• Пожаловаться

George Martin: Kampen om järntronen

Здесь есть возможность читать онлайн «George Martin: Kampen om järntronen» весь текст электронной книги совершенно бесплатно (целиком полную версию). В некоторых случаях присутствует краткое содержание. Город: Stockholm, год выпуска: 2005, ISBN: 978-91-37-12726-2, издательство: Forum, категория: Фэнтези / на шведском языке. Описание произведения, (предисловие) а так же отзывы посетителей доступны на портале. Библиотека «Либ Кат» — LibCat.ru создана для любителей полистать хорошую книжку и предлагает широкий выбор жанров:

любовные романы фантастика и фэнтези приключения детективы и триллеры эротика документальные научные юмористические анекдоты о бизнесе проза детские сказки о религиии новинки православные старинные про компьютеры программирование на английском домоводство поэзия

Выбрав категорию по душе Вы сможете найти действительно стоящие книги и насладиться погружением в мир воображения, прочувствовать переживания героев или узнать для себя что-то новое, совершить внутреннее открытие. Подробная информация для ознакомления по текущему запросу представлена ниже:

George Martin Kampen om järntronen
  • Название:
    Kampen om järntronen
  • Автор:
  • Издательство:
    Forum
  • Жанр:
  • Год:
    2005
  • Город:
    Stockholm
  • Язык:
    Шведский
  • ISBN:
    978-91-37-12726-2
  • Рейтинг книги:
    3 / 5
  • Избранное:
    Добавить книгу в избранное
  • Ваша оценка:
    • 60
    • 1
    • 2
    • 3
    • 4
    • 5

Kampen om järntronen: краткое содержание, описание и аннотация

Предлагаем к чтению аннотацию, описание, краткое содержание или предисловие (зависит от того, что написал сам автор книги «Kampen om järntronen»). Если вы не нашли необходимую информацию о книге — напишите в комментариях, мы постараемся отыскать её.

I en svunnen tid inträffade en våldsam klimatförändring. Somrarna varar i decennier och följs av vintrar långa som en livstid. Längst upp i Norden ligger muren av is, ständigt bevakad av brödraskapet som vigt sitt liv åt uppgiften att skydda de sju konungarikena mot vålnader, kyla och okända faror. Men kusliga händelser vid muren förebådar en framtid av oro och krig. Robert Baratheon och Eddard Stark befriade en gång i tiden de sju konungarikena från den galne draklorden Aerys och det blev Robert som besteg järntronen medan Eddard drog sig tillbaka till sitt Vinterhed. Efter en lång tid av fred samlar sig kung Roberts fiender både i Norden och i Södern. Hans närmaste rådgivare har dött under mystiska omständigheter och till och med hans egen drottning smider i hemlighet onda planer. Kung Robert ber Eddard Stark om hjälp och Eddard och hans familj dras obönhörligt in i maktspelet kring de sju konungarikena. Intrigerna och maktkampen vid hovet leder till ett regelrätt krig mellan olika ätter och deras lorder. Men det största hotet mot kung Robert är den mördade draklordens två barn, en son och en dotter som nu har vuxit upp. De lever i exil och har fått en fristad hos hövdingen över Dothrakiens grässlätter. Med hjälp av hövdingen och hans fyrtiotusen krigare ska så småningom en ättling av drakens blod åter sitta på järntronen. Kampen om järntronen I vargens tid Kampen om järntronen

George Martin: другие книги автора


Кто написал Kampen om järntronen? Узнайте фамилию, как зовут автора книги и список всех его произведений по сериям.

Kampen om järntronen — читать онлайн бесплатно полную книгу (весь текст) целиком

Ниже представлен текст книги, разбитый по страницам. Система сохранения места последней прочитанной страницы, позволяет с удобством читать онлайн бесплатно книгу «Kampen om järntronen», без необходимости каждый раз заново искать на чём Вы остановились. Поставьте закладку, и сможете в любой момент перейти на страницу, на которой закончили чтение.

Шрифт:

Сбросить

Интервал:

Закладка:

Сделать

”Ja”, höll Catelyn med. Orden fick henne att rysa, som de alltid gjorde, ätten Starks ord. Varje adelssläkt hade sina ord eller valspråk. De var som en sorts böner och de berömde sig av heder och ära, lovade lojalitet och sanning, svor tro och mod. Alla utom ätten Starks valspråk. Vintern närmar sig var deras ord, och det var inte första gången hon tänkte på vilka underliga människor dessa nordbor var.

”Mannen dog värdigt, det måste jag tillerkänna honom”, sa Ned. Han hade en bit oljat skinn i handen som han gned slagsvärdet med medan han pratade och polerade metallen så att den fick en mörk glans. ”Jag var glad för Brans skull. Du skulle ha varit stolt över Bran.”

”Jag är alltid stolt över Bran”, svarade Catelyn och betraktade svärdet medan han putsade det. Hon kunde se vågrörelserna djupt inne i stålet där metallen hade falsats hundratals gånger vid smidningen. Catelyn kände ingen kärlek till svärd, men hon kunde inte förneka att Is hade sin egen skönhet. Det hade smitts i Valyrien innan det gamla fria riket gick under, på den tiden då smederna bearbetade metallen med både trollformler och hammare. Svärdet var fyra hundra år gammalt och lika vasst som den dagen det smiddes. Namnet det bar var ännu äldre, ett arv från hjältarnas tidsålder då ätten Stark fortfarande var kungar i Norden.

”Han var den fjärde det här året”, sa Ned bistert, ”och den stackars karlen var halvgalen. Något hade skrämt honom så djupt att mina ord inte nådde honom.” Han suckade. ”Ben skriver att nattens väktare nu har mindre än tusen man, och det är inte bara folk som deserterar utan de förlorar män på sina spaningsuppdrag också.”

”Är det rövarna?” undrade hon.

”Vilka annars?” Ned lyfte upp Is och betraktade det hårda kalla stålet. ”Och det kommer bara att bli värre. Den dagen kan komma när jag inte har något annat val än att kalla mina vasaller under fanorna och rida norrut för att ta itu med den här kungen bortom muren en gång för alla.”

”Bortom muren?” Tanken fick Catelyn att rysa.

Ned såg fruktan i hennes ansikte. ”Mance Rayder behöver vi inte vara rädda för.”

”Det finns farligare saker bortom muren.” Hon kastade en blick på hjärtträdet bakom sig: den vita barken och de röda ögonen, som iakttog, lyssnade och tänkte sina egna långa, långsamma tankar.

Hans leende var ömt. ”Du har hört för många av gamla Nans historier. Vålnaderna är lika döda som skogens barn och de försvann för åtta tusen år sedan. Mäster Luwin säger att de aldrig har funnits, och ingen levande människa har sett dem.”

”Fram till i morse hade ingen nu levande människa någonsin sett en skräckvarg heller”, påminde Catelyn.

”Jag borde veta bättre än att diskutera med en Tully”, sa Ned med ett beklagande leende. Han stack Is i skidan. ”Du kom inte hit för att berätta amsagor för mig och jag vet hur illa du tycker om den här platsen. Vad är det, min kära?”

Catelyn tog sin makes hand. ”Vi har fått sorgliga nyheter i dag, men jag ville inte störa dig förrän du fått rena dig.” Det fanns inget sätt att mildra slaget, så hon berättade det utan omsvep. ”Jag är så ledsen, älskade. Jon Arryn är död.”

Hans blick mötte hennes och hon kunde se hur hårt det tog honom, precis som hon vetat att det skulle göra. I sin ungdom hade Ned blivit fostrad på Örnnästet och den barnlöse lord Arryn hade blivit en andre far för honom och Robert Baratheon som också varit myndling till lord Arryn. När den galne kung Aerys II Targaryen krävde deras huvuden hade lorden av Örnnästet höjt upprorsfanan med månen och falken i revolt hellre än att överlämna dem som han lovat att beskydda.

Och en dag för femton år sedan hade denne andre far även blivit som en bror för Ned då han och Jon stod tillsammans i kapellet på Flodvattnet för att äkta två systrar, döttrarna till lord Hoster Tully.

”Jon…”, sa han. ”Är vi säkra på att det är sant?”

”Det var kungens sigill och Robert har själv skrivit brevet. Jag har det med mig. Han sa att det gick fort. Till och med stormäster Pycelle stod hjälplös, men han gav Jon vallmomjölk så att han slapp lida.”

”Det är alltid något att vara tacksam för”, mumlade Ned. Hon såg sorgen i hans ansikte, men ändå tänkte han först på henne. ”Din syster”, tillade han, ”och Jons pojke. Står det något om dem?”

”Bara att de mår bra och har återvänt till Örnnästet”, svarade Catelyn. ”Jag önskar att de hade begett sig till Flodvattnet i stället, för Örnnästet ligger högt och är så ödsligt, och det var hennes makes hem, inte hennes. Varje sten kommer att påminna om lord Jon. Jag känner min syster, och hon behöver ha familj och vänner omkring sig.”

”Din farbror är väl kvar i Arryndalen? Jon utnämnde honom till portens riddare, har jag hört.”

Catelyn nickade. ”Brynden kommer att göra vad han kan för henne och pojken, och det känns skönt att veta, men ändå…”

”Res till henne”, uppmanade Ned. ”Ta med barnen och fyll hennes salar med oväsen och skrik och skratt. Hennes pojke behöver träffa andra barn och Lysa borde inte vara ensam med sin sorg.”

”Jag önskar att jag kunde”, suckade Catelyn, ”men det fanns andra nyheter i brevet också. Kungen är på väg till Vinterhed för att hälsa på dig.”

Det tog en stund för Ned att begripa vad hon sa, men så ljusnade hans blick. ”Kommer Robert hit?” Då hon nickade spreds ett leende över hans ansikte.

Catelyn önskade att hon kunde dela hans glädje, men hon hade hört vad som sades på borggårdarna: en skräckvarg död i snön med ett avbrutet hjorthorn i strupen. Rädslan ringlade inom henne som en orm, men hon tvingade sig att le mot mannen hon älskade som inte trodde på tecken. ”Jag visste att du skulle bli glad”, sa hon, ”och vi borde skicka bud till din bror på muren.”

”Ja, naturligtvis”, instämde han, ”för Ben vill säkert vara här. Jag ska säga åt mäster Luwin att skicka sin snabbaste fågel.” Ned reste sig och drog upp henne på fötter. ”Tusan! Hur många år sedan är det? Och han ger oss inte mer förvarning än så här. Står det något om hur många det är i hans sällskap?”

”Jag skulle tro att det är minst ett hundratal riddare med deras följen och hälften så många friryttare. Cersei och barnen är också med.”

”Robert färdas säkert långsamt för deras skull”, sa han. ”Det är tur det, då får vi mer tid för förberedelserna.”

”Drottningens bröder ingår också i sällskapet”, berättade hon.

Ned gjorde en grimas, och Catelyn visste att han och drottningens familj inte hade mycket till övers för varandra. Ätten Lannister av Casterlyklippan hade anslutit sig till Robert först när segern nästan var vunnen, och Ned hade aldrig förlåtit dem. ”Om priset för att få träffa Robert är en invasion av klanen Lannister får jag väl stå ut med det. Det låter som om Robert har med sig halva sitt hov.”

”Dit kungen går går även riket”, påpekade hon.

”Det ska bli roligt att träffa barnen. Den yngste sög fortfarande på den där gräsliga kvinnans tutte sist jag såg honom. Han måste vara i femårsåldern vid det här laget.”

”Prins Tommen är sju”, talade hon om för honom, ”och lika gammal som Bran. Men snälla Ned, vakta din tunga. Den där gräsliga kvinnan är vår drottning och det sägs att hennes stolthet växer för varje år som går.”

Ned kramade hennes hand. ”Vi måste naturligtvis ställa till med en fest med musik och trubadurer och Robert vill säkert jaga. Jag ska skicka Jory söderut med en hedersvakt för att möta dem på kungsvägen och eskortera dem hit. Vid alla gudar, hur ska vi kunna utspisa dem allihop? Redan på väg, sa du? Förbannad vare den mannen. Förbannat vare hans kungliga skinn.”

Читать дальше

Шрифт:

Сбросить

Интервал:

Закладка:

Сделать

Похожие книги на «Kampen om järntronen»

Представляем Вашему вниманию похожие книги на «Kampen om järntronen» списком для выбора. Мы отобрали схожую по названию и смыслу литературу в надежде предоставить читателям больше вариантов отыскать новые, интересные, ещё не прочитанные произведения.


Джордж Мартин: Die Herren von Winterfell
Die Herren von Winterfell
Джордж Мартин
George Martin: Juego de tronos
Juego de tronos
George Martin
Morgan Rice: Förutbestämd
Förutbestämd
Morgan Rice
Selma Lagerlöf: Jerusalem
Jerusalem
Selma Lagerlöf
Отзывы о книге «Kampen om järntronen»

Обсуждение, отзывы о книге «Kampen om järntronen» и просто собственные мнения читателей. Оставьте ваши комментарии, напишите, что Вы думаете о произведении, его смысле или главных героях. Укажите что конкретно понравилось, а что нет, и почему Вы так считаете.