Stieg Larsson: Flickan som lekte med elden

”Jag är inte orolig.”

De hörde plötsligt ett lite för högt skratt och vred huvudena mot damen i rum 32 som tycktes road av något som hennes make berättade.

”Vilka är de där?”

”Dr Forbes? De är amerikaner från Austin, Texas.”

Ella Carmichael uttalade ordet amerikaner med en viss avsmak.

”Jag vet att de är amerikaner. Vad gör de här? Är han läkare?”

”Nej, inte en sådan doktor. Han är här för Santa Maria-stiftelsen.”

”Vad är det?”

”De bekostar utbildning för begåvade barn. Han är en fin man. Han förhandlar med utbildningsdepartementet om att bygga ett nytt högstadium i Saint George’s.”

”Han är en fin man som slår sin fru”, sa Lisbeth Salander.

Ella Carmichael tystnade och gav Lisbeth ett skarpt ögonkast innan hon gick bort till andra änden av baren för att servera Carib till några lokala kunder.

Lisbeth satt kvar i baren i tio minuter med näsan i Dimensions. Redan innan hon kommit upp i puberteten hade hon insett att hon hade fotografiskt minne och därmed på ett avgörande sätt skiljde sig från sina klasskamrater. Hon hade aldrig avslöjat sin egenhet för någon – utom i ett svagt ögonblick för Mikael Blomkvist. Hon kunde redan texten i Dimensions utantill och släpade mest med sig boken därför att den utgjorde en visuell länk till Fermat, precis som om boken hade blivit en talisman.

Men denna kväll förmådde hon inte fokusera sina tankar på vare sig Fermat eller hans teorem. Hon såg istället bilden framför sig av hur dr Forbes hade suttit orörlig med blicken fäst på en och samma punkt i vattnet i The Carenage.

Hon kunde inte förklara varför hon plötsligt kände att något inte stämde.

Till sist slog hon igen boken och gick tillbaka till sitt rum där hon startade sin PowerBook. Att surfa på Internet var inte att tänka på. Hotellet saknade bredband men hon hade ett inbyggt modem som hon kunde koppla till sin Panasonic mobiltelefon och med vars hjälp hon kunde skicka och ta emot e- post. Hon komponerade snabbt ett mail till :

[Saknar bredband. Behöver information om en dr Forbes vid Santa Maria-stiftelsen, och hans fru, bosatta i Austin, Texas. Jag betalar 500 dollar till den som gör research. Wasp.]

Hon bifogade sin offentliga PGP-nyckel, krypterade mailet med Plagues PGP-nyckel och tryckte på sändknappen. Därefter tittade hon på klockan och konstaterade att det var strax efter halv åtta på kvällen.

Hon stängde sin dator och låste rummet efter sig och promenerade fyra hundra meter längre ned på stranden, korsade vägen till Saint George’s och knackade på dörren till ett skjul bakom The Coconut. George Bland var 16 år och student. Han tänkte bli läkare eller advokat eller möjligen astronaut och var ungefär lika spinkig som Lisbeth Salander och nästan lika kort.

Lisbeth hade träffat George Bland på stranden den första veckan på Grenada, dagen efter att hon flyttat ut till Grand Anse. Hon hade promenerat längs stranden och slagit sig ned i skuggan under några palmer och tittat på barnen som spelade fotboll längre ned vid vattenbrynet. Hon hade slagit upp Dimensions och suttit begravd i den då han kommit och slagit sig ned bara några meter framför henne, till synes utan att notera hennes närvaro. Hon hade iakttagit honom under tystnad. En tunn svart pojke i sandaler, svarta byxor och vit skjorta.

Precis som hon hade han slagit upp en bok som han fördjupat sig i. Precis som hon studerade han en bok om matematik – Basics 4 . Han läste koncentrerat och började kludda i en räknebok. Först när Lisbeth efter fem minuter harklade sig hade han noterat hennes närvaro och flugit upp som i panik. Han hade bett om ursäkt för att han störde och var på väg därifrån när hon frågade om det var komplicerade tal.

Algebra. Efter två minuter hade hon påpekat ett fundamentalt fel i hans uträkning. Efter trettio minuter hade de löst hans hemuppgifter. Efter en timme hade de gått igenom hela nästa kapitel i räkneboken och hon hade pedagogiskt förklarat knepen bakom räkneoperationerna. Han hade betraktat henne med vördnadsfull respekt. Efter två timmar hade han berättat att hans mamma var bosatt i Toronto, Kanada, att hans pappa bodde i Grenville på andra sidan ön och att han själv bodde i ett skjul längre upp på stranden. Han var yngst i en syskonskara med tre äldre systrar.

Lisbeth Salander fann hans sällskap märkligt avslappnande. Situationen var ovanlig. Hon brukade sällan eller aldrig inleda samtal med andra människor bara för pratandets skull. Det var inte en fråga om blygsel. För henne hade konversation en praktisk funktion; hur hittar jag till apoteket eller vad kostar hotellrummet. Konversation hade också en yrkesmässig funktion. När hon arbetat som researcher för Dragan Armanskij på Milton Security hade hon inte haft några problem att föra långa samtal för att få fram fakta.

Däremot avskydde hon personliga samtal som alltid ledde till ett rotande i vad hon ansåg vara privata angelägenheter. Hur gammal är du – gissa. Gillar du Britney Spears – vem? Tycker du om målningar av Carl Larsson – har aldrig funderat över saken. Är du lesbisk – det angår verkligen inte dig.

George Bland var tafatt och självmedveten, men han var artig och försökte föra en intelligent konversation utan att tävla med henne och utan att rota i hennes privatliv. Precis som hon verkade han ensam. Märkligt nog tycktes han acceptera att en matematikens gudinna hade klivit ned på Grand Anse Beach och han verkade nöjd med att hon ville sitta och hålla honom sällskap. Efter flera timmar på stranden bröt de upp då solen närmade sig horisonten. De promenerade tillsammans tillbaka mot hennes hotell och han hade pekat ut det skjul som utgjorde hans studentbostad och generat frågat om han fick bjuda henne på te. Hon hade accepterat, vilket såg ut att förvåna honom.

Hans bostad var mycket enkel; ett skjul som rymde ett illa medfaret bord, två stolar, säng och ett skåp för kläder och linne. Den enda belysningen var en liten skrivbordslampa med kabel som gick till The Coconut. Spisen bestod av ett campingkök. Han bjöd på middag bestående av ris och grönsaker som han serverade på plasttallrikar. Han hade även djärvt bjudit henne att röka den lokala förbjudna substansen, vilket hon också accepterade.

Lisbeth hade inga svårigheter att märka att han var påverkad av hennes närvaro och inte riktigt visste hur han skulle bete sig. Hon hade impulsivt beslutat att låta honom förföra henne. Det hade utvecklats till en plågsamt omständlig procedur där han utan tvekan hade förstått hennes signaler men inte hade en aning om hur han skulle gå till väga. Han hade gått som katten kring het gröt till dess att hon tappat tålamodet och resolut tryckt ned honom på sängen och dragit av sig kläderna.

Det var första gången hon hade visat sig naken för någon sedan operationen i Genua. Hon hade lämnat kliniken med en lätt känsla av panik. Det hade tagit henne en lång stund att inse att inte en enda människa stirrade på henne. Lisbeth Salander brydde sig vanligen inte ett dyft om vad andra människor tyckte om henne och hon grubblade över varför hon plötsligt kände sig så osäker.

George Bland hade varit en perfekt debut för hennes nya jag. När han (efter ett visst mått av uppmuntran) äntligen hade lyckats knäppa upp hennes bh hade han genast släckt lampan vid sängen innan han började ta av sina egna kläder. Lisbeth hade insett att han var blyg och tänt lampan igen. Hon hade noga bevakat hans reaktioner när han klumpigt börjat röra vid henne. Först långt senare på kvällen hade hon slappnat av och konstaterat att han uppfattade hennes bröst som helt naturliga. Han verkade å andra sidan inte ha så mycket att jämföra med.