Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes

”Hur gammal är du?”

”27.”

”Jag beklagar att du hamnade i korsdraget mellan mig och Holm. Berätta om den här storyn.”

”Jag fick ett tips i morse och tog det till Holm. Han sa att jag skulle följa upp det.”

”Okej. Storyn handlar om att polisen nu undersöker en misstanke om att Lisbeth Salander har varit inblandad i försäljning av anabola steroider. Har den här storyn någon koppling till gårdagens text från Södertälje där också anabola dök upp?”

”Inte vad jag vet, det är möjligt. Den här grejen om anabola har att göra med hennes koppling till boxare. Paolo Roberto och hans bekanta.”

”Kör Paolo Roberto med anabola?”

”Vad … nej, naturligtvis inte. Det är mera boxningsmiljön det handlar om. Salander brukar träna boxning med ett antal skummisar på en klubb på Söder. Men det är alltså polisens vinkling. Inte min. Och där någonstans har någon tanke dykt upp om att hon kan vara inblandad i försäljning av anabola.”

”Så det finns alltså ingen substans alls i storyn mer än ett löst rykte?”

”Det är inget rykte att polisen tittar på den möjligheten. Om de har rätt eller fel vet jag inget om.”

”Okej, Johannes. Då vill jag att du ska veta att det jag diskuterar med dig nu inte har något att göra med mitt förhållande till Anders Holm. Jag tycker att du är en utmärkt reporter. Du skriver bra och du har öga för detaljer. Det här är kort sagt en bra story. Mitt enda problem är att jag inte tror på innehållet i den.”

”Jag kan försäkra dig om att den är helt korrekt.”

”Och jag ska förklara för dig varför det finns ett grundläggande fel med storyn. Varifrån kom tipset?”

”Från en källa inom polisen.”

”Vem?”

Johannes Frisk tvekade. Det var en automatisk respons. Precis som alla andra journalister i hela världen var han ovillig att nämna namnet på sin källa. Å andra sidan var Erika Berger chefredaktör och därmed en av de få personer som kunde kräva honom på den informationen.

”En polis på våldsroteln som heter Hans Faste.”

”Var det han som ringde dig eller du som ringde honom?”

”Han ringde mig.”

Erika Berger nickade.

”Varför tror du han ringde dig?”

”Jag har intervjuat honom ett par gånger under jakten på Salander. Han vet vem jag är.”

”Och han vet att du är 27 år gammal och vikarie och att du är användbar då han vill placera information som åklagaren vill ha ut.”

”Jo, allt det där förstår jag. Men jag fick ett tips från polisutredningen och åker och fikar med Faste och han berättar det här. Han är korrekt citerad. Vad ska jag göra?”

”Jag är övertygad om att du citerat korrekt. Det som skulle ha hänt är att du skulle ha tagit informationen till Anders Holm som skulle ha knackat på dörren till mitt rum och förklarat läget och tillsammans skulle vi ha beslutat vad som skulle ske.”

”Jag förstår. Men jag …”

”Du lämnade materialet till Holm som är nyhetschef. Du handlade korrekt. Det var hos Holm det brast. Men låt oss analysera din text. För det första, varför vill Faste att den här informationen ska läcka ut?”

Johannes Frisk ryckte på axlarna.

”Betyder det att du inte vet eller att du inte bryr dig?”

”Jag vet inte.”

”Okej. Om jag påstår att den här storyn är lögnaktig och att Salander inte har ett dugg med anabola steroider att göra, vad säger du då?”

”Jag kan inte bevisa motsatsen.”

”Exakt. Så det innebär att du menar att man ska publicera en story som kanske är lögnaktig bara för att vi inte har kunskap om motsatsen.”

”Nej, vi har ett journalistiskt ansvar. Men det blir ju en balansgång. Vi kan inte avstå från att publicera då vi har en källa som faktiskt uttryckligen påstår något.”

”Filosofi. Vi kan ställa frågan varför källan vill ha ut den informationen. Låt mig därmed förklara varför jag har gett order om att allt som handlar om Salander ska dras över mitt skrivbord. Jag har nämligen specialkunskap om ämnet som ingen annan här på SMP har. Rättsredaktionen är informerad om att jag besitter denna kunskap och inte kan diskutera den med dem. Millennium kommer att publicera en story som jag är kontraktsbunden att inte avslöja för SMP, trots att jag arbetar här. Jag fick informationen i egenskap av chefredaktör för Millennium och just nu befinner jag mig mellan två stolar. Förstår du hur jag menar?”

”Jo.”

”Och min kunskap från Millennium innebär att jag tveklöst kan fastslå att den här storyn är lögnaktig och har till syfte att skada Lisbeth Salander inför den kommande rättegången.”

”Det är svårt att skada Lisbeth Salander med tanke på alla avslöjanden som redan gjorts om henne …”

”Avslöjanden som till största delen är lögnaktiga och förvrängda. Hans Faste är en av de centrala källorna till alla påståenden om att Lisbeth Salander är en paranoid och våldsbenägen lesbian som ägnar sig åt satanism och BDSM-sex. Och media har köpt Fastes kampanj helt enkelt därför att det är en till synes seriös källa och det är alltid kul att skriva om sex. Och nu fortsätter han med en ny vinkel som kommer att ligga henne till last i det allmänna medvetandet och som han vill att SMP ska hjälpa till att sprida. Sorry, men inte på mitt skift.”

”Jag förstår.”

”Gör du? Bra. Då kan jag sammanfatta allt jag säger i en enda mening. Din arbetsbeskrivning som journalist är att ifrågasätta och kritiskt granska – inte att okritiskt upprepa påståenden som kommer från aldrig så centralt placerade spelare inom byråkratin. Glöm aldrig det. Du är en jättebra skribent, men den talangen är helt värdelös om du glömmer arbetsbeskrivningen.”

”Ja.”

”Jag tänker ställa den här historien.”

”Okej.”

”Den håller inte. Jag tror inte på innehållet.”

”Jag förstår.”

”Det betyder inte att jag misstror dig.”

”Tack.”

”Därför tänker jag skicka tillbaka dig till skrivbordet med ett förslag till en ny story.”

”Jaså.”

”Det hänger ihop med mitt kontrakt med Millennium . Jag kan alltså inte röja vad jag känner till om Salanderhistorien. Samtidigt är jag chefredaktör för en tidning som riskerar att slira ordentligt eftersom redaktionen inte har den information som jag har.”

”Hmm.”

”Och så kan vi ju inte ha det. Det här är en unik situation och rör enbart Salander. Jag har därför beslutat att plocka en reporter som jag styr åt rätt håll så att vi inte står med brallorna nere då Millennium publicerar.”

”Och du tror att Millennium kommer att publicera något anmärkningsvärt om Salander?”

”Jag tror inte. Jag vet. Millennium sitter på ett scoop som kommer att vända upp och ned på Salanderhistorien, och det driver mig till vansinne att jag inte kan gå ut med den storyn. Men det är helt enkelt omöjligt.”

”Men du påstår att du ratar min text därför att du vet att den inte stämmer … Det betyder att du redan nu sagt att det finns något i storyn som alla andra reportrar missat.”

”Exakt.”

”Förlåt, men det är svårt att tro att hela Mediesverige har gått på en sådan mina …”

”Lisbeth Salander har varit föremål för ett mediedrev. Där upphör normala regler att gälla och vilket nonsens som helst kan placera sig på ett löp.”

”Så du säger att Salander inte är vad hon tycks vara.”

”Försök med tanken att hon är oskyldig till det hon anklagats för, att den bild av henne som målats upp på löpen är trams och att det finns helt andra krafter i rörelse än som hittills framkommit.”