Den bergtagna: En kärlekens tragedi
En atelier på nedre botten. I bakgrunden ett stort fönster och ett par glasdörrar, vettande till en trädgård, som inhägnas af en hög mur. I trädgården står ett blommande körsbärsträd; syrener och murgrön klänga upp öfver muren.
Rummet är glest möbleradt: en chäslong, ett bord, ett antikt skåp och några stolar. Här och der på väggarne hänger en kvarlemnad studie.
På högra sidoväggen är dörren till entréen, på venstra dörren till sofrummet, och strax der bredvid en kamin.
Louise ligger på chäslongen med kuddar bakom ryggen och en filt öfver fötterna.
Henrik sitter framför kaminen med armbågarne på knäna och en pipsnugga i munnen.
Erna sysslar med att laga té vid en spritlampa på kamin-frisen; går fram till skåpet och tar fram koppar, sockerskål m. m.; lyfter i förbigående upp en flik af filten, som fallit från chäslongen ner på golfvet.
LOUISE
Tack, Erna lilla. Det värsta med att ligga sjuk är nästan det, att man är till så mycket besvär för sina vänner.
ERNA
Prat! För det jag kokar litet té åt dig? Kallar du det för besvär?
LOUISE
Tänk på allt annat, som du gjort för mig under hela tiden jag legat sjuk.
ERNA
Det är just lönt att tala om nu, sedan allt är öfver! Om ett par dar är du så kry, att du kan promenera omkring på gatorna. Det ska’ bli en känsla, det!
Till Henrik, i det hon stöter honom på axeln
Lån’ mig din pipa.
HENRIK
Nej, jag vill ha den sjelf.
ERNA
Du ska’ få igen den.
HENRIK
Nej, jag vill ha pipan sjelf.
ERNA
till Louise
Se här, hjertesnoppen, håll i det här så länge, så ska’ jag gå efter grädde och bröd. Huset är inte så förmöget, att det äger en bricka.
LOUISE
tar emot tékoppen
ERNA
går hän till skåpet och kommer igen med grädde och bröd
LOUISE
Tack, tusen tack.
ERNA
sätter sig på chäslongkanten
Nå, smakar det?
LOUISE
Åh, så skönt.
ERNA
smeker henne
Lilla bleknäbb!
LOUISE
Lilla kraftmenniska.
ERNA
reser sig och går fram till Henrik
Du vill väl också ha en kopp?
HENRIK
Nej.
ERNA
Seså, gör dig inte till!
HENRIK
Jag vill inte ha.
ERNA
böjer sig ned och talar som till ett elakt barn
Usch hvad han är otäck i dag! Rifver rundt i hans hår. Vill han ha kaffe i stället, så skall jag koka.
HENRIK
Jag vill ingenting ha. Låt mig vara i fred!
ERNA
Igelkott! Går fram till Louise. Om jag kunde begripa, hvart Viggo och Lilly tagit vägen!
LOUISE
Vet du inte, hvart de gått?
ERNA
Jo, naturligtvis! Till Mairie du Louvre för att se på Besnards målningar, men det kunde de väl ha gjort för längesen.
LOUISE
De ta nog vara på hvarandra.
ERNA
Ja, med Viggo kan min lilla tuttenutta få gå så mycket hon vill. Med de andra är det en annan sak: man kan inte veta, hvilka dumheter de kunna hitta på att prata för henne.
LOUISE
Det är alldeles som om du vore hennes mor och inte hennes syster.
ERNA
Jag är tolf år äldre än hon – och det är på mitt ansvar, hon får vistas i Paris.
LOUISE
småleende
När det rör henne, tycker jag nästan, att du är sipp.
ERNA
Bättre det, än låta henne vara för fri.
LOUISE
slår ned ögonen
ERNA
Jag ser hvad du tänker, men – lågt och lidelsefullt – Tror du, jag skulle vilja, att hon blef som jag? Högt. Nej, nu skall du ha en kopp té till.
LOUISE
Ha vi råd? Du har inte sjelf druckit.
ERNA
Jag behöfver ju bara späda vatten på – detder murmeldjuret vill ju inte ha något. Knuffar Henrik i hufvudet. Du somnar ju öfver pipan! Kan du inte så väl låna mig henne, snåljobb?
HENRIK
Nej.
ERNA
Älskvärdaste träbeläte! Jag afgudar dig – men lån’ mig din pipa.
HENRIK
Nej.
ERNA
Bara ett enda tag.
HENRIK
Nej.
ERNA
Gud, hvilken karaktärsfasthet! Serverar té åt Louise och sätter sig åter hos henne på chäslongkanten. När jag tänker på, att Lilly skulle kunna få gå igenom detsamma som jag, så kan jag bli alldeles tokig.
LOUISE
Men du är ju alltid så glad och belåten.
ERNA
Nåja – hvarför skall man hänga läpp. Det ligger inte för mig.
LOUISE
deltagande, skyggt
Men – du har det ju bra? Är du inte lycklig?
ERNA
Du talar som ett barn, min vän, och det är du också – ett stort, sjukt barn. Lågt och lidelsefullt. Lycklig? Ja, man kan öfverlefva allting. Det är det som gör verlden så usel och futtig. Man tröstar sig med en pipa tobak och – ser hän till Henrik. Nej – afbryter, reser sig hastigt upp och går ett slag öfver golfvet – men det är underligt i alla fall, att inte barnen komma! Stannar i närheten af spiseln, der Henrik sitter.
HENRIK
Du har varit hos Bergström i dag.
ERNA
Ja.
HENRIK
Med blommor! Det kan man kalla gentilt.
ERNA
Jag skulle tro det.
HENRIK
Du ger aldrig mig några blommor.
ERNA
Du har inte brutit benet.
HENRIK
Vill du inbilla mig, att det är för benets skull?
ERNA
Visst inte, det är för hela karlens skull! Han är en snäll pojke. Hade han varit här, skulle jag inte ha behöft sukta för tobak.
HENRIK
Jaså! Du erkänner således —
ERNA
Söta herr Adonis, han ska’ få dubbelt så många blommor som Bergström. Han ska’ få allt hvad han vill, bara han är snäll.
HENRIK
Jag vill ingenting ha.
ERNA
gnolar och går fram till Louise
Nej, vet du, hade jag kunnat bli fri för Lilly utan att ta henne hit till Paris, så hade jag helst velat, men hon tiggde och bad i hvartenda bref, och när hon nu kunde ha godt af att lära sig franska riktigt ordentligt, så tyckte jag, att jag inte kunde säga nej.
LOUISE
Kära du, hvad skulle hon ha för ondt af att komma till Paris?
ERNA
Åh du! Lifvet bland oss artistslarfvar är inte nyttigt för en sådan der liten familjeflicka, som skall lefva hela sitt lif derhemma i snusförnuftigheten. Härute ha vi lösare tyglar på allting – och det går många underliga djur i vår Herres hage.
HENRIK
utan att vända sig om, med kufvad förbittring
Sjelf är du ett af de allra underligaste.
Читать дальше