Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes

Något var på tok.

Dörrklockan avbröt hans funderingar. Han gick och öppnade och där stod Annika Giannini. Henry Cortez hade träffat Mikael Blomkvists syster vid flera tillfällen tidigare, men kände henne inte närmare.

”Hej Annika”, sa han. ”Mikael är inte här i dag.”

”Jag vet. Jag vill träffa Erika.”

Erika Berger tittade upp från sin stol vid fönstret och samlade sig snabbt då Henry släppte in Annika.

”Hej”, sa hon. ”Mikael är inte här i dag.”

Annika log.

”Jag vet det. Jag är här för Björcks Säporapport. Micke har bett mig titta på den för att eventuellt representera Salander.”

Erika nickade. Hon reste sig och hämtade en pärm från skrivbordet.

Annika tvekade en stund, halvt om halvt på väg att lämna rummet. Sedan ändrade hon sig och satte sig mitt emot Erika.

”Okej, vad är det för fel med dig då?”

”Jag ska sluta på Millennium . Och jag har inte kunnat berätta för Mikael. Han har varit så insnärjd i den här Salanderhistorien att det aldrig funnits tillfälle och jag kan inte berätta för de andra förrän jag berättat för honom och nu mår jag för jävligt.”

Annika Giannini bet sig i underläppen.

”Och nu berättar du för mig istället. Vad ska du göra?”

”Jag blir chefredaktör på Svenska Morgon-Posten .”

”Hoppsan. I så fall vore ju gratulationer på sin plats istället för gråt och tandagnisslan.”

”Men det var inte så här jag hade tänkt sluta på Millennium . Mitt i ett jävla kaos. Det kom som en blixt från en klar himmel och jag kan inte säga nej. Jag menar, det är en chans som aldrig återkommer. Men jag fick erbjudandet just innan Dag och Mia blev skjutna och det har varit sådan röra här att jag har mörkat. Och nu har jag dåligt samvete som fan.”

”Jag förstår. Och nu är du rädd för att berätta för Micke.”

”Jag har inte berättat för någon. Jag trodde att jag inte skulle börja på SMP förrän efter sommaren och att det fortfarande skulle finnas tid att berätta. Men nu vill de att jag börjar så fort som möjligt.”

Hon tystnade och betraktade Annika och såg nästan gråtfärdig ut.

”Det här blir i praktiken min sista vecka på Millennium . Nästa vecka är jag bortrest och sedan … jag måste ha någon veckas semester för att ladda. Men den första maj börjar jag på SMP.”

”Och vad skulle ha hänt om du blivit överkörd av en bil? Då skulle de ha stått utan chefredaktör med en minuts varsel.”

Erika tittade upp.

”Men jag har inte blivit överkörd av en bil. Jag har medvetet mörkat i flera veckor.”

”Jag förstår att det är ett jobbigt läge men jag har en känsla av att Micke och Christer och de andra nog reder upp situationen. Däremot tycker jag att du ska berätta för dem på en gång.”

”Jo, men din förbannade brorsa är i Göteborg i dag. Han sover och svarar inte i telefon.”

”Jag vet. Det är få personer som är så bra på att undvika att svara i telefon som Mikael. Men det här handlar inte om dig och Micke. Jag vet att ni jobbat ihop i tjugo år eller så och att ni strulat och haft er, men du måste tänka på Christer och de andra på redaktionen.”

”Men Mikael kommer att …”

”Micke kommer att gå i taket. Jovisst. Men om han inte kan hantera situationen att du efter tjugo år soppat till det lite för dig så är han inte värd tiden du lagt ned på honom.”

Erika suckade.

”Ryck upp dig nu. Kalla in Christer och de andra på redaktionen. Nu.”

christer malm satt omtumlad några sekunder när Erika Berger hade samlat medarbetarna i Millenniums lilla konferensrum. Redaktionsmötet hade utlösts med några minuters varsel precis då han hade varit på väg att göra en tidig fredagssorti. Han sneglade på Henry Cortez och Lottie Karim som var precis lika överraskade som han. Redaktionssekreteraren Malin Eriksson hade inte heller vetat något, liksom reportern Monica Nilsson och marknadschefen Sonny Magnusson. Den ende som saknades i uppställningen var Mikael Blomkvist som befann sig i Göteborg.

Herregud. Mikael känner inte till något , tänkte Christer Malm. Jag undrar hur han kommer att reagera .

Sedan insåg han att Erika Berger hade slutat tala och att det var knäpptyst i konferensrummet. Han ruskade på huvudet och reste sig och gav Erika en kram och en puss på kinden.

”Grattis, Ricky”, sa han. ”Chefredaktör för SMP. Det är verkligen inget uselt kliv från den här lilla skutan.”

Henry Cortez vaknade till liv och tog upp en spontan applåd. Erika höll upp händerna.

”Stopp”, sa hon. ”Jag förtjänar ingen applåd i dag.”

Hon gjorde en kort paus och granskade medarbetarna på den lilla redaktionen.

”Hör ni … jag är fruktansvärt ledsen att det blivit på det här sättet. Jag ville berätta för flera veckor sedan, men det drunknade i kaoset efter morden. Mikael och Malin har jobbat som besatta och det har bara inte varit läge. Och därför har vi hamnat här.”

Malin Eriksson insåg med förfärande klarsyn hur underbemannad redaktionen egentligen var och hur fruktansvärt tomt det skulle bli utan Erika. Vad som än hände eller vilket kaos som än utbröt så hade hon varit den klippa Malin hade kunnat luta sig mot, alltid orubblig i stormen. Tja … inte konstigt att Morgondraken rekryterat henne. Men vad skulle hända nu? Erika hade alltid varit en nyckelperson på Millennium .

”Det finns några saker vi måste klargöra. Jag begriper också att det här kommer att skapa oro på redaktionen. Det har verkligen inte varit min avsikt, men nu är det som det är. För det första: jag kommer inte helt att överge Millennium . Jag kommer att kvarstå som delägare och delta i styrelsemöten. Däremot kommer jag naturligtvis inte att ha något inflytande i det redaktionella arbetet – det skulle kunna skapa intressekonflikter.”

Christer Malm nickade tankfullt.

”För det andra: jag slutar formellt den sista april. Men det här blir i praktiken min sista arbetsdag. Nästa vecka är jag bortrest som ni vet, det har varit planerat länge. Och jag har beslutat att jag inte kommer tillbaka för att styra och ställa några dagar i skarven.”

Hon tystnade en kort stund.

”Nästa nummer ligger klart i datorn. Det är småsaker att fixa. Det blir mitt sista nummer. Därefter måste en annan chefredaktör ta över. Jag städar mitt skrivbord i kväll.”

Tystnaden var kompakt.

”Vem som blir ny chefredaktör efter mig är ett beslut som måste avhandlas och beslutas i styrelsen. Men det måste diskuteras bland er på redaktionen också.”

”Mikael”, sa Christer Malm.

”Nej. Aldrig Mikael. Han är den i särklass sämste chefredaktör ni kan välja. Han är perfekt som ansvarig utgivare och skitbra på att slå hål på och knyta ihop omöjliga texter som ska publiceras. Han är bromsklossen. Chefredaktören måste vara den som satsar offensivt. Mikael har dessutom en tendens att begrava sig i sina egna historier och vara helt frånvarande i veckor ibland. Han är bäst då det hettar till, men han är sagolikt usel på rutinarbete. Det vet ni alla.”

Christer Malm nickade.

” Millennium har fungerat därför att du och Mikael har balanserat varandra.”

”Men inte bara därför. Ni kommer väl ihåg när Mikael satt uppe i Hedestad och tjurade i nästan ett helt jävla år. Då fungerade Millennium utan honom, precis som tidningen måste fungera utan mig nu.”

”Okej. Vad är din plan?”

”Mitt val vore att du tog över som chefredaktör, Christer …”

”Aldrig i livet.” Christer Malm slog ifrån sig med båda händerna.