Stieg Larsson - Män som hatar kvinnor

Advokat Bjurmans leende skulle möjligen ha dämpats något om han hade kunnat läsa hennes tankar bakom de uttryckslösa ögonen.

”Jag tror att du och jag kommer att bli goda vänner”, sa Bjurman. ”Vi måste kunna lita på varandra.”

När hon inte svarade förtydligade han.

”Du är ju en vuxen kvinna nu, Lisbeth.”

Hon nickade.

”Kom hit”, sa han och höll ut en hand.

Lisbeth Salander fixerade blicken på brevkniven i några sekunder innan hon reste sig och gick till honom. Konsekvenser . Han fattade hennes hand och tryckte den mot sitt skrev. Hon kunde känna hans kön genom de mörka gabardinbyxorna.

”Om du är snäll mot mig kommer jag att vara snäll mot dig”, sa han.

Hon var stel som en pinne då han lade sin andra hand runt hennes nacke och drog ned henne till knästående med ansiktet framför hans skrev.

”Du har gjort det här förr, eller hur”, sa han då han öppnade gylfen. Han doftade som om han strax innan hade tvättat sig med tvål och vatten.

Lisbeth Salander vred sitt ansikte åt sidan och försökte resa sig men han höll henne i ett fast grepp. Rent styrkemässigt var hon ingen match för honom; hon vägde dryga 40 kilo mot hans 95. Han fattade tag i hennes huvud med bägge händerna och vände hennes ansikte så att deras ögon möttes.

”Om du är snäll mot mig kommer jag att vara snäll mot dig”, upprepade han. ”Om du bråkar kan jag placera dig på dårhus för resten av livet. Skulle du tycka om det?”

Hon svarade inte.

”Skulle du tycka om det?” upprepade han.

Hon skakade på huvudet.

Han väntade till dess att hon slog ned blicken i — som han uppfattade det — underkastelse. Sedan drog han henne närmare. Lisbeth Salander öppnade läpparna och tog emot honom i munnen. Han behöll hela tiden greppet runt nacken och drog henne våldsamt mot sig. Hon hade oupphörligt kräkreflexer under de tio minuter han juckade; när det äntligen gick för honom höll han henne så hårt att hon knappt kunde andas.

Han lät henne använda en liten toalett innanför hans kontor. Lisbeth Salander skakade i hela kroppen medan hon tvättade sig i ansiktet och försökte gnugga bort fläckarna på tröjan. Hon åt av hans tandkräm för att få bort smaken. När hon kom ut till hans kontor igen satt han oberörd bakom skrivbordet och bläddrade i papper.

”Sätt dig, Lisbeth”, uppmanade han utan att titta på henne. Hon satte sig. Slutligen vände han blicken mot henne och log.

”Du är ju vuxen nu, eller hur, Lisbeth?”

Hon nickade.

”Då måste du också kunna leka vuxenlekar”, sa han. Han använde en ton som om han talade till ett barn. Hon replikerade inte. En liten rynka uppstod i hans panna.

”Jag tror inte att det är en bra idé om du berättar om våra lekar för någon annan. Tänk efter — vem skulle tro på dig? Det finns papper på att du inte är tillräknelig.” När hon inte svarade fortsatte han. ”Det skulle bli ditt ord mot mitt. Vems tror du skulle väga tyngst?”

Han suckade då hon fortfarande inte svarade. Han blev plötsligt irriterad över att hon bara satt mol tyst och iakttog honom — men han behärskade sig.

”Vi kommer att bli goda vänner, du och jag”, sa han. ”Jag tycker att du var klok som vände dig till mig i dag. Du kan alltid komma till mig.”

”Jag behöver 10 000 till min dator”, sa hon plötsligt med låg röst, precis som om hon återupptog det samtal de haft innan avbrottet.

Advokat Bjurman höjde på ögonbrynen. Hårdkokt jävel. Hon är ju för fan helt efterbliven. Han räckte henne checken han hade skrivit då hon var ute på toaletten. Det här är bättre än en hora; hon får betalt med sina egna pengar. Han log ett överlägset leende. Lisbeth Salander tog checken och gick.

Om Lisbeth Salander hade varit en vanlig medborgare skulle hon med största sannolikhet ha ringt polisen och anmält våldtäkten i samma ögonblick som hon lämnade advokat Bjurmans kontor. Blåmärken runt nacke och hals, liksom en signatur av spermafläckar med hans DNA på hennes kropp och kläder skulle ha utgjort tung teknisk bevisning. Även om advokat Bjurman hade slingrat sig genom att påstå att hon var med på det eller hon förförde mig eller det var hon som ville suga av mig och andra utsagor som våldtäktsmän rutinmässigt anför, så hade han ändå gjort sig skyldig till så många brott mot förvaltarskapslagen att han omedelbart skulle ha fråntagits sin kontroll över henne. En anmälan skulle förmodligen ha resulterat i att Lisbeth Salander fått en riktig advokat, med god kunskap om övergrepp mot kvinnor, vilket i sin tur möjligen hade lett till en diskussion om problemets kärna — nämligen hennes omyndigförklaring.

Sedan 1989 existerar inte längre begreppet omyndigförklarad om vuxna personer.

Det finns två grader av förmynderi — godmanskap och förvaltning.

En god man inträder som frivillig hjälp för personer som av olika skäl har problem med att klara dagliga rutiner, betala räkningar eller sköta sin hygien. Den som utses till god man är ofta en släkting eller nära bekant. Om sådan närstående saknas kan de sociala myndigheterna utse en god man. Godmanskap är en lindrig form av förmynderi, där huvudmannen — den omyndigförklarade — fortfarande har kontroll över sina tillgångar och där beslut fattas i samråd.

Förvaltarskap är en betydlig hårdare form av kontroll, där huvudmannen fråntas befogenheter att själv förfoga över sina pengar och fatta beslut i olika frågor. Den exakta formuleringen innebär att förvaltaren övertar huvudmannens hela rättshandlingsförmåga . I Sverige står drygt 4 000 personer under förvaltning. De vanligaste skälen till förvaltarskap är uppenbar psykisk sjukdom eller psykisk sjukdom i förening med grovt missbruk av alkohol eller narkotika. En mindre del utgörs av senildementa. Förvånansvärt många av de personer som står under förvaltarskap är relativt unga, trettiofem år eller yngre. En av dessa var Lisbeth Salander.

Att frånta en människa kontrollen över sitt liv, det vill säga över sitt bankkonto, är en av de mest kränkande åtgärder en demokrati kan ta till, inte minst då det gäller unga människor. Det är kränkande även om syftet med åtgärden kan anses vara gott och socialt rimligt. Frågor om förvaltarskap är därför potentiellt känsliga politiska ärenden, som omgärdas av rigorösa bestämmelser och kontrolleras av en Överförmyndarnämnd. Denna lyder under länsstyrelsen och kontrolleras i sin tur av Justitieombudsmannen.

Överlag driver Överförmyndarnämnden sin verksamhet under svåra förhållanden. Men med tanke på de känsliga frågor myndigheten hanterar har förbluffande få klagomål eller skandaler avslöjats i media.

Vid enstaka tillfällen förekommer rapporter om att åtal väckts mot någon god man eller förvaltare som ägnat sig åt att försnilla pengar eller att olovandes ha sålt sin klients bostadsrätt och stoppat pengarna i egen ficka. Men dessa fall är relativt sällsynta, vilket i sin tur kan bero på en av två saker: antingen att myndigheten utför sitt jobb utomordentligt bra eller att huvudmännen inte har möjlighet att klaga och på ett trovärdigt sätt göra sig hörda bland journalister och myndigheter.

Överförmyndarnämnden är ålagd att årligen granska om det finns skäl att ansöka om upphävande av ett förvaltarskap. Eftersom Lisbeth Salander framhärdade i sin rigida vägran att underkasta sig psykiatriska undersökningar — hon växlade inte ens ett hövligt god morgon med sina läkare — så hade myndigheten aldrig funnit skäl att ändra beslutet. Följaktligen uppstod ett förhållande av status quo och följaktligen förblev hon år efter år ställd under förvaltarskap.