Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes

”Du är rädd att jag ska citera dig eller hänga ut dig i media. Låt mig då göra helt klart från början att det aldrig kommer att ske. Vad mig anbelangar så har det här samtalet inte ens ägt rum.”

”Okej.”

”Jag tänker be dig om en tjänst. Men innan jag gör det måste jag förklara exakt varför så att du kan ta ställning till om det är moraliskt acceptabelt för dig att göra mig den tjänsten.”

”Jag gillar inte riktigt det här samtalet.”

”Du behöver bara lyssna. Som Lisbeth Salanders läkare är det ditt jobb att sörja för hennes fysiska och själsliga hälsa. Som Lisbeth Salanders vän är det min uppgift att göra detsamma. Jag är inte läkare och kan följaktligen inte rota i hennes skalle och plocka ut kulor och sådant, men jag har en annan kompetens som är minst lika viktig för hennes välbefinnande.”

”Jaha.”

”Jag är journalist och jag har grävt fram sanningen om vad som har drabbat henne.”

”Okej.”

”Jag kan i allmänna ordalag berätta vad det handlar om, så får du själv göra en bedömning.”

”Jaha.”

”Jag ska kanske börja med att säga att Annika Giannini är Lisbeth Salanders advokat. Du har träffat henne.”

Anders Jonasson nickade.

”Annika är min syster och det är jag som avlönar henne för att försvara Lisbeth Salander.”

”Jaså.”

”Att hon är min syster kan du kolla i folkbokföringen. Det här är en tjänst som jag inte kan be Annika göra. Hon diskuterar inte Lisbeth med mig. Hon har också tystnadsplikt och hon lyder under ett helt annat regelverk.”

”Hmm.”

”Jag antar att du har läst om Lisbeth i tidningarna.”

Jonasson nickade.

”Hon har beskrivits som en psykotisk och sinnessjuk lesbisk massmördare. Allt det där är trams. Lisbeth Salander är inte psykotisk och hon är förmodligen lika klok som du och jag. Och hennes sexuella preferenser angår ingen.”

”Om jag har förstått saken rätt har det skett en viss omvärdering. Nu är det istället den här tysken som nämns i samband med morden.”

”Vilket är helt korrekt. Ronald Niedermann är skyldig och en fullkomligt samvetslös mördare. Däremot har Lisbeth fiender. Riktigt stora stygga fiender. Några av dessa fiender finns inom Säkerhetspolisen.”

Anders Jonasson höjde tvivlande på ögonbrynen.

”Då Lisbeth var 12 år gammal spärrades hon in på en barnpsykiatrisk klinik i Uppsala därför att hon hade snubblat över en hemlighet som Säpo till varje pris försökte hemlighålla. Hennes far, Alexander Zalachenko som ju blev mördad på Sahlgrenska, är en avhoppad rysk spion, en relik från det kalla kriget. Han var också en kvinnomisshandlare som år efter år misshandlade Lisbeths mamma. Då Lisbeth var 12 år slog hon tillbaka och försökte döda Zalachenko med en bensinbomb. Det var därför hon blev inspärrad på barnpsyk.”

”Jag förstår inte. Om hon försökte döda sin pappa kanske det fanns fog att ta in henne för psykiatrisk behandling.”

”Min story – som jag kommer att publicera – är att Säpo visste vad som hade hänt men valde att skydda Zalachenko därför att han var en viktig källa till information. Alltså fejkade de en diagnos och såg till att Lisbeth blev inspärrad.”

Anders Jonasson såg så tvivlande ut att Mikael log.

”Allt det jag berättar för dig nu kan jag dokumentera. Och jag kommer att skriva en utförlig text lagom till Lisbeths rättegång. Tro mig – det kommer att ta hus i helvete.”

”Jag fattar.”

”Jag kommer att avslöja och gå mycket hårt åt två läkare som sprungit Säpos ärenden och som hjälpt till att begrava Lisbeth på dårhus. Jag kommer skoningslöst att hänga ut dem. En av dessa läkare är en mycket känd och respekterad person. Men som sagt – jag har all dokumentation jag behöver.”

”Jag förstår. Om en läkare har varit inblandad i något sådant är det en skam för hela kåren.”

”Nej, jag tror inte på kollektiv skuld. Det är en skam för de inblandade. Detsamma gäller Säpo. Det finns säkert bra folk som arbetar på Säpo. Det här handlar om en grupp sekterister. När Lisbeth var 18 år försökte de återigen institutionalisera henne. Den här gången misslyckades de, men hon blev ställd under förvaltarskap. I rättegången kommer de återigen att försöka kasta så mycket skit som möjligt på henne. Jag – eller rättare sagt min syster – kommer att slåss för att Lisbeth blir frikänd och att hennes omyndighetsförklaring hävs.”

”Okej.”

”Men hon behöver ammunition. Det är alltså förutsättningarna för det här spelet. Jag kanske också bör nämna att det finns några poliser som faktiskt står på Lisbeths sida i den här striden. Men det gör inte den förundersökningsledare som åtalat henne.”

”Nähä.”

”Lisbeth behöver hjälp inför rättegången.”

”Jaha. Men jag är inte advokat.”

”Nej. Men du är läkare och du har tillgång till Lisbeth.”

Anders Jonassons ögon smalnade.

”Det jag tänker be dig om är oetiskt och till och med möjligen att betrakta som ett lagbrott.”

”Jaså.”

”Men det är det moraliskt riktiga att göra. Hennes rättigheter kränks medvetet av de personer som borde svara för att skydda henne.”

”Jaså.”

”Jag kan ge ett exempel. Som du vet har Lisbeth besöksförbud och hon får inte läsa tidningar eller kommunicera med omvärlden. Åklagaren har dessutom drivit igenom yppandeförbud för hennes advokat. Annika har tappert hållit sig till reglementet. Däremot är åklagaren den huvudsakliga källan till läckor till journalister som fortsätter att skriva skit om Lisbeth Salander.”

”Jaså?”

”Den här storyn till exempel.” Mikael höll upp en veckogammal kvällstidning. ”En källa inom utredningen hävdar att Lisbeth är otillräknelig, vilket resulterar i att tidningen bygger upp en rad spekulationer om hennes mentala tillstånd.”

”Jag läste artikeln. Den är strunt.”

”Så du anser inte att Salander är galen?”

”Det kan jag inte uttala mig om. Däremot vet jag att inga som helst psykiatriska utvärderingar har skett. Alltså är artikeln strunt.”

”Okej. Men jag kan dokumentera att det är en polis som heter Hans Faste som arbetar för åklagare Ekström som läckt dessa uppgifter.”

”Jaså.”

”Ekström kommer att yrka på att rättegången ska ske bakom lyckta dörrar, vilket innebär att ingen utomstående kommer att kunna granska och värdera bevismaterialet mot henne. Men vad värre är … i och med att åklagaren isolerat Lisbeth så kommer hon inte att kunna göra den research som krävs för att hon ska kunna sköta sitt försvar.”

”Om jag har förstått saken rätt så ska den saken skötas av hennes advokat.”

”Lisbeth är som du säkert begripit vid det här laget en mycket speciell person. Hon har hemligheter som jag känner till men som jag inte kan avslöja för min syster. Däremot kan Lisbeth välja om hon vill använda sig av det försvaret i rättegången.”

”Jaha.”

”Och för att kunna göra det så behöver Lisbeth det här.”

Mikael lade Lisbeth Salanders Palm Tungsten T3 handdator och en batteriladdare på cafébordet mellan dem.

”Det här är det viktigaste vapen Lisbeth har i sin arsenal. Hon behöver den.”

Anders Jonasson tittade misstänksamt på handdatorn.

”Varför inte lämna den till hennes advokat?”

”Därför att det är endast Lisbeth som vet hur hon ska komma åt bevismaterialet.”

Anders Jonasson satt tyst en lång stund utan att röra handdatorn.

”Låt mig berätta om doktor Peter Teleborian för dig”, sa Mikael och plockade upp den pärm där han samlat allt viktigt material.