John Flanagan: Den nya lärlingen

Maddie nickade och bet sig nervöst i läppen. ”De kommer att gå fort”, sa hon. ”Och jag lovar att hälsa på så ofta jag kan.”

Cassandra var förstummad, vilket inte hände särskilt ofta. Hon såg sig omkring på ansiktena runt henne. Hon fick en känsla av att hon hade varit med om det här förut — och kom att tänka på en dag för många år sedan när hon som ung flicka stått på en av kungliga slottets balkonger. Horace hade stått bredvid henne och de hade tillsammans tittat på medan Will ridit iväg med Halt. Will hade valt spejarlivet framför ett liv vid det kungliga hovet. Nu hände samma sak en gång till.

”Jag känner igen det här”, sa hon.

Horace nickade. Han visste vad hon tänkte på. ”Minns du vad jag sa den där gången? Spejare är speciella. Vi andra kan inte riktigt förstå oss på dem. Jag hade rätt den gången och jag har rätt nu.”

Cassandra öppnade och stängde munnen några gånger. Till sist vände hon sig om och såg vädjande på Horace. Hans styrka och sunda förnuft hade många gånger varit ett stort stöd för henne.

”Vad ska jag säga?” frågade hon.

Horace log mot henne och Maddie.

”Säg ja”, sa han.