Selma Lagerlöf - Valda Berättelser

Han befallde hovherrarna, att de skulle kungöra för folket, att den främmande, som stod mitt ibland dem, var deras konung, och att de skulle samlas omkring honom, så att han finge 23 23 finge , might. tala till dem.

Och så höll konungen tal till folket. Han talade från den höga trappan utanför sakristian, och det smala trappsteget, på vilket han stod, finns kvar än i dag. 24 24 finns kvar än i dag , is there to this day.

Kungen började redogöra för hur illa det stod till 25 25 redogöra för hur illa det stod till , give an account of the sad state of affairs. i riket. Han sade, att de svenske hade blivit anfallna med krig av både ryssar och danskar. Detta skulle väl inte ha varit så farligt under andra förhållanden 26 26 Detta kunde väl inte ha varit så farligt under andra förhållanden , Under ordinary circumstances it would not have been such a serious matter; or, would have been of slight consequence. , men nu var krigshären så uppfylld av förrädare, att han inte vågade lita på den. Därför hade det inte återstått honom något annat 27 27 hade det inte återstått honom något annat , there was no other course for him to pursue; or, he had no recourse but. än att själv draga ut i bygderna och fråga sina undersåtar om de ville sluta sig till förrädarna, eller om de ville vara kungen trogna och hjälpa honom med folk 28 28 folk , men. och pengar, så att han kunde frälsa fäderneslandet.

Bönderna höllo sig stilla, medan kungen talade, och då han hade slutat, gåvo de intet tecken vare sig till gillande eller ogillande.

Kungen tyckte själv, att han hade varit mycket vältalig. Tårarna hade stigit honom i ögonen 29 29 hade stigit honom i ögonen , had sprung to his eyes. flera gånger, medan han hade talat. Men då bönderna alltjämt stodo där ängsliga och tvehågsna och inte kunde komma sig för att svara honom, rynkade han pannan 30 30 rynkade pannan , frowned. och såg missnöjd ut.

Bönderna förstodo, att det började falla sig långsamt 31 31 det började falla sig långsamt , it was becoming monotonous. för kungen att vänta, och till sist steg en av dem fram ur hopen.

“Nu må du veta, 32 32 Nu må du veta , now, you must know; or, you ought to understand. kung Gustav, att vi inte väntade kungabesök i socknen i dag”, sade bonden, “och därför äro vi inte genast färdiga att svara dig. Nu råder jag dig, att du går 33 33 att du går , to go. in i sakristian och språkar med vår präst, medan vi överlägga med varandra 34 34 med varandra , among ourselves. om det, som du har förelagt oss.”

Kungen förstod, att något bättre besked inte stod att få då genast, 35 35 att något bättre besked inte stod att få då genast , that a more satisfactory response was not to be had immediately. varför 36 36 varför , so. han tyckte, att det var klokast att följa bondens råd.

Då han kom in i sakristian, fanns ingen där utom en, som såg ut som en gammal bonde. Han var lång och grov med stora händer, nötta av hårt arbete, och han bar varken krage eller kappa, utan skinnbyxor och lång, vit vadmalsrock som alla de andra karlarna.

Han steg upp och bugade sig för 37 37 för , to. kungen, då denne kom in.

“Jag trodde, att jag skulle råka prästen härinne”, sade kungen.

Den andre blev 38 38 blev , grew. en smula röd i ansiktet. Han tyckte, att det var förargligt att tala om, att det var han, som var präst där i socknen, 39 39 där i socknen , of this parish. när han såg, att kungen tog honom för en bonde.

“Ja, prästen brukar vara härinne vid det här laget”, 40 40 vid det här laget , about this time. sade han.

Kungen slog sig ner i en stor, högkarmad länstol, som stod i sakristian vid den tiden och står kvar där än i dag och är sig alldeles lik, med undantag av 41 41 är sig alldeles lik, med undantag av , looks exactly as it did then, except for. att församlingen har låtit sätta upp 42 42 har låtit sätta upp , has had attached. en förgylld kunglig krona på ryggstödet.

“Har ni en bra präst i den här socknen?” sporde kungen. Han ville visa sig intresserad av hur bönderna hade det.

När kungen frågade honom på 43 43 på , in. detta sättet, tyckte prästen, att han omöjligt kunde säga vem han var. “Det är bättre, att kungen får behålla sin tro, att jag bara är en bonde”, tänkte han och svarade, att prästen var bra nog. Han predikade ett rent och klart Guds ord, och han försökte att leva, som han lärde.

Kungen tyckte, att detta var ett gott beröm, men han hade ett skarpt öra, och han märkte en viss tvekan i tonen.

“Det låter, som skulle han 44 44 han , you. ändå inte vara riktigt nöjd med prästen”, sade han.

“Han är nog en smula självrådig”, sade den andre. Han tänkte, att om det skulle hända sig, att kungen sedan finge veta 45 45 finge veta , should find out. vem han vore, så skulle han inte tycka, att prästen hade stått och bara öst ut beröm över sig själv, därför ville han också komma fram med en smula klander. “Det finns nog de, som säga, att prästen vill vara ensam om att råda och regera i den här socknen”, fortfor han.

“Då har han i alla fall 46 46 i alla fall , in all events. styrt och ställt på bästa sätt”, sade kungen. Han tyckte inte om, att bonden klagade på den, som var satt över honom. “Mig förefaller det, som om här skulle råda god sed och gammaldags enkelhet.”

“Folket är nog bra”, sade komministern, “men det lever också långt borta i avskildhet och fattigdom. Människorna här skulle väl inte vara bättre än andra, om denna världens frestelser komme dem närmare.”

“Nå, det är det då väl ingen fara för att de skola göra”, 47 47 Nå, det är det då väl ingen fara för att de skola göra , well, there would hardly seem to be any danger of that. sade kungen och ryckte på axlarna.

Han sade nu intet vidare, utan började trumma på bordet med fingrarna. Han tyckte sig ha 48 48 tyckte sig ha , thought he had. växlat tillräckligt många nådiga ord med den där bonden och undrade när de andra skulle bli färdiga med sitt svar.

“De där bönderna äro inte mycket ivriga att komma sin kung till hjälp”, 49 49 komma sin kung till hjälp , come to the assistance of their king. tänkte han. “Hade jag bara min vagn, skulle jag resa min väg 50 50 resa min väg , drive away; or, be off directly. från dem och alla deras rådplägningar.”

Prästen åter satt bekymrad och stred med sig själv om hur 51 51 och stred med sig själv om hur , debating with himself as to how. han skulle besluta i en viktig sak, som han måste avgöra. Han började bli glad åt att han inte hade sagt kungen vem han var. Nu tyckte han sig kunna tala med honom om sådant, som han eljest inte hade kunnat framlägga för honom.

Om 52 52 om , after. en liten stund bröt prästen tystnaden och frågade kungen om det verkligen förhöll sig så, 53 53 om det verkligen förhöll sig så , if it was an actual fact. att fienderna voro över 54 54 över , upon. dem och att riket var i fara.

Kungen ansåg, att den där karlen borde ha förstånd att inte vidare störa honom. Han såg stort 55 55 såg stort , glared. på honom och svarade ingenting.