Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes

Niedermann tyckte sig komma ihåg att det hade funnits en kvinna i huset också, men han var inte säker på vad han hade gjort med henne.

Göransson bidrog också med ett fordon som ännu inte var lyst av polisen. Han styrde norrut. Han hade en vag plan om att söka sig till någon av Tallinks färjor som utgick från Kappelskär.

Han åkte till Kappelskär och stängde av motorn på parkeringsplatsen. Han satt i trettio minuter och studerade omgivningen. Det var nedlusat med poliser.

Han startade motorn och körde planlöst vidare. Han behövde ett gömställe där han kunde ligga lågt en tid. Strax utanför Norrtälje kom han att tänka på det gamla tegelbruket. Han hade inte ens tänkt på byggnaden på över ett år, sedan det var aktuellt med reparationerna. Det var bröderna Harry och Atho Ranta som använde tegelbruket som mellanlager för varor till och från Baltikum, men bröderna Ranta hade befunnit sig utomlands i flera veckor, sedan journalisten Dag Svensson på Millennium hade börjat snoka i hortraden. Tegelbruket var tomt.

Han hade gömt Göranssons Saab i ett skjul bakom tegelbruket och tagit sig in. Han hade varit tvungen att bryta upp en dörr på bottenvåningen, men en av hans första åtgärder hade varit att ordna en reservutgång genom en lös plywoodskiva i bottenvåningens gavel. Han hade senare ersatt det sönderbrutna hänglåset. Därefter hade han inrättat sig i det ombonade rummet på övervåningen.

Det hade dröjt en hel eftermiddag innan han hört ljud från väggarna. Först hade han trott att det var de vanliga spökena. Han hade suttit på helspänn och lyssnat i någon timme innan han plötsligt rest sig och gått ut i stora hallen och lyssnat. Han hörde ingenting men stod tålmodigt kvar till dess att han hörde ett skrapande.

Han hade hittat nyckeln på diskbänken.

Ronald Niedermann hade sällan blivit så överraskad som då han öppnade dörren och hittade de två ryska hororna. De var utmärglade och hade varit utan mat, förstod han, i flera veckor sedan en kartong ris hade tagit slut. De hade levt på te och vatten.

En av hororna var så utmattad att hon inte orkade resa sig från sängen. Den andra hade varit i bättre form. Hon talade bara ryska men han hade tillräckligt goda språkkunskaper för att förstå att hon tackade Gud och honom att de hade blivit räddade. Hon hade fallit på knä och slagit armarna runt hans ben. Han hade häpet skjutit henne ifrån sig och retirerat ut och låst dörren.

Han hade inte vetat vad han skulle ta sig till med hororna. Han hade kokat en soppa av konserverna han hittat i köket och serverat dem medan han funderade. Den mest utmattade kvinnan på sängen tycktes återfå en del krafter. Han hade tillbringat kvällen med att förhöra dem. Det hade tagit honom en stund att inse att de två kvinnorna inte var horor utan studenter som hade betalat bröderna Ranta för att kunna ta sig till Sverige. De hade utlovats arbets- och uppehållstillstånd. De hade kommit från Kappelskär i februari och direkt förts till lagret där de hade blivit inlåsta.

Niedermann hade mulnat. De förbannade bröderna Ranta hade haft en sidoinkomst som de inte redovisat för Zalachenko. Sedan hade de helt enkelt glömt bort kvinnorna eller kanske medvetet lämnat dem åt sitt öde då de brådstörtat lämnat Sverige.

Frågan var bara vad han skulle ta sig till med kvinnorna. Han hade ingen orsak att göra dem illa. Han kunde inte gärna släppa dem fria med tanke på att de med stor sannolikhet skulle leda polisen till tegelbruket. Så enkelt var det. Han kunde inte skicka tillbaka dem till Ryssland eftersom det innebar att han måste åka ned till Kappelskär med dem. Det kändes för vanskligt. Den mörkhåriga flickan vars namn var Valentina hade erbjudit honom sex mot att han hjälpte dem. Han var inte det minsta intresserad av att ha sex med flickorna, men erbjudandet hade förvandlat henne till en hora. Alla kvinnor var horor. Så enkelt var det.

Efter tre dagar hade han tröttnat på deras ständiga böner, tjat och knackningar i väggen. Han såg ingen annan utväg. Han ville bara vara i fred. Han hade följaktligen låst upp dörren en sista gång och snabbt avslutat problemet. Han hade bett Valentina om ursäkt innan han sträckt fram händerna och med ett enda grepp vridit av hennes nacke mellan andra och tredje nackkotan. Därefter hade han gått fram till den blonda flickan på sängen vars namn han inte kände till. Hon hade legat passiv och inte gjort motstånd. Han hade burit ned kropparna till bottenvåningen och gömt dem i en vattenfylld bassäng. Äntligen kunde han känna en sorts frid.

Avsikten hade inte varit att stanna i tegelbruket. Han hade bara tänkt stanna till dess att det värsta polispådraget hade lagt sig. Han rakade av sig håret och lät skägget växa ut en centimeter. Hans utseende förändrades. Han hittade en overall som tillhört någon av arbetarna från NorrBygg och som nästan var i hans egen storlek. Han satte på sig overallen och en kvarglömd skärmmössa från Beckers Färg och stoppade en tumstock i en benficka och körde upp till OK-macken på höjden ovanför vägen och handlade. Han hade gott om kontanter från bytet hos Svavelsjö MC. Han handlade i kvällningen. Han såg ut som en vanlig knegare som stannade till på vägen hem. Ingen tycktes lägga märke till honom. Han tog för vana att åka och handla en eller två gånger i veckan. På OK-macken hälsade de alltid vänligt och kände snart igen honom.

Från början hade han ägnat avsevärd tid åt att försvara sig mot de skepnader som befolkade byggnaden. De fanns i väggarna och kom ut nattetid. Han hörde dem vandra runt ute i hallen.

Han barrikaderade sig på sitt rum. Efter flera dagar fick han nog. Han beväpnade sig med en bajonett som han hittade i en kökslåda och gick ut för att äntligen konfrontera monstren. Det måste få ett slut.

Helt plötsligt upptäckte han att de vek undan. För första gången i sitt liv kunde han bestämma över deras närvaro. De flydde då han närmade sig. Han kunde se deras svansar och deformerade kroppar slinka undan bakom packlårar och skåp. Han vrålade efter dem. De flydde.

Han gick häpet tillbaka till sitt ombonade rum och satt vaken hela natten i väntan på att de skulle återkomma. De gjorde en förnyad attack i gryningen och han konfronterade dem än en gång. De flydde.

Han balanserade mellan panik och eufori.

I hela sitt liv hade han jagats av dessa varelser i mörkret och för första gången kände han att han behärskade situationen. Han gjorde ingenting. Han åt. Han sov. Han funderade. Det var rofyllt.

Dagarna blev till veckor och det blev sommar. Från transistorradion och kvällstidningarna kunde han följa hur jakten på Ronald Niedermann avklingade. Han noterade med intresse rapporteringen om mordet på Alexander Zalachenko. Så dråpligt. Ett psykfall satte punkt för Zalachenkos liv. I juli väcktes intresset på nytt i och med rättegången mot Lisbeth Salander. Han häpnade då hon plötsligt frikändes. Det kändes inte bra. Hon var fri medan han tvingades gömma sig.

Han köpte Millennium på OK-macken och läste temanumret om Lisbeth Salander och Alexander Zalachenko och Ronald Niedermann. En journalist vid namn Mikael Blomkvist hade målat upp ett porträtt av Ronald Niedermann som en patologiskt sjuk mördare och psykopat. Niedermann rynkade ögonbrynen.

Det var plötsligt höst och han hade ännu inte kommit iväg. Då det blev kallare köpte han ett elektriskt element på OK-macken. Han kunde inte förklara varför han inte lämnade fabriken.

Vid några tillfällen hade ungdomar kört upp på planen framför bruket och parkerat, men ingen hade stört hans tillvaro eller brutit sig in i byggnaden. I september hade en bil parkerat på planen framför bruket och en man i blå vindjacka hade känt på dörrarna och vandrat omkring på tomten och snokat. Niedermann hade betraktat honom från fönstret på andra våningen. Med jämna mellanrum hade mannen gjort anteckningar i ett block. Han hade stannat i tjugo minuter innan han sett sig omkring en sista gång och åter satt sig i sin bil och lämnat området. Niedermann andades ut. Han hade ingen aning om vem mannen var och vilket hans ärende hade varit, men det tycktes som om han gjort en översyn av fastigheten. Han tänkte inte på att Zalachenkos död hade inneburit en bouppteckning.