Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes

”Lisbeth Salander”, tillade hon med uppenbart tvivel i rösten. ”Alltså, vi talar om en flicka som ser ut som om hon knappt kommit in i puberteten och som är 150 centimeter lång och knappast besitter den kroppsstyrka som fordras för att bemästra Nieminen och Lundin.”

”Om hon inte var beväpnad. Med en pistol kan hon kompensera för en hel del av sin bräckliga fysik.”

”Men det stämmer inte riktigt med rekonstruktionen.”

”Nej. Hon använde tårgas och sparkade Lundin i skrevet och ansiktet med sådant ursinne att hon krossade en testikel och därefter käkbenet. Skottet i foten måste ha kommit efter misshandeln. Men jag har svårt att tro på att det var hon som var beväpnad.”

”SKL har identifierat vapnet som Lundin blev skjuten med. Det är en polsk P-83 Wanad med Makarovammunition. Den hittades i Gosseberga utanför Göteborg och har Salanders fingeravtryck på sig. Vi kan nästan förutsätta att hon förde med sig pistolen till Gosseberga.”

”Jo. Men serienumret visar att pistolen stals för fyra år sedan vid ett inbrott i en vapenbutik i Örebro. Tjuvarna åkte dit så småningom, men hade gjort sig av med vapnen. Det var en lokal talang med narkotikaproblem som umgicks i kretsarna kring Svavelsjö MC. Jag skulle mycket hellre vilja placera pistolen hos antingen Lundin eller Nieminen.”

”Det kan ju vara så enkelt att Lundin bar pistolen och att Salander avväpnade honom och att ett skott brann av som träffade honom i foten. Jag menar, uppsåtet kan i vilket fall inte ha varit att döda honom eftersom han faktiskt lever.”

”Eller så sköt hon honom i foten av sadistiska skäl. Vad vet jag. Men hur hanterade hon Nieminen? Han har inga synbara skador.”

”Han har faktiskt en skada. Han har två små brännsår på bröstkorgen.”

”Och?”

”Gissningsvis en elpistol.”

”Så Salander skulle ha varit beväpnad med elpistol, tårgas och pistol. Hur mycket väger alltsammans … Nej, jag är rätt säker på att Lundin eller Nieminen hade med sig vapnet och att hon tog det ifrån dem. Exakt hur det gick till då Lundin blev skjuten kan vi inte riktigt få klarhet i innan någon av de inblandade börjar prata.”

”Okej.”

”Men nuläget är alltså att Lundin är häktad av de skäl jag nämnde tidigare. Däremot har vi inte ett dugg på Nieminen. Alltså tänker jag försätta honom på fri fot i eftermiddag.”

Sonny Nieminen var på ett miserabelt humör då han lämnade häktet på polishuset i Södertälje. Han var även så torr i munnen att hans första anhalt blev en tobaksaffär där han köpte en Pepsi som han halsade på stående fot. Han handlade också ett paket Lucky Strike och en dosa Göteborgs Rapé. Han öppnade mobiltelefonen och kontrollerade batteriet och slog därefter numret till Hans-Åke Waltari, 33 år och Sergeant at Arms för Svavelsjö MC, därmed nummer tre i den interna hierarkin. Han hörde fyra signaler gå fram innan Waltari svarade.

”Nieminen. Jag är ute.”

”Grattis.”

”Var är du?”

”Nyköping.”

”Och vad fan gör du i Nyköping?”

”Vi fattade beslut om att ligga lågt när du och Magge greps och till dess att vi visste bättre hur landet låg.”

”Nu vet du hur landet ligger. Var är alla?”

Hans-Åke Waltari förklarade var de kvarvarande fem medlemmarna i Svavelsjö MC befann sig. Förklaringen gjorde inte Sonny Nieminen vare sig lugn eller nöjd.

”Och vem fan sköter butiken medan ni gömmer er som kärringar.”

”Det där är inte rättvist. Du och Magge drar iväg på något jävla jobb som vi inte har en aning om och helt plötsligt är ni inblandade i en eldstrid med den där jävla efterlysta subban och Magge är skjuten och du är gripen. Sedan gräver snuten upp lik i vårt lager i Nykvarn.”

”Och?”

”Och vi började undra om du och Magge dolt någonting för oss andra.”

”Och vad fan skulle det vara? Det är vi som tar in jobben till firman.”

”Men jag har inte hört ett ord om att lagret också var en skogskyrkogård. Vilka är döingarna?”

Sonny Nieminen hade en skarp replik på tungan men hejdade sig. Hans-Åke Waltari var en trög jävel, men läget var inte det allra bästa att starta ett gräl. Nu handlade det om att snabbt konsolidera styrkorna. Efter att ha nekat sig igenom fem polisförhör var det heller inte särskilt smart att basunera ut någon bekräftelse på att han hade kunskap om ämnet i en mobiltelefon två hundra meter från polishuset.

”Skit i döingarna”, sa han. ”Det där har jag ingen aning om. Men Magge sitter i skiten. Han kommer att sitta inne ett tag och i hans frånvaro är det jag som basar.”

”Okej. Vad händer nu?” undrade Waltari.

”Vem håller ett öga på egendomen om ni alla gått under jorden?”

”Benny Karlsson stannade och håller ställningarna i klubbhuset. Polisen gjorde husrannsakan samma dag som ni greps. De hittade ingenting.”

”Benny K”, utbrast Nieminen. ”Benny K är för fan en rookie som knappt är torr bakom öronen.”

”Lugn. Han har sällskap av den där blonda fan som du och Magge brukar umgås med.”

Sonny Nieminen blev plötsligt iskall. Han såg sig hastigt omkring och promenerade några meter bort från dörren till tobaksaffären.

”Vad sa du?” frågade han med låg röst.

”Den där blonda saten som du och Magge umgås med dök upp och ville ha hjälp med ett gömställe.”

”Men för helvete, Waltari, han är ju lyst i hela jävla Sverige för polismord.”

”Ja … det var därför han ville ha ett gömställe. Vad skulle vi göra? Han är ju din och Magges kompis.”

Sonny Nieminen blundade i tio sekunder. Ronald Niedermann hade gett Svavelsjö MC åtskilligt med jobb och goda förtjänster i flera års tid. Men han var absolut ingen vän. Han var en farlig jävel och en psykopat och dessutom en psykopat som polisen jagade med blåslampa. Sonny Nieminen litade inte en sekund på Ronald Niedermann. Det allra bästa vore om han dök upp med en kula i skallen. Då skulle polisuppvaktningen i alla fall avta en smula.

”Så vad har ni gjort av honom?”

”Benny K har hand om honom. Han tog ut honom till Viktor.”

Viktor Göransson var klubbens kassör och finansielle expert, bosatt strax utanför Järna. Göransson hade gymnasieexamen i ekonomi och hade inlett sin karriär som finansiell rådgivare till en jugoslavisk krogkung innan ligan åkte dit för grov ekonomisk brottslighet. Han hade träffat Magge Lundin på Kumla i början av 1990-talet. Han var den ende i Svavelsjö MC som gick klädd i slips och kavaj.

”Waltari, sätt dig i bilen och möt mig i Södertälje. Hämta mig utanför pendeltågsstationen om fyrtiofem minuter.”

”Jaha. Varför så bråttom?”

”Därför att vi måste få grepp om situationen så snabbt som möjligt.”

Hans-Åke Waltari sneglade förstulet på Sonny Nieminen som satt moltyst medan de körde ut till Svavelsjö. Till skillnad från Magge Lundin brukade Nieminen aldrig vara särskilt lättsam att ha att göra med. Han var bildskön och såg vek ut men var en lättantändlig och farlig jävel, särskilt då han hade druckit. För ögonblicket var han nykter, men Waltari kände en oro inför framtiden med Nieminen som ledare. Magge hade alltid på något sätt kunnat få Nieminen att foga sig. Han undrade hur framtiden skulle gestalta sig med Nieminen som tillförordnad klubbpresident.

Benny K syntes inte till i klubbhuset. Nieminen gjorde två försök att ringa honom på mobilen, men fick inget svar.

De åkte hem till Nieminens gård, drygt en kilometer från klubbhuset. Polisen hade gjort husrannsakan där, men inte hittat något av värde för utredningen i samband med Nykvarn. Polisen hade inte hittat något som styrkte kriminell belastning alls, varför Nieminen befann sig på fri fot.