Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes

Han tittade på henne.

”Jaså?”

”Ja. Det har varit en sådan där vecka. Låt mig gissa. Du är affärsman av något slag, kommer från Hannover eller någonstans i norra Tyskland. Du är gift. Du älskar din fru. Och du måste stanna här i Gibraltar i ytterligare ett par dagar. Så mycket förstod jag av ditt telefonsamtal i baren.”

Han tittade förbluffad på henne.

”Själv är jag från Sverige. Jag känner ett oemotståndligt behov av att ha sex med någon. Jag skiter i om du är gift och jag vill inte ha ditt telefonnummer.”

Han höjde ögonbrynen.

”Jag bor på rum 711, våningen ovanför dig. Jag tänker gå upp på mitt rum, klä av mig, bada och lägga mig i sängen. Om du vill göra mig sällskap så ska du knacka på inom en halvtimme. Annars kommer jag att somna.”

”Är det här någon sorts skämt?” frågade han då hissen stannade.

”Nej. Jag ids inte tjafsa med att gå ut på någon krog och ragga. Antingen knackar du på hos mig eller så får det vara.”

Tjugofem minuter senare knackade det på dörren på Lisbeths hotellrum. Hon hade ett badlakan runt kroppen då hon öppnade.

”Kom in”, sa hon.

Han klev in och såg sig misstänksamt omkring i rummet.

”Det är bara jag här”, sa hon.

”Hur gammal är du egentligen?”

Hon sträckte ut handen och plockade upp sitt pass som låg på en byrå och gav det till honom.

”Du ser yngre ut.”

”Jag vet”, sa hon och öppnade badhandduken och slängde den på en stol. Hon gick till sängen och drog bort överkastet.

Han stirrade på hennes tatueringar. Hon sneglade över axeln.

”Det här är ingen fälla. Jag är tjej, singel och här några dagar. Jag har inte haft sex på flera månader.”

”Varför valde du just mig?”

”Därför att du var den ende i baren som såg ut att inte vara i sällskap.”

”Jag är gift …”

”Och jag vill inte veta vem hon är eller ens vem du är. Och jag vill inte diskutera sociologi. Jag vill knulla. Klä av dig eller gå ned till ditt rum igen.”

”Bara så där?”

”Varför inte. Du är vuxen och vet vad du förväntas göra.”

Han funderade i en halv minut. Han såg ut som om han tänkte gå. Hon satte sig på sängkanten och väntade. Han bet sig i underläppen. Sedan tog han av sig byxorna och skjortan och stod tveksamt kvar i kalsongerna.

”Allt”, sa Lisbeth Salander. ”Jag tänker inte knulla med någon som har kalsongerna på sig. Och du ska använda kondom. Jag vet var jag har varit, men jag vet inte var du har varit.”

Han drog av sig kalsongerna och gick fram till henne och lade handen på hennes axel. Lisbeth blundade då han böjde sig ned och kysste henne. Han smakade bra. Hon lät honom luta ned henne på sängen. Han var tung på henne.

Jeremy Stuart MacMillan, advokat, kände nackhåren resa sig i samma ögonblick som han öppnade dörren till sitt kontor i Buchanan House på Queensway Quay ovanför marinan. Han kände tobaksrök och hörde att en stol knarrade. Klockan var strax före sju på morgonen och hans första tanke var att han hade överraskat en inbrottstjuv.

Sedan kände han en doft av kaffe från bryggaren i pentryt. Efter några sekunder klev han tveksamt över tröskeln och gick genom hallen och kikade in i sitt rymliga och elegant möblerade arbetsrum. Lisbeth Salander satt i hans kontorsstol med ryggen mot honom och fötterna på fönsterbrädan. Hans bordsdator var påslagen och hon hade uppenbarligen inte haft några problem med att forcera lösenordet. Hon hade heller inte haft några problem med att öppna hans säkerhetsskåp. Hon hade en folder med hans högst privata korrespondens och bokföring i knäet.

”God morgon, fröken Salander”, sa han till sist.

”Mmm”, svarade hon. ”Det finns nybryggt kaffe och croissanter i pentryt.”

”Tack”, sa han och suckade uppgivet.

Han hade för all del köpt kontoret med hennes pengar och på hennes uppmaning, men han hade inte förväntat sig att hon skulle materialisera sig utan förvarning. Dessutom hade hon hittat och uppenbarligen läst en bögporrtidning som han hade haft gömd i en skrivbordslåda.

Så generande .

Eller kanske inte.

När det gällde Lisbeth Salander upplevde han att hon var den mest dömande människa han någonsin träffat då det handlade om personer som irriterade henne men att hon aldrig någonsin ens höjde ögonbrynen inför människors svagheter. Hon visste att han officiellt var heterosexuell men att hans mörka hemlighet var att han attraherades av män och att han sedan skilsmässan femton år tidigare gått in för att förverkliga sina mest privata fantasier.

Så lustigt. Jag känner mig trygg med henne .

Eftersom hon ändå befann sig i Gibraltar hade Lisbeth beslutat att besöka advokat Jeremy MacMillan som skötte hennes ekonomi. Hon hade inte varit i kontakt med honom sedan strax efter årsskiftet och ville veta om han hade passat på att ruinera henne under hennes frånvaro.

Men det hade inte brådskat och var heller inte orsaken till att hon hade åkt direkt till Gibraltar då hon frigavs. Det gjorde hon därför att hon kände ett intensivt behov av att komma bort från allt, och i det avseendet var Gibraltar utmärkt. Hon hade tillbringat nästan en vecka med att vara berusad och därefter ytterligare några dagar med att ha sex med den tyske affärsmannen som sent omsider presenterat sig som Dieter. Hon tvivlade på att det var hans riktiga namn men gjorde inga efterforskningar. Han tillbringade dagarna med att sitta i möten och kvällarna med att äta middag med henne innan de drog sig tillbaka till hans eller hennes rum.

Han var inte alls dålig i sängen, konstaterade Lisbeth. Möjligen var han lite ovan och stundom onödigt hårdhänt.

Dieter hade verkat genuint häpen över att hon på ren impuls hade raggat upp en överviktig tysk affärsman som inte ens hade varit ute och raggat. Han var mycket riktigt gift och brukade inte vara otrogen eller söka kvinnligt sällskap på sina affärsresor. Men då möjligheten serverades på fat i form av en späd och tatuerad flicka hade han inte kunnat motstå frestelsen. Sa han.

Lisbeth Salander brydde sig inte särskilt mycket om vad han sa. Hon hade inte avsett mer än rekreationssex, men överraskades av att han faktiskt ansträngde sig för att tillfredsställa henne. Det var först under den fjärde natten, deras sista tillsammans, som han fick ett utbrott av panikångest och började grubbla över vad hans fru skulle säga. Lisbeth Salander ansåg att han borde hålla truten och inte berätta något för sin fru.

Men hon sa inte vad hon tänkte.

Han var vuxen och hade kunnat säga nej till hennes invit. Det var inte hennes problem om han drabbades av skuldkänslor eller bekände något för sin fru. Hon hade legat med ryggen mot honom och lyssnat i femton minuter till dess att hon irriterat himlat med ögonen och vänt sig om och satt sig grensle över honom.

”Tror du att du kan ta en paus med ångesten en stund och tillfredsställa mig igen?” undrade hon.

Jeremy MacMillan var en helt annan historia. Han hade noll erotisk dragningskraft på Lisbeth Salander. Han var en skurk. Han var lustigt nog utseendemässigt snarlik Dieter. Han var 48 år gammal, charmig, lite överviktig med grånande mörkblont lockigt hår som kammades bakåt över en hög hjässa. Han hade tunna guldbågade glasögon.

En gång i tiden hade han varit en Oxbridgeutbildad affärsjurist och placerare i London. Han hade haft en lovande framtid och varit delägare i ett advokatkontor som anlitades av storföretag och penningstinna nyrika yuppies som ägnade sig åt fastighetsköp och skatteplanering. Han hade tillbringat det glada 1980-talet med att umgås med nyrika kändisar. Han hade krökat hårt och snortat kokain tillsammans med människor som han egentligen inte ville vakna tillsammans med morgonen därpå. Han hade aldrig blivit åtalad men hade förlorat sin fru och sina två barn och hade fått sparken efter att ha misskött affärerna och rumlat in berusad till en förlikningsprocess.