Sophie Love - För evigt och för alltid

FÖR EVIGT OCH FÖR ALLTID

(VÄRDSHUSET VID SOLHAMNEN - BOK 2)

S O P H I E L O V E

Sophie Love

#1 bästsäljande författare Sophie Love är författare till den romantiska komediserien VÄRDSHUSET VID SOLHAMNEN, som innehåller sju böcker (och fler kommer), och som börjar med NU OCH FÖR ALLTID (VÄRDSHUSET VID SOLHAMNEN - BOK 1).

Sophie Love är också författare till den debuterande romantiska komediserien, ROMANSKRÖNIKOR, som börjar med KÄRLEK SOM DETTA (ROMANSKRÖNIKOR - BOK 1).

Sophie skulle älska att höra vad du tycker, så besök www.sophieloveauthor.com för att mejla henne, gå med i e-postlistan för att ta emot gratis e-böcker, höra de senaste nyheterna och hålla kontakten!

Copyright © 2016 av Sophie Love. Alla rättigheter förbehållna. Förutom vad som är tillåtet enligt amerikanska upphovsrättslagen från 1976 får ingen del av denna publikation reproduceras, distribueras eller överföras i någon form eller på något sätt, eller lagras i en databas eller hämtningssystem utan föregående tillstånd från författaren. Denna e-bok är licensierad för din personliga njutning enbart. Denna e-bok får inte återförsäljas eller ges bort till andra människor. Om du vill dela den här boken med en annan person, var god och köp en extra kopia för varje mottagare. Om du läser den här boken och inte köpt den, eller om den inte köptes till din användning, vänligen returnera den och köp din egen kopia. Tack för att du respekterar författarens hårda arbete. Detta är ett skönlitterärt verk. Namn, karaktärer, företag, organisationer, platser, händelser och incidenter är antingen en produkt av författarens fantasi eller används fiktionellt. Eventuella likheter med faktiska personer, levande eller döda, är helt slumpmässigt. Copyright bild NicoElNino, används under licens från Shutterstock.com.

BÖCKER AV SOPHIE LOVE

VÄRDSHUSET VID SOLHAMNEN

NU OCH FÖR ALLTID (Bok #1)

FÖR EVIGT OCH FÖR ALLTID (Bok #2)

FÖR ALLTID MED DIG (Bok #3)

INNEHÅLL

KAPITEL ETT

KAPITEL TVÅ

KAPITEL TRE

KAPITEL FYRA

KAPITEL FEM

KAPITEL SEX

KAPITEL SJU

KAPITEL ÅTTA

KAPITEL NIO

KAPITEL TIO

KAPITEL ELVA

KAPITEL TOLV

KAPITEL TRETTON

KAPITEL FJORTON

KAPITEL FEMTON

KAPITEL SEXTON

KAPITEL SJUTTON

KAPITEL ÅTTA

KAPITEL NITTON

KAPITEL TJUGO

KAPITEL TJUGOETT

KAPITEL TJUGOTVÅ

KAPITEL TJUGOTRE

KAPITEL TJUGOFYRA

KAPITEL TJUGOFEM

KAPITEL TJUGOSEX

KAPITEL TJUGOSJU

KAPITEL TJUGOÅTTA

KAPITEL TJUGONIO

KAPITEL TRETTIO

”God morgon."

Emily öppnade ögonen. Synen som hälsade henne var den vackraste hon någonsin kunde ha hoppats på: Daniel, inramad av de vita sängkläderna och en halo av morgonsolsken som kysste hans rufsiga hår. Hon tog ett djupt, nöjt andetag och undrade hur hennes liv hade blivit så perfekt. Efter så många år av svårigheter kändes det som att ödet äntligen hade beslutat sig för att ge henne en paus.

”God morgon.” Hon log tillbaka och gäspade.

Hon dök ner under täcket igen. Hon kände sig mysig, varm och mer avslappnad än någonsin. Det tysta lugnet en Sunset Harbour-morgon stod i så hård kontrast till det gamla livet i New York City. Emily kunde säkert vänja sig vid detta, vid ljudet av vågor på avstånd, vid lukten av havet, vid den underbara mannen som låg bredvid henne i sängen.

Hon stod upp och gick till de stora franska dörrarna som ledde ut på balkongen och öppnade dem så att hon kunde känna solens varma strålar mot huden. Havet gnistrade på avstånd och strålar av ljus lyste upp sovrummet bakom henne. Det hade varit en dammig ruin när Emily kom hit för sex månader sedan. Nu var det en vacker vik av lugn, med vita väggar och sängkläder, mjuka mattor, en underbar himmelsäng och det noggrant återställda antika nattduksbordet. Med solen i ansiktet kände Emily att allt för en gångs gång var perfekt.

"Så är du redo för din stora dag?" sade Daniel från sängen.

Emily rynkade på pannan, hennes huvud var fortfarande lite för sömnigt för att förstå.

"Stora dag?"

Daniel log.

“Din första kund. Kommer du ihåg?”

Emilys tankar klickade till slut. Men då kom hon ihåg att hon hade sin allra första gäst, herr Kapowski, som sov i rummet nere i korridoren. Huset som hon hade restaurerat i sex månader hade förvandlats från ett hem till ett företag, och det innebar att hon hade frukost att tillaga.

”Hur mycket a¨r klockan?” frågade hon.

”Åtta,” svarade Daniel.

Emily frös till.

”Åtta?”

"Ja."

"NEJ! Jag försov mig!” skrek Emily och sprang in igen från balkongen. Hon tog tag i väckarklockan och skakade den ilsket. "Du skulle väcka mig vid sex, din dumma sak!"

Hon slängde ner den på sängbordet och rusade sedan till byrån för att hitta några kläder. Ingenting såg tillräckligt professionellt ut; hon hade slängt alla sina kontorskläder från hennes gamla liv i New York, och allt hon ägde nu var praktiska kläder.

”Lugna ner dig,” skrattade Daniel från sängen. ”Det är okej.”

"Hur är det okej?" skrek Emily och hoppade runt med ett ben i byxorna. “Frukosten började klockan sju!”

"Och det tar bara fem minuter att koka ett ägg," tillade Daniel.

Emily frös på sin plats, halvklädd, som om hon sett ett spöke. “Tror du att han vill att sina ägg pocherade? Jag har ingen aning om hur man pocherar ett ägg!”

I stället för att bli lugn fick hon bara mer panik av Daniels ord. Hon drog fram en skrynklig lila tröja från lådan och drog den över huvudet. Det statiska fick håret att stå ut åt alla håll.

"Var är min maskara?" ropade Emily medan hon rusade omkring. "Och kan du sluta skratta åt mig?" tillade hon och stirrade ilsket på Daniel. "Det är inte roligt!" Jag har en gäst. En betalande gäst. Och inget annat än sneakers att sätta på mina fötter. Varför kastade jag alla mina klackar?”

Daniels kvävda finns gick över till ett helhjärtat garv.

"Jag skrattar inte åt dig," lyckades han få fram. ”Jag skrattar för att jag är glad. Att vara med dig gör mig lycklig.”

Emily pausade och hans träffade henne djupt. Hon tittade på honom, när han låg där som en gud i hennes säng. Han hade ett ansikte man inte kunde vara arg på länge.

Daniel bröt deras ögonkontakt. Även om Emily var van vid det nu, att Daniel stelnade till varje gång han kom för nära sina egna känslor, oroade det henne fortfarande. Hennes egna känslor var så uppenbara att de var praktiskt taget transparenta. Att hon bar sitt hjärta på utsidan var det ingen tvekan om.

Men ibland lämnade han henne sprattlandes. Hon var aldrig säker på honom, och det påminde henne nästan om smärtsamt från hennes tidigare förhållanden, om den ostabilitet hon kände i dem, som om hon stod på aktern av en gungande båt till sjöss, avsedd att aldrig hitta sina sjöben. Hon ville inte att historien skulle upprepa sig med Daniel. Hon ville att det skulle vara annorlunda med honom. Men erfarenheten hade lärt henne att det var sällsynt att få det man ville ha i livet.

Hon vände sig tillbaka till byrån och satte i två silverörhängen.

”Det får duga,” sade hon. Hennes blick flackade bort från Daniels reflektion i spegeln och till sig själv, och hennes uttryck ändrades från en tjej med panik till en bestämd affärskvinna.

Emily gick målmedvetet ut ur sitt rum för att märka att allt var tyst. Korridoren på övervåningen var fantastisk nu, med vackra vägglampor och en fantastisk ljuskrona som fångade morgonsolen och skickade iväg ljusstrålar överallt. Trägolven hade polerats till perfektion, vilket gav en rustik men glamorös touch.