Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes

Sonja Modig och Jerker Holmberg ägnade därefter en dryg halvtimme åt att berätta vad som framkommit i utredningen.

När de var klara uppstod en lång tystnad runt bordet.

”Om det här med Gunnar Björck stämmer kommer Säpo att få det hett om öronen”, fastslog slutligen biträdande chefen för våldsroteln.

Alla nickade. Agneta Jervas lyfte handen.

”Om jag förstår saken rätt bygger era misstankar till stor del på antaganden och indicier. Som åklagare är jag lite orolig över det faktiska bevisläget.”

”Vi är medvetna om det”, sa Jerker Holmberg. ”Vi tror att vi vet vad som hände i stora drag, men det är en hel del frågetecken som måste rätas ut.”

”Jag har förstått att ni är sysselsatta med utgrävningar i Nykvarn utanför Södertälje”, sa Spångberg. ”Hur många mord handlar den här historien om egentligen?”

Jerker Holmberg blinkade trött.

”Vi började med tre mord i Stockholm – det är de mord som Lisbeth Salander varit lyst för, alltså advokat Bjurman, journalisten Dag Svensson och doktoranden Mia Bergman. I samband med lagret i Nykvarn har vi hittills hittat tre gravar. Vi har identifierat en känd langare och småtjuv som låg styckad i en grav. Vi har hittat en ännu oidentifierad kvinna i grav två. Och vi har inte hunnit gräva ut den tredje graven ännu. Den tycks vara av äldre datum. Dessutom har Mikael Blomkvist gjort en koppling till mordet på en prostituerad kvinna i Södertälje för några månader sedan.”

”Så med polisman Gunnar Andersson i Gosseberga handlar det om minst åtta mord … det är ju en fasansfull statistik. Misstänker vi den här Niedermann för samtliga mord? Han skulle alltså vara en fullkomlig vettvilling och massmördare.”

Sonja Modig och Jerker Holmberg utbytte blickar. Nu handlade det om i vilken utsträckning de skulle binda sig till påståenden. Till sist tog Sonja Modig ordet.

”Även om den faktiska bevisningen saknas så lutar nog jag och min chef, alltså kriminalinspektör Jan Bublanski, åt att Blomkvist har helt rätt då han påstår att de tre första morden har utförts av Niedermann. Det skulle innebära att Salander är oskyldig. Vad gäller gravarna i Nykvarn så är Niedermann bunden till platsen genom kidnappningen av Salanders väninna Miriam Wu. Det råder ingen tvekan om att hon stod på tur att få en fjärde gravplats. Men den aktuella lagerbyggnaden ägs av en släkting till ledaren för Svavelsjö MC och innan vi ens hunnit identifiera kvarlevorna får vi nog vänta med slutsatser.”

”Den där småtjuven ni har identifierat …”

”Kenneth Gustafsson, 44 år, känd langare och problembarn sedan tonåren. Spontant skulle jag gissa på att det handlar om en intern uppgörelse av något slag. Svavelsjö MC är inblandat i allsköns brottslighet, däribland distribution av metamfetamin. Det kan alltså vara en skogskyrkogård för folk som kommit på kant med Svavelsjö MC. Men …”

”Ja?”

”Den här prostituerade flickan som mördades i Södertälje … hon heter Irina Petrova, 22 år.”

”Okej.”

”Obduktionen visade att hon utsatts för synnerligen rå misshandel och hade skador av det slag som återfinns hos någon som blivit ihjälslagen med ett basebollträ eller liknande. Men skadorna var tvetydiga och patologen kunde inte ange något särskilt redskap som använts. Blomkvist gjorde faktiskt en ganska skarp iakttagelse. Irina Petrova hade skador som mycket väl kan ha tillfogats med bara händerna …”

”Niedermann?”

”Det är ett rimligt antagande. Bevisning saknas ännu.”

”Hur går vi vidare?” undrade Spångberg.

”Jag måste konferera med Bublanski, men ett naturligt nästa steg är väl att hålla förhör med Zalachenko. Från vår sida är vi intresserade av att höra vad han vet om morden i Stockholm och från er sida handlar det ju om att fånga Niedermann.”

En av kriminalinspektörerna från Göteborgsvåldet lyfte ett finger.

”Får jag fråga … vad har vi hittat på den där gården i Gosseberga?”

”Väldigt lite. Vi har hittat fyra handeldvapen. En Sig Sauer som var isärtagen och höll på att oljas in på köksbordet. En polsk P-83 Wanad på golvet bredvid kökssoffan. En Colt 1911 Government – det är den pistol som Blomkvist försökte överlämna till Paulsson. Och slutligen en Browning kaliber 22, vilket närmast är en leksakspistol i den samlingen. Vi misstänker att det är det vapen som Salander blivit skjuten med eftersom hon ännu lever med en kula i hjärnan.”

”Något mer?”

”Vi har beslagtagit en väska med drygt 200 000 kronor. Väskan fanns i ett rum på övervåningen som nyttjades av Niedermann.”

”Och ni är säkra på att det är hans rum?”

”Tja, han har klädstorlek XXL. Zalachenko är möjligen medium.”

”Finns det något som binder Zalachenko till brottslig verksamhet?” undrade Jerker Holmberg.

Erlander skakade på huvudet.

”Det beror förstås på hur vi tolkar vapenbeslagen. Men bortsett från vapnen och att Zalachenko hade en mycket avancerad kameraövervakning av gården så har vi inte hittat något som skiljer gården i Gosseberga från vilket bondhus som helst. Det är ett mycket spartanskt möblerat hus.”

Strax före tolv knackade en uniformerad polis på och lämnade ett papper till biträdande länspolismästare Monica Spångberg. Hon höll upp ett finger.

”Vi har fått in ett larm om ett försvinnande i Alingsås. En 27-årig tandsköterska vid namn Anita Kaspersson lämnade sin bostad klockan 07.30 på morgonen. Hon lämnade ett barn på dagis och skulle därefter ha anlänt till sin arbetsplats före åtta. Vilket hon aldrig gjorde. Hon arbetar hos en privat tandläkare med mottagning ungefär 150 meter från den plats där den stulna polisbilen hittades.”

Erlander och Sonja Modig tittade samtidigt på sina armbandsur.

”Då har han fyra timmars försprång. Vad är det för bil?”

”En mörkblå Renault årsmodell 1991. Här är numret.”

”Skicka rikslarm på bilen på en gång. Vid det här laget kan han vara var som helst mellan Oslo, Malmö och Stockholm.”

Efter ytterligare en stunds prat avslutade de konferensen med beslutet att Sonja Modig och Marcus Erlander tillsammans skulle höra Zalachenko.

Henry Cortez rynkade ögonbrynen och följde Erika Berger med blicken då hon sneddade ut från sitt rum och försvann in i pentryt. Hon kom ut några sekunder senare med en mugg kaffe och återvände till sitt rum. Hon stängde dörren.

Henry Cortez kunde inte riktigt sätta fingret på vad som var fel. Millennium var en liten arbetsplats av det slag där medarbetarna kom nära varandra. Han hade arbetat deltid på tidningen i fyra år och under den tiden hade han upplevt några fenomenala stormar, inte minst den period då Mikael Blomkvist hade avtjänat tre månaders fängelse för förtal och tidningen så när hade gått under. Han hade upplevt morden på medarbetaren Dag Svensson och dennes flickvän Mia Bergman.

Under alla stormar hade Erika Berger varit en klippa som inget tycktes kunna bringa ur fattningen. Han var inte förvånad över att Erika Berger hade ringt och väckt honom tidigt på morgonen och satt honom och Lottie Karim i arbete. Salanderaffären hade rämnat och Mikael Blomkvist hade blivit inblandad i ett polismord i Göteborg. Så långt var allt klart. Lottie Karim hade parkerat sig i polishuset och försökte få några vettiga besked. Henry hade ägnat morgonen åt att ringa och försöka pussla ihop vad som hade hänt under natten. Blomkvist svarade inte på telefon men tack vare en rad källor hade Henry en relativt god bild av vad som hade utspelats under natten.

Däremot hade Erika Berger varit själsligt frånvarande under hela förmiddagen. Det var ytterst sällsynt att hon stängde dörren till sitt rum. Det skedde nästan enbart då hon hade besök eller arbetade intensivt med något problem. Denna morgon hade hon inte haft några besök och hon arbetade inte. När Henry vid några tillfällen knackat på för att rapportera nyheter hade han hittat henne i stolen vid fönstret där hon satt försjunken i tankar och till synes håglöst tittade på folkströmmen nere på Götgatan. Hon lyssnade bara förstrött på hans rapporter.