ERNA
Tycker du?
HENRIK
vänder sig om
Tror du inte, jag märkt, hur du lägger an på honom?
ERNA
Lägger jag kanske inte också an på dig? – Lån’ mig din pipa.
HENRIK
reser sig och går emot henne
Jag tål det inte längre! Du gör mig galen med dina konster.
ERNA
Så bryt! Du har din frihet.
HENRIK
Du tycks önska det!
ERNA
Jag hvarken önskar eller fruktar. Men är det din mening att plåga lifvet ur oss båda med svartsjuka, så är det bättre, att vi gå hvar åt sitt håll.
HENRIK
Alltid hotelser! Men du drifver mig till det yttersta!
ERNA
Hvad är det yttersta?
LOUISE
medlande
Så – så – så, inte vara häftiga!
ERNA
Han gör mig ursinnig med sin småaktighet.
HENRIK
Hon döljer allting för mig.
ERNA
Jag döljer ingenting. Jag är vänlig mot mina vänner, och mot Bergström derför, att han är en af dem. Om han blir mer för mig, skall jag säga dig det ärligt.
HENRIK
Du förutsätter möjligheten!
ERNA
Jag har sett så mycket, att jag inte längre tror på omöjligheter.
HENRIK
Ja, du har visst sett mycket! Inte ens ditt förflutna känner jag. Kan jag veta hur många —
ERNA
Tig, eller det kan aldrig bli godt mer!
Tystnad
Om jag inte sjelf berättat dig om den ende, som jag inte kan nämna, hvad hade du vetat?
HENRIK
Det är just det, som gör mig vansinnig! Jag kan möta honom på gatan, vid hvart hörn kunna vi stöta på hvarandra. Jag misstänker alla! Åh, detta är ett helvete!
ERNA
Du möter honom aldrig.
HENRIK
Hur kan du veta det?
ERNA
Jag har ju sagt, att han är som död.
HENRIK
Som död! Men han är inte död!
ERNA
Det är inte min skull.
Det höres steg utanför dörren
LOUISE
Seså, nu ha vi Lilly och Viggo här.
ERNA
hastigt till Henrik
Inte ett ord mer! Inte ett ord så att hon hör det!
*
VIGGO
kommer in från entréen med en blomsterbukett i handen
ERNA
går emot honom
Hvar är Lilly?
VIGGO
Hon kommer strax. Går hän till Louise och lemnar henne buketten. Jag har tagit en helsning från sommaren med mig till vår lilla sjukling.
LOUISE
Tack, tusen tack. Åh, hvad ni alla äro snälla mot mig!
ERNA
till Henrik
Der ser du! Viggo bär också blommor till en sjuk – inte tycker någon det är besynnerligt.
VIGGO
till Erna
Lilly gick till Maison blanc för att köpa något, som jag inte skulle få vara med om. Det var väl en tournyr, kan jag tro. Men jag tänkte nästan, att hon skulle ha hunnit hit redan, för jag var inne på Café de la Regence och tittade i tidningarne – vänder sig till Louise – och det är sant, jag har en öfverraskning åt dig.
LOUISE
Från tidningarne?
VIGGO
Nej, men kan du gissa, hvem jag träffade på kaféet?
LOUISE
Nej.
VIGGO
Försök!
LOUISE
Pelle?
VIGGO
Pelle? Puh! Nej, en storhet, du!
LOUISE
En storhet? Prinsen?
VIGGO
Prat! Hade det varit så märkvärdigt! Nej, en konstnär.
LOUISE
Ja, det var just en upplysning! När det vimlar af konstnärer.
VIGGO
Ingen af de vanlige. En som du beundrar!
LOUISE
Jag beundrar så många.
VIGGO
Ja, men – mer än alla andra.
LOUISE
Det vet jag ingen.
VIGGO
En skulptör.
LOUISE
Alland! Gustave Alland!
VIGGO
nickar
LOUISE
Är han i Paris?
VIGGO
Ja. Efter två års frånvaro.
LOUISE
Hur har han kunnat vara borta? Från salongen och allting?
ERNA
Han har gått tillbaka i sin konst, och andra ha gått framåt. Han skäms.
VIGGO
Hvem säger, att han gått tillbaka?
ERNA
Alla. Hans sista arbete var svagt. Och sedan dess har han inte utställt något.
VIGGO
Det har han visst. På sista salongen fans ett par byster.
ERNA
Javisst – ja. Kungliga högheter!
VIGGO
De äro väl menniskor de också!
ERNA
skrattar föraktfullt
VIGGO
till Louise
Nej, men öfverraskningen var den, att han kommer hit.
LOUISE och ERNA
samtidigt
Hvem?
VIGGO
Alland.
LOUISE
Hit? Hvad menar du?
VIGGO
Han har träffat Karl i Finland. De blefvo mycket goda vänner, och när han hörde, att Karls syster var här och legat sjuk, så ville han besöka dig.
ERNA
mellan tänderna
Vänliga själ!
LOUISE
När då?
VIGGO
Nu. Strax.
LOUISE
Jag får upp.
VIGGO
Nej, blif liggande. Han vet ju, att du varit sjuk.
ERNA
har gjort sig beredd att gå
LOUISE
Inte ämnar du gå?
ERNA
Som du vet afskyr jag storheter.
LOUISE
Åh, men så blif här och hjelp mig! Hvad skall jag tala med honom om? Hur skall jag bära mig åt?
VIGGO
Se! Är hon inte rent förtviflad! Och jag som trodde, jag skulle göra dig en glädje!
ERNA
Adjö med dig, lilla bleknäbb! Blif nu bättre till i morgon.
LOUISE
Tittar du inte in i kväll?
ERNA
Jo. Det gör jag väl. Jag kan nog inte vara borta från min sjukling så länge. Kysser henne på pannan; till Henrik. Går du med?
HENRIK
reser sig långsamt, knackar ur sin pipa och följer efter. De gå
*
LOUISE
Jag är så rädd.
VIGGO
Hvarför är du rädd? Han bits inte.
LOUISE
Jag talar dåligt franska – och när jag blir förlägen, är det ännu värre —
VIGGO
Prat! Du talar mycket bättre än jag.
LOUISE
Ja, det var just en tröst!
VIGGO
Jag skall ge dig en annan. Han talar svenska.
LOUISE
Du narras.
VIGGO
Nej. Han är ju en blandningsmenniska, och har språksinne som en ryss. Han är född kosmopolit. Hans mormor var finska och hans morfar polack. Och han har bott i Finland tre somrar.
Читать дальше