Lars Kepler - Paganinikontraktet

– Precis som du gjorde, pekar Joona. Fotografera taket i badrummet igen.

Göran Stone rycker på axlarna, höjer kameran och tar en ny bild av badrummets innertak. Det blixtrar till och Joona känner hur pupillerna drar ihop sig och hur tårar kommer fram ur kanalerna. Han sluter ögonen och ser ännu en gång en svart kvadrat. Han förstår att det är glasrutan i dörren som han ser. Den har på grund av bländningen förvandlats till ett negativ.

Mitt på kvadraten syns fyra vita fläckar och bredvid dem flyter en ljusblå hand fram.

Han visste att han hade sett den.

Joona blinkar, återfår synen och går sedan rakt fram till glasdörren. Resterna från fyra tejpbitar sitter i en rektangulär formation och intill dem finns ett handavtryck på glaset.

Tommy Kofoed kommer fram och ställer sig bredvid Joona.

– Ett handavtryck, säger han.

– Kan du lyfta det? frågar Joona.

– Göran, säger Kofoed. Vi behöver en bild på det här.

Göran Stone reser sig från golvet och nynnar för sig själv när han kommer fram med sin kamera och tittar på handavtrycket.

– Ja, någon har stått här och kladdat, säger han nöjt och tar fyra bilder.

Han flyttar undan och väntar sedan medan Tommy Kofoed behandlar avtrycket med cyanoakrylat som binder salter och fukt, och sedan med Basic Yellow 40.

Göran väntar några sekunder och tar sedan två nya bilder.

– Nu har vi dig, viskar Kofoed mot avtrycket och lyfter det försiktigt med kartplast.

– Kan du kolla det direkt? frågar Joona.

Tommy Kofoed tar med sig avtrycket och går till köket. Joona står kvar och betraktar de fyra tejpbitarna på glasrutan. Bakom en av dem sitter ett avrivet hörn från ett papper. Personen som lämnade avtrycket hade inte tid att lossa tejpen försiktigt, utan ryckte loss papperet från glasdörren så att ett av hörnen blev kvar.

Joona tittar närmare på det avrivna hörnet. Det är inget vanligt papper, konstaterar han omedelbart, utan ett fotopapper, för utskrift av färgfotografier.

Ett fotografi har hängt på glasrutan för att bli begrundat och betraktat. Så har det plötsligt blivit bråttom, man har inte tagit sig tid att plocka ned fotografiet med varsamhet, istället har någon rusat fram till dörren, tagit stöd på glaset med handen och slitit bort fotografiet från tejpen.

– Björn, säger Joona lågt.

Det måste vara fotografiet som Björn hämtade. Han höll inte handen mot magen för att han hade ont, utan för att han gömde ett fotografi under jackan.

Joona flyttar huvudet åt sidan så att han i ljusreflexerna kan ana avtrycket på glaset, de tunna linjerna i handflatan.

Människans papillarlinjer förändras aldrig, åldras inte. Till skillnad från dna har inte ens enäggstvillingar samma fingeravtryck.

Joona hör snabba steg bakom sig och vänder sig om.

– Nu får det för fan vara nog, skriker Saga Bauer. Det här är min utredning. Du får för helvete inte ens vara här!

– Jag vill bara …

– Håll käften nu, avbryter hon. Jag pratade precis med Petter Näslund. Du har ingenting här att göra, du får inte vara här, du har inte tillåtelse att vara här.

– Jag vet, jag ska gå snart, säger han och tittar på glasrutan igen.

– Jävla Joona Linna, säger hon stilla. Du kan inte komma hit och pilla på tejpbitar …

– Det har suttit ett fotografi på glaset, svarar han lugnt. Någon har ryckt bort det, lutat sig över stolen, tagit stöd med handen och ryckt åt sig bilden.

Hon ser motvilligt på honom och han noterar att ett vitt ärr går rakt igenom hennes vänstra ögonbryn.

– Jag är fullt kapabel att sköta den här utredningen, säger hon sammanbitet.

– Avtrycket kommer antagligen från Björn Almskog, säger han och börjar gå mot köket.

– Fel håll, Joona.

Han bryr sig inte om henne, utan går ut i köket.

– Det här är min utredning, ropar hon.

Teknikerna har inrättat en liten arbetsplats mitt på golvet. Två stolar och ett bord med dator, scanner och skrivare. Tommy Kofoed står bakom Göran Stone som kopplat sin kamera till datorn. De har lagt in handavtrycket och håller på att göra en första fingeravtrycksjämförelse.

Saga följer efter Joona.

– Vad ser ni? frågar Joona utan att bry sig om Saga.

– Prata inte med Joona, säger hon snabbt.

Tommy Kofoed tittar upp.

– Var inte fånig, Saga, säger han och vänder sig sedan till Joona. Vi hade ingen tur den här gången, avtrycket kommer från Björn Almskog, Penelopes kille.

– Han finns i misstankeregistret, säger Göran Stone.

– Vad är han misstänkt för? frågar Joona.

– Våldsamt upplopp, våld mot tjänsteman, svarar Göran.

– Värsta sorten, skojar Kofoed. Han har säkert gått i ett demonstrationståg.

– Roligt, säger Göran Stone surt. Men alla i kåren är inte lika förtjusta i vänsterfalangens kravaller och sabotage och …

– Tala för dig själv, avbryter Kofoed.

– Räddningspådraget talar för sig själv, flinar Göran.

– Vad då? frågar Joona. Vad menar du? Jag har inte hunnit följa upp pådraget – vad är det som har hänt?

Rikskriminalpolisens chef Carlos Eliasson rycker till och spiller ut en massa fiskmat i akvariet när Joona Linna slår upp dörren.

– Varför blir det ingen skallgång? frågar han med hård röst. Det handlar om två liv och vi får inte fram några båtar.

– Sjöpolisen gör sina egna bedömningar, det vet du mycket väl, svarar Carlos. De har sökt hela området med helikopter och alla är överens om att antingen så är Penelope Fernandez och Björn Almskog döda eller så vill de inte bli hittade … och inget av alternativen innebär någon brådska för skallgång.

– De har någonting som mördaren vill ha och jag tror faktiskt …

– Det är meningslöst att gissa … Vi vet inte vad som hänt, Joona. Säpo verkar tro att de här ungdomarna har gått under jord, att de mycket väl kan sitta på tåget till Amsterdam vid det här …

– Sluta med det där, avbryter Joona med kraftig röst. Du kan inte lyssna på Säpo när det handlar om …

– Det är deras fall.

– Varför? Varför är det deras fall? Björn Almskog har varit misstänkt för upplopp. Det betyder ingenting, absolut ingenting.

– Jag pratade med Verner Zandén och han sa tidigt att Penelope Fernandez har kopplingar till vänsterextrema grupper.

– Kanske det, men jag är säker på att det här mordet handlar om andra saker, säger Joona envist.

– Naturligtvis! Naturligtvis är du säker på det, ropar Carlos.

– Jag vet inte vad, men personen jag mötte i Penelopes lägenhet var en yrkesmördare och inte någon som …

– Säpo verkar tro att Penelope och Björn planerade ett attentat.

– Skulle Penelope Fernandez vara en terrorist? frågar Joona häpet. Har du läst hennes artiklar, hon är pacifist och tar avstånd från …

– Igår, avbryter Carlos. Igår greps en person från Brigaden av Säpo, precis när han var på väg in i hennes lägenhet.

– Jag vet inte ens vad Brigaden är för något.

– En militant vänsterrörelse … De är löst kopplade till Antifascistisk Aktion och Revolutionära Fronten, men fristående … de placerar sig nära Röda armé-fraktionen ideologiskt och vill vara lika operativa som Mossad.

– Fast det stämmer inte, säger Joona.

– Du vill inte att det ska stämma, men det är en annan sak, säger Carlos. Det kommer att bli en skallgång i sinom tid och vi ska kartlägga strömmarna och se hur båten har drivit så att vi kan börja dragga och kanske gå ner med dykare.

– Bra, viskar Joona.