Lars Kepler - Paganinikontraktet

Det klarar man av, det är rimligt utan någon speciell avsikt.

Men man släpar inte henne nedför den branta trappan, genom den trånga gången och sätter henne på sängen i kajutan.

Det gör man bara om avsikten är att hon ska hittas drunknad i sitt rum på den vattenfyllda båten.

– Exakt, mumlar han och ställer sig upp.

Han tittar ut genom fönstret, får syn på en nästan blå skalbagge som kryper på det vita blecket, höjer blicken och ser en kvinna på en cykel försvinna mellan träden och kommer plötsligt på den borttappade komponenten.

Joona sätter sig igen och trummar på bordet.

Det var ju inte Penelope som hittades död på båten, utan hennes syster Viola. Men Viola hittades inte i sin egen säng, i sitt eget rum på båten, utan i förpiken, på Penelopes säng.

Mördaren kan ha gjort samma misstag som jag, tänker Joona och ryser över ryggen.

Han trodde att det var Penelope Fernandez han dödade.

Det var därför han placerade henne på sängen i förpiken.

Det är den enda förklaringen.

Och den förklaringen innebär att Penelope Fernandez och Björn Almskog inte är skyldiga till Violas död eftersom de två inte skulle placera Viola i fel säng.

Joona rycker till av att dörren till kontoret smäller upp. Det är Nålen som knuffat upp den med ryggen. Han backar in med en stor, avlång kartong i famnen. På lådans framsida finns stora eldflammor tryckta och texten”Guitar Hero”.

– Jag och Frippe ska börja …

– Tyst, avbryter Joona.

– Vad är det som har hänt? frågar Nålen.

– Ingenting, jag måste bara tänka, säger han snabbt.

Joona reser sig från stolen och lämnar rummet utan att säga någonting mer. Han går förbi foajén utan att höra vad kvinnan i receptionen säger till honom med glittrande ögon. Han fortsätter ut i det tidiga solskenet och stannar på gräsytan vid parkeringsplatsen.

En fjärde person, som inte är nära bekant med de två kvinnorna, dödade Viola, tänker Joona. Han dödade Viola, men trodde att han dödade Penelope. Det innebär att Penelope levde när Viola dog, för annars hade han inte gjort misstaget.

Kanske lever hon fortfarande, tänker Joona. Det är möjligt att hon ligger död någonstans i skärgården, på en ö eller djupt ner i vattnet. Men vi kan hoppas på att hon fortfarande lever, det är mycket möjligt att hon lever och om hon lever så kommer vi att hitta henne snart.

Joona börjar gå mot bilen med stora steg utan att veta vart han ska åka. På biltaket ligger hans telefon. Han förstår att han måste ha lagt den där när han låste bilen. Han tar den mycket varma telefonen och ringer Anja Larsson. Ingen svarar. Han öppnar, sätter sig, spänner fast säkerhetsbältet, men sitter kvar och försöker hitta misstag i sitt eget resonemang.

Luften är kvav, men den täta, brusande doften från syrenhäcken vid parkeringsplatsen får äntligen den jästa lukten från liken på patologen att försvinna ur näsan.

Telefonen ringer i hans hand, han tittar på displayen och svarar.

– Jag har precis talat med din läkare, säger Anja.

– Varför har du pratat med honom? frågar Joona förvånat.

– Janush säger att du struntar i att komma, fortsätter hon klandrande.

– Jag har faktiskt inte haft tid.

– Men du tar väl medicinen?

– Den är äcklig, skojar Joona.

– Men allvarligt … han ringde för att han var orolig för dig, säger hon.

– Jag ska prata med honom.

– När du har löst det här fallet, menar du?

– Har du papper och penna? frågar Joona.

– Bekymra dig inte för mig.

– Kvinnan som hittades på båten heter inte Penelope Fernandez.

– Utan Viola, jag vet, säger hon. Petter har informerat mig.

– Bra.

– Du hade fel, Joona.

– Ja, jag vet …

– Säg det, skrattar hon.

– Jag har alltid fel, säger han lågt.

Det blir tyst mellan dem en liten stund.

– Fick man inte skämta om det här? frågar hon försiktigt.

– Hann du ta reda på något om båten och Viola Fernandez?

– Viola och Penelope är systrar, berättar hon. Penelope och Björn Almskog har en relation, eller vad man ska säga, sedan fyra år.

– Ja, det var ungefär som jag trodde.

– Jaha. Ska jag fortsätta eller är det onödigt?

Joona svarar inte, han lutar bara huvudet mot nackstödet och ser att vindrutan är täckt av frömjöl från något träd.

– Det var inte meningen att Viola skulle följa med på båten, fortsätter Anja. Hon hade grälat med sin kille Sergej Jarushenko på morgonen och ringt mamman och gråtit. Det var mamman som föreslog att hon skulle fråga Penelope om hon fick följa med på båten.

– Vad vet du om Penelope?

– Jag har faktiskt prioriterat offret, Viola Fernandez, eftersom …

– Fast mördaren trodde att han dödade Penelope.

– Vänta, vad säger du nu, Joona?

– Han gjorde ett misstag, han tänkte dölja mordet, få det att se ut som en drunkningsolycka, men han placerade Viola på systerns säng.

– För att han trodde att Viola var Penelope.

– Jag behöver veta allt om Penelope Fernandez och hennes …

– Hon är en av mina allra största idoler, avbryter Anja. Hon är fredsaktivist och bor på Sankt Paulsgatan 3.

– Vi har gått ut med en efterlysning på henne och Björn Almskog över intranet, säger Joona. Och sjöräddningen avsöker området kring Dalarö med två helikoptrar, men de borde organisera en skallgång ihop med sjöpolisen.

– Jag kan titta på vad som händer, säger hon.

– Någon måste också höra Violas kille och Bill Persson, fiskaren som hittade henne på båten. Vi måste sammanställa den tekniska undersökningen från båten och skynda på resultaten från SKL.

– Ska jag ringa Linköping?

– Jag pratar med Erixon, han känner dem, jag ska ändå träffa honom nu för att ta en titt på Penelopes lägenhet.

– Det låter som om du är förundersökningsledare. Är du det?

Sommarhimlen är fortfarande hög, men luften blir alltmer kvav, som om ett åskoväder håller på att byggas upp.

Joona Linna och Erixon parkerar utanför den gamla butiken Fiskarnas redskapshandel, som alltid ställt ut bilder på dem som fångat veckans största lax i Stockholms ström.

Telefonen ringer och Joona ser att det är Claudia Fernandez, han går in mot väggen, ställer sig i den smala skuggan intill fasaden och svarar.

– Du sa att jag kunde ringa, säger hon med svag röst.

– Självklart.

– Jag förstår att du säger så till alla, men jag tänkte … min dotter, Penelope. Jag menar … jag måste få veta om ni hittar någonting, även om hon …

Claudias röst försvinner.

– Hallå? Claudia?

– Ja, förlåt, viskar hon.

– Jag är kommissarie … jag försöker ta reda på om det ligger något brott bakom händelserna. Det är sjöräddningen som söker efter Penelope, förklarar Joona.

– När hittar de henne?

– Man brukar börja med att avsöka området med helikopter … och samtidigt organisera en skallgång, men det tar lite längre tid … så man börjar med helikopter.

Joona hör att Claudia försöker dölja sin gråt.

– Jag vet inte vad jag ska göra, jag … jag behöver få veta om jag kan göra något, om jag ska fortsätta prata med hennes vänner.

– Det bästa är om du stannar hemma, förklarar Joona. För Penelope försöker kanske komma i kontakt med dig och då …

– Hon ringer inte mig, avbryter hon.

– Det tror jag att …

– Jag har alltid varit för sträng mot Penny, jag blir arg på henne, jag vet inte varför, jag … jag vill inte förlora henne, jag kan inte förlora Penelope, jag …