George Martin - Kampen om järntronen

Det hade börjat pyra i hennes väst, så Dany drog av sig den och lät den falla till marken. Det målade lädret fattade eld samtidigt som hon gick närmare elden med brösten bara mot de sprakande lågorna och mjölken strömmande från de röda och svullna bröstvårtorna. Nu , tänkte hon, nu , och för en kort sekund såg hon khal Drogo framför sig sittande på sin rökfärgade hingst med en flammande piska i handen. Han log och piskan snärtade med ett väsande till mot bålet.

Dany hörde ett brakande ljud, som när sten brister. Plattformen av trä, ris och gräs började vaja och så föll den ihop. Brinnande träbitar gled ner mot henne och hon översköljdes av glöd och aska. Så rasade något annat ner, studsade och rullade och landade vid hennes fötter: en rund gräddfärgad sten med strimmor av guld, trasig och rykande. Rytandet fyllde världen, men genom elddånet hörde Dany ändå vagt kvinnor skrika och barn ropa till av förundran.

Bara döden kan betala för livet.

Så hördes ännu ett brak, högt och skarpt som åskan, och röken snurrade och virvlade omkring henne, bålet krängde till och stockarna exploderade. Hon hörde skrämda hästar skrika och dothrakiernas röster var höjda i rop av skräck och fasa medan ser Jorah ropade hennes namn och svor. Nej , ville hon ropa till honom, nej, min gode riddare, var inte rädd för min skull. Elden är min, för jag är Daenerys stormfödd, dotter till drakar, brud till drakar, mor till drakar, ser ni inte? SER ni inte? Med ett dån slog lågorna och röken högt upp i luften. Så sjönk bålet ihop vid Danys fötter och hon steg orädd in i eldstormen och ropade på sina barn.

Det tredje braket var lika högt och skarpt som världens undergång.

När elden äntligen slocknade och marken blev sval nog att gå på fann ser Jorah henne mitt i askan omgiven av svartnade stockar, glödande träbitar och de förkolnade benen efter mannen, kvinnan och hingsten. Dany var naken och täckt av sot, kläderna hade förvandlats till aska och det vackra håret var bortsvett. Men ändå var hon oskadd.

Den gräddfärgade draken med guldstrimmor sög på hennes vänstra bröst och den i grönt och brons på det högra. Hon höll armarna om dem. Den svarta draken med de scharlakansröda krusningarna låg över hennes axlar med den långa halsen hoprullad under hennes haka. När den fick syn på ser Jorah höjde den huvudet och tittade på honom med ögon röda som glödande kol.

Stumt föll riddaren på knä. Krigarna i hennes khas närmade sig bakom honom och Jhogo var den förste att lägga sin arakh för hennes fötter. ”Blod av mitt blod”, mumlade han och lade ansiktet mot den rykande jorden. ”Blod av mitt blod”, hörde hon Aggo upprepa. ”Blod av mitt blod”, skrek Rakharo.

Efter dem kom hennes tjänarinnor och sedan de andra, alla dothrakierna — män, kvinnor och barn — och Dany behövde bara titta på dem för att veta att de var hennes nu, i dag och nästa dag och för alltid, hennes på ett sätt som de aldrig varit Drogos.

Då Daenerys Targaryen reste sig väste den svarta draken och blek eld strömmade ut ur dess mun och näsborrar. De båda andra släppte hennes bröst och bredde ut sina vingar, och för första gången på hundratals år fick natten liv av drakarnas musik.

Den yngsta av adelssläkterna. Den grundades under erövringskrigen av Orys Baratheon, som enligt ryktet var oäkta bror till Aegon draklorden. Orys steg i graderna och blev en av Aegons störste härförare. När han besegrade och dräpte Argilac den arrogante, den siste stormkungen, belönade Aegon honom med Argilacs slott, egendomar och dotter. Orys tog flickan till brud och övertog hennes släkts baner, hederstitlar och ord. Ätten Baratheons vapen är en svart kronhjort på gyllene botten. Deras ord är Raseriet är vårt .

Kung Robert Baratheon, den förste av hans namn

— hans hustru, drottning Cersei av huset Lannister

— deras barn:

— — prins Joffrey, arvinge till järntronen, tolv år

— — prinsessan Myrcella, åtta år

— — prins Tommen, sju år

— hans bröder:

— — Stannis Baratheon, lord av Draksten

— — — hans hustru, lady Selyse av huset Florent

— — — deras dotter, Shireen, nio år

— — Renly Baratheon, lord av Stormens ände

— hans lilla råd:

— — stormäster Pycelle

— — lord Petyr Baelish, kallad Lillfinger, skattmästare

— — lord Stannis Baratheon, skeppsmästare

— — lord Renly Baratheon, lagmästare

— — ser Barristan Selmy, befälhavare för kungsvakten

— — Varys, en eunuck kallad spindeln, spionmästare

— hans hov och tjänare:

— — ser Ilyn Payne, skarprättare

— — Sandor Clegane, kallad Blodhunden, prins Joffreys livvakt

— — Janos Slynt, en ofrälse, befälhavare för stadsvakten i Kungshamn

— — Jalabhar Xho, en landsflyktig prins från Sommaröarna

— — Månpojken, en gycklare och idiot

— — Lancel och Tyrek Lannister, drottningens kusiner, väpnare till kungen

— — ser Aron Santagar, vapenmästare

— kungsvakten:

— — ser Barristan Selmy, befälhavare

— — ser Jaime Lannister, kallad kungamördaren

— — ser Boros Blount

— — ser Meryn Trant

— — ser Arys Oakheart

— — ser Preston Greenfield

— — ser Mandon Moore

De hus som svurit tro- och huldhetsed till Stormens ände är: Selmy, Wylde, Trant, Penrose, Errol, Estermont, Tarth, Swann, Dondarrion, Caron.

De hus som svurit tro- och huldhetsed till Draksten är: Celtigar, Velaryon, Seaworth, Bar Emmon, Sunglass.

Ätten Stark härstammar från Brandon byggaren och vinterns urgamla kungar. I tusentals år regerade de på Vinterhed som kungar i Norden tills Torrhen Stark, kungen som knäböjde, valde att svära Aegon draklorden tro och huldhet hellre än att gripa till vapen. Deras vapen är en grå skräckvarg på snövit botten. Ätten Starks ord är Vintern närmar sig.

Eddard Stark, lord av Vinterhed, ståthållare i Norden

— hans hustru, lady Catelyn av huset Tully

— deras barn:

— — Robb, arvinge till Vinterhed, fjorton år

— — Sansa, den äldsta dottern, elva år

— — Arya, den yngsta dottern, nio år

— — Brandon, kallad Bran, sju år

— — Rickon, en liten pojke på tre år

— hans oäkta son, Jon Snö, fjorton år

— hans myndling, Theon Greyjoy, arvinge till Järnöarna

— hans syskon:

— — {Brandon}, hans äldre bror, mördad på befallning av Aerys II Targaryen

— — {Lyanna}, hans yngre syster, död bland Dorniens berg

— — Benjen, hans yngre bror, en av nattens väktare

— hans hushåll:

— — mäster Luwin, rådgivare, livmedikus och informator

— — Vayon Poole, förvaltare på Vinterhed

— — — Jeyne, hans dotter och Sansas bästa vän

— — Jory Cassel, vaktkapten

— — — vakter: Hallis Mollen, Desmond, Jacks, Porther, Quent, Alyn, Tomard, Varly, Heward, Cayn, Wyl

— — ser Rodrik Cassel, vapenmästare, farbror till Jory

— — — Beth, hans yngsta dotter

— — mamsell Mordana, guvernant till lord Eddards döttrar

— — Chayle, kaplan och bibliotekarie

— — Hullen, stallmästare

— — — hans son, Harwin, en vakt

— — — Joseth, stalldräng och beridare

— — Farlen, hundgårdsmästare

— — gamla Nan, historieberättare och före detta amma

— — — Hodor, hennes barnbarnsbarn, en svagsint stalldräng