Lars Kepler - Paganinikontraktet

– Det som återstår är att förstå varför de dödades … eller varför och var de gömmer sig.

Joona öppnar dörren till korridoren, men stannar och vänder sig mot Carlos igen:

– Vad hände med killen från Brigaden som försökte ta sig in i Penelopes lägenhet?

– Han släpptes, svarar Carlos.

– Fick de veta vad han gjorde där? frågar Joona.

– Han hälsade på.

– Hälsade på, suckar Joona. Var det allt Säpo fick fram?

– Du får inte undersöka Brigaden, säger Carlos med plötslig oro i rösten. Det hoppas jag att du förstår?

Joona lämnar rummet och tar upp sin telefon när han kommer ut i korridoren. Han hör Carlos ropa att det är en order, att han inte har tillåtelse att gå in på Säkerhetspolisens område. Joona fortsätter bort, letar fram Nathan Pollocks nummer, trycker på knappen för uppringning och väntar.

– Pollock, svarar Nathan.

– Vad känner du till om Brigaden? frågar Joona samtidigt som hissdörrarna öppnas.

– Säpo har under flera år försökt infiltrera och kartlägga de militanta vänstergrupperingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Jag vet inte om Brigaden är så farliga, men Säpo verkar tro att de har vapen och sprängmedel. Flera av medlemmarna har i alla fall ungdomsvårdsskolor och domar för våldsbrott bakom sig.

Hissen susar nedåt.

– Jag har förstått att Säpo grep en person som har direkta kopplingar till Brigaden utanför Penelope Fernandez lägenhet.

– Daniel Marklund heter han, hör till den innersta kretsen, svarar Nathan.

– Vad vet du om honom?

– Inte mycket, svarar Pollock. Han har en villkorlig dom för vandalisering och olaga datorintrång.

– Vad gjorde han hemma hos Penelope? frågar Joona.

Hissen stannar och dörrarna öppnas.

– Han var obeväpnad, berättar Nathan. Krävde juridiskt ombud när det inledande förhöret hölls, svarade inte på några frågor överhuvudtaget och försattes på fri fot samma dag.

– Så vi vet ingenting?

– Nej.

– Var får jag tag på honom? frågar Joona.

– Han har ingen hemadress, förklarar Nathan. Enligt Säpo bor han tillsammans med den innersta kretsen i Brigadens lokaler vid Zinkensdamm.

Medan Joona Linna går med stora steg mot garaget under Rådhusparken tänker han på Disa och en längtan efter henne väller plötsligt upp inom honom. Han vill röra vid hennes slanka armar, känna doften av det mjuka håret. Han får en underlig ro av att höra henne prata om sina arkeologiska fynd, om benbitar utan kopplingar till brott, rester av människor som levt sina liv för mycket länge sedan.

Joona tänker hastigt att han måste tala med Disa, att han har haft alldeles för mycket att göra för länge nu. Han fortsätter ner till garaget och går mellan de parkerade bilarna när han anar en rörelse bakom en betongpelare. Någon väntar bredvid hans Volvo. En skepnad anas, nästan dold av en skåpbil. Ingenting annat än dånet från de stora fläktarna hörs.

– Det gick snabbt, ropar Joona.

– Teleportering, svarar Pollock.

Joona stannar till, sluter ögonen och trycker ett finger mot tinningen.

– Ont i skallen? frågar Pollock.

– Jag har inte hunnit sova så mycket.

De sätter sig i bilen och stänger dörrarna, Joona vrider tändningsnyckeln, en tango av Astor Piazzolla hörs ur högtalarna. Pollock höjer ljudet en aning: det låter som om två fioler cirklar runt varandra.

– Du vet att du inte har fått informationen från mig, säger Nathan.

– Ja, svarar Joona.

– Jag har precis fått veta att Säpo tänker utnyttja Daniel Marklunds inbrott hos Penelope och göra ett tillslag mot deras lokaler.

– Jag måste prata med honom före det.

– Då har du bråttom, säger Nathan.

Joona backar ut, vänder och kör uppför backen från parkeringsgaraget.

– Hur bråttom? frågar Joona och svänger höger på Kungsholmsgatan.

– Jag tror att de är på väg nu.

– Visa ingången till Brigaden så kan du åka tillbaka till polishuset och låtsas som ingenting, säger Joona.

– Vad har du för plan?

– Plan? frågar Joona på skämt.

Nathan skrattar.

– Nej, men planen är bara att ta reda på vad Daniel Marklund gjorde i Penelopes lägenhet, förklarar Joona. Han kanske vet vad som pågår.

– Men …

– Det är ingen tillfällighet att Brigaden försökte ta sig in i hennes lägenhet just nu, det tror jag inte. Säpo verkar övertygade om att extremvänstern planerar ett attentat, men …

– Det tror de alltid, det är deras jobb att tro det, ler Pollock.

– Jag ska i alla fall prata med Daniel Marklund innan jag släpper det här fallet.

– Men även om du hinner före Säpos pojkar, så är det inte säkert att Brigaden vill prata med dig.

Saga Bauer trycker in tretton patroner i magasinet och för sedan in det i sin stora, svarta pistol, en Glock 21 av kalibern 45 millimeter.

Säpo ska storma Brigadens lokaler på Södermalm.

Hon sitter tillsammans med tre kollegor i en minibuss på Hornsgatan utanför Folkoperan. De är alla civilklädda och ska gå till Nagham Fast Food om femton minuter och invänta insatsstyrkan.

Den senaste månaden har Säpo rapporterat om en ökad aktivitet bland vänsterextremisterna i Stockholm. Det kan röra sig om rena tillfälligheter, men Säpos bästa strateger tror att flera av de militanta grupperna har gått samman för att genomföra ett större sabotage. Man har till och med varnat för terroristdåd med tanke på stölden av sprängmedel från ett militärt förråd ute i Vaxholm.

Strategerna har också kopplat samman mordet på Viola Fernandez och försöket att spränga Penelope Fenandez lägenhet med det förestående attentatet.

Brigaden anses vara den farligaste och mest militanta grupperingen på den yttersta vänsterkanten. Daniel Marklund hör till Brigadens innersta krets. Han greps när han försökte ta sig in i Penelope Fernandez lägenhet och enligt strategerna kan han mycket väl vara samma person som angrep kommissarie Joona Linna och hans tekniker.

Göran Stone ler när han hänger på sig den tunga skyddsvästen:

– Nu ska vi plocka de där fega jävlarna.

Anders Westlund skrattar utan att kunna dölja sin nervositet:

– Fan vad jag hoppas att de gör motstånd så att jag får sterilisera en kommunist en gång för alla.

Saga Bauer tänker på när Daniel Marklund greps utanför Penelope Fernandez lägenhet. Hennes chef Verner Zandén bestämde att Göran Stone skulle leda förhöret. Han inledde aggressivt för att provocera fram en reaktion, vilket bara ledde till att Marklund krävde juridiskt ombud och teg under hela förhöret.

Bildörren öppnas och Roland Eriksson kommer in med en burk Coca-Cola och en påse skumbananer och sätter sig.

– Fan, jag kommer att skjuta om jag ser ett vapen, säger Roland stressat. Det går så jävla fort, det är bara att skjuta …

– Vi gör som vi har sagt, säger Göran Stone. Men blir det eldstrid så behöver inte verkselden riktas mot benen …

– In med den i munnen, skriker Roland.

– Ta det lugnt nu, säger Göran.

– Min brorsas ansikte är …

– Vi vet, Roland, vad fan, avbryter Anders stressat.

– En jävla brandbomb i ansiktet, fortsätter Roland. Efter elva operationer så kan han …

– Klarar du av det här? avbryter Göran med skarp röst.

– Ja, för fan, svarar Roland snabbt.

– Gör du det?

– Det är lugnt.

Roland tittar ut genom fönstret och skrapar snabbt med tumnageln på locket till en snusdosa.

Saga Bauer öppnar dörren och släpper in lite luft i bilen. Hon håller med om att det är rätt tillfälle för insatsen. Det finns ingenting att vänta på. Men samtidigt skulle hon vilja begripa kopplingen till Penelope Fernandez. Hon förstår inte vad Penelope har för roll bland vänsterextremisterna och varför systern mördades. Det är för många oklarheter. Hon skulle behöva förhöra Daniel Marklund före insatsen, se honom i ögonen och ställa direkta frågor. Hon har försökt förklara det för sin chef, sagt att det kanske inte finns någon kvar att förhöra efter tillslaget.