij.

Tre dagar efter att Erika Berger tillträtt som praktiserande chefredaktör på SMP avled chefredaktör Håkan Morander vid lunchtid. Han hade suttit i glasburen hela morgonen medan Erika tillsammans med redaktionssekreteraren Peter Fredriksson haft ett möte med sportredaktionen för att hon skulle få hälsa på medarbetare och sätta sig in i hur de arbetade. Fredriksson var 45 år gammal och liksom Erika Berger relativt ny på SMP. Han hade bara arbetat på tidningen i fyra år. Han var tystlåten, allmänt kompetent och behaglig, och Erika hade redan bestämt att hon till stor del skulle förlita sig på Fredrikssons insikter då hon tog kommandot över skutan. Hon ägnade en stor del av sin tid åt att bedöma vilka hon kunde lita på och som hon omedelbart tänkte knyta till sin nya regim. Fredriksson var definitivt en av kandidaterna. När de återkom till centraldesken såg de Håkan Morander resa sig och komma fram till dörren i glasburen.