Stieg Larsson: Luftslottet som sprängdes

”Okej. Vi lägger det åt sidan. Vi har allvarligare saker att prata om. Vad vet du om den här Niedermann?”

”Han är en mördare. Det är något fel på honom; han är över två meter lång och byggd som en pansarbrytande robot. Fråga Paolo Roberto som boxats med honom. Han lider av congenital analgesia. Det är en sjukdom som innebär att transmittorsubstansen i nervbanorna inte fungerar och han kan följaktligen inte känna smärta. Han är tysk, född i Hamburg och var skinnskalle i tonåren. Han är livsfarlig och på fri fot.”

”Har du någon aning om vart han kan tänkas fly?”

”Nej. Jag vet bara att jag hade honom redo för avhämtning när stolpskottet från Trollhättan fick befälet över situationen.”

strax före klockan fem på morgonen drog doktor Anders Jonasson av sig sina nedsölade latexhandskar och kastade dem i sopkorgen. En operationssköterska lade kompresser över skottsåret i höften. Operationen hade pågått i tre timmar. Han tittade på Lisbeth Salanders rakade och illa medfarna huvud som redan var inpaketerat i bandage.

Han erfor en plötslig ömhet av det slag han ofta kände inför patienter som han opererat. Enligt tidningarna var Lisbeth Salander en psykopatisk massmördare, men i hans ögon såg hon mest ut som en skadeskjuten sparv. Han skakade på huvudet och tittade därefter på doktor Frank Ellis som roat betraktade honom.

”Du är en utmärkt kirurg”, sa Ellis.

”Kan jag bjuda på frukost?”

”Kan man få pannkakor och sylt någonstans här?”

”Våfflor”, sa Anders Jonasson. ”Hemma hos mig. Låt mig ringa och förvarna min fru så tar vi en taxi.” Han stannade och tittade på klockan. ”Vid närmare eftertanke tror jag att det är lika bra att vi låter bli att ringa.”

Advokat Annika Giannini vaknade med ett ryck. Hon vred huvudet till höger och konstaterade att klockan var två minuter i sex. Hon hade ett första möte med en klient redan klockan åtta. Hon vred huvudet till vänster och sneglade på sin make Enrico Giannini som sov fridfullt och som i bästa fall skulle vakna vid åttatiden. Hon blinkade kraftigt några gånger och klev upp och satte på kaffebryggaren innan hon ställde sig i duschen. Hon tog god tid på sig i badrummet och klädde sig i svarta byxor, vit polojumper och en röd kavaj. Hon rostade två skivor bröd och lade på ost och apelsinmarmelad och en skivad avokado och tog frukosten till vardagsrummet lagom till nyhetssändningen halv sju på morgon-TV. Hon tog en klunk kaffe och hade precis öppnat munnen för att ta en tugga då hon hörde påannonsen.

En polisman dödad och en svårt skadad. Dramatik i natt då efterspanade trippelmördaren Lisbeth Salander greps.

Hon hade först svårt att förstå sammanhanget eftersom hennes första intryck var att det var Lisbeth Salander som hade dödat en polis. Nyhetsrapporteringen var knapphändig, men så småningom förstod hon att det var en man som efterspanades för polismord. Rikslarm hade gått ut på en ännu icke namngiven 35-årig man. Lisbeth Salander låg tydligen svårt skadad på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

Annika klickade över till den andra kanalen men blev inte klokare på vad som hade hänt. Hon hämtade mobiltelefonen och slog numret till sin bror Mikael Blomkvist. Hon möttes av beskedet att abonnenten inte kunde nås. Hon kände ett styng av rädsla. Mikael hade ringt henne kvällen innan på väg mot Göteborg. Han hade varit på jakt efter Lisbeth Salander. Och en mördare vid namn Ronald Niedermann.

När det ljusnade hittade en observant polis blodspår i terrängen bakom vedboden. En polishund följde spåret fram till en grop i marken i en skogsglänta ungefär fyra hundra meter nordost om gården i Gosseberga.

Mikael slog följe med kriminalinspektör Erlander. De studerade platsen eftertänksamt. De hade inga problem med att upptäcka en stor mängd blod i och kring gropen.

De hittade även ett illa medfaret cigarettetui som uppenbarligen hade använts som sandspade. Erlander placerade cigarettetuiet i en bevispåse och märkte fyndet. Han samlade även upp prover av blodfärgade jordklumpar. En uniformerad polis gjorde honom uppmärksam på en cigarettfimp av märket Pall Mall utan filter någon meter från gropen. Även denna placerades i en bevispåse och etiketterades. Mikael kom ihåg att han sett ett paket Pall Mall på diskbänken i Zalachenkos hus.

Erlander sneglade mot himlen och såg tunga regnmoln. Stormen som tidigare under natten härjat i Göteborg passerade tydligen söder om Nossebrotrakten, men det var bara en tidsfråga innan det skulle börja regna. Han vände sig till en uniform och bad denne skaffa fram en presenning att täcka gropen med.

”Jag tror att du har rätt”, sa Erlander slutligen till Mikael. ”En analys av blodet kommer nog att fastställa att Lisbeth Salander har legat här och jag gissar att vi kommer att hitta hennes fingeravtryck på etuiet. Hon blev skjuten och begravd men måste på något sätt ha överlevt och lyckats gräva sig upp och …”

”… och gått tillbaka till gården och drämt yxan i Zalachenkos skalle”, avslutade Mikael. ”Hon är en rätt tjurig jävel.”

”Men hur fan hanterade hon Niedermann?”

Mikael ryckte på axlarna. I det avseendet var han precis lika förbryllad som Erlander.

Sonja Modig och Jerker Holmberg anlände till Göteborgs central strax efter åtta på morgonen. Bublanski hade ringt och gett nya instruktioner; de skulle strunta i att åka till Gosseberga och istället ta en taxi till polishuset vid Ernst Fontells plats vid Nya Ullevi, som var säte för länskriminalpolisen i Västra Götaland. De väntade i nästan en timme innan kriminalinspektör Erlander anlände från Gosseberga tillsammans med Mikael Blomkvist. Mikael hälsade på Sonja Modig som han träffat tidigare och skakade hand med Jerker Holmberg. Därefter anslöt en kollega till Erlander med en uppdatering om jakten på Ronald Niedermann. Det var en kort rapport.

”Vi har en spaningsgrupp under ledning av länskriminalen. Det har gått ut rikslarm förstås. Vi hittade polisbilen i Alingsås klockan sex i morse. Där upphör spåren för närvarande. Vi misstänker att han bytt fordon men vi har inte fått in någon anmälan om bilstöld.”

”Media?” frågade Modig och sneglade ursäktande på Mikael Blomkvist.

”Det är ett polismord och fullt pådrag. Vi kommer att hålla en presskonferens klockan tio.”

”Är det någon som har något besked om tillståndet för Lisbeth Salander?” undrade Mikael. Han kände sig besynnerligt ointresserad av allt som hade med jakten på Niedermann att göra.

”Hon har opererats under natten. De har plockat ut en kula ur hennes huvud. Hon har inte vaknat ännu.”

”Finns det någon prognos?”

”Så vitt jag förstår vet vi ingenting förrän hon har vaknat. Men läkaren som opererat säger att han har gott hopp om att hon kommer att överleva om inga komplikationer tillstöter.”

”Och Zalachenko?” undrade Mikael.

”Vem?” frågade Erlanders kollega, som ännu inte var insatt i de intrikata detaljerna i historien.

”Karl Axel Bodin.”

”Jaså, ja han har också opererats under natten. Han har fått ett elakt hugg över ansiktet och ett annat alldeles under knäskålen. Han är illa tilltygad men det är inga livshotande skador.”

Mikael nickade.

”Du ser trött ut”, sa Sonja Modig.

”Jovars. Jag är inne på tredje dygnet med nästan ingen sömn.”

”Han somnade faktiskt i bilen ned från Nossebro”, sa Erlander.

”Orkar du dra hela historien från början?” undrade Holmberg. ”Det känns som om det står ungefär 3-0 mellan privatspanarna och polisen.”

Mikael log blekt.