Blake Pierce - Den perfekta hustrun

Hej, sade kvinnan med en glad och vänlig röst. Jag heter Kimberly Miner och bor på andra sidan gatan. Jag ville bara hälsa dig välkommen hit, jag hoppas att jag inte stör.

Hej Kimberly, svarade Jessie med sin vänligaste ny granne-röst. Jag heter Jessie Hunt. Vi blev just klara med sista flyttlådan, så det var perfekt timing och det här var verkligen sött av dig fortsatte hon samtidigt som hon tog emot den framsträckta burken med kakor. Brownies?

Ja, svarade Kimberly, de är liksom min specialitet. Jessie såg hur hon försökte undvika att titta på ölglaset.

Ja men, kom med in och ta en, svarade Jessie även om det var det sista hon önskade just nu. Ursäkta röran och hur jag ser ut, Kyle och jag har burit oss svettiga hela dagen. Han är just och tar på sig en ren skjorta. Kan jag bjuda på något att dricka? Vatten, Gatorade, öl?

Nej tack, jag vill inte vara till besvär. Ni vet antagligen knappt var ni har glasen. Jag kommer ihåg hur det var när vi var nyinflyttade. Det tog månader innan vi hade allt till rätta. Var kommer ni från?

Åh, vi bodde i DTLA, sade Jessie, men såg hur konfunderad Kimberly blev och tillade, centrala Los Angeles, vi hade en andelslägenhet i South Park-området.

Åh wow, stadsfolk, Kimberly småskrattade åt sitt eget skämt och vad var det som förde er till Orange County och vårt lilla område?

Kyle arbetar för en förmögenhetsförvaltning, FPG förklarade Jessie De öppnade ett nytt kontor här tidigare i år och det har just expanderat. Det är en stor sak för dem och de bad honom hjälpa till att leda verksamheten. Vi tyckte det var en bra idé då vi just börjat prata om att skaffa barn.

Åh, med den här storleken på hus trodde jag att ni redan hade barn, sade Kimberley

Nope—bara hoppas på, svarade Jessie och försökte dölja den plötsliga förlägenhet som hon förvånat kände. Har du barn?

Två, en dotter på fyra och en son på två. Jag skall straxt gå och hämta dem på dagis.

Kyle kom, han lade en arm runt Jessies midja och sträckte fram den andra för att hälsa på Kimberly.

Hej, sade han vänligt.

Hej och välkommen, svarade hon. Jösses, fortsatte hon, era framtida barn kommer att bli som jättar. Jag känner mig som en dvärg bredvid er.

Det uppstod en besvärande tystnad då varken Jessie eller Kyle visste vad de skulle svara. Tack sade Jessie till slut.

.

Jag är ledsen, det var klumpigt sagt av mig. Jag heter Kimberly, jag är er granne och bor där, hon pekade mot ett hus på andra sidan gatan.

Trevligt att träffas Kimberly. Jag heter Kyle Voss och Jessie är min fru.

Voss? Jag trodde ni hette Hunt.

Han heter Voss, förklarade Jessie och jag Hunt, åtminstone tills vidare. Jag har dragit mig för allt besvär ett namnbyte medför.

Jag förstår svarade Kimberly. Hur länge har ni varit gifta?

I nästan två år svarade Jessie fåraktigt. Jag har verkligen problem med att jag drar ut på saker. Det kanske är därför jag fortfarande studerar.

Åh, sade Kimberly, tydligt lättad över att kunna lämna diskussionen om namnbyte. Vad läser du?

Kriminalpsykologi.

Wow—det låter spännande. När räknar du med att bli klar?

Tja, jag blev lite försenad svarade Jessie och förberedde sig för att berätta den friserade version hon berättat så många gånger förr under de senste två åren. Jag började med att läsa barnpsykologi på USC, University of South Carolina, det var där vi möttes, hon nickade mot Kyle. Jag gjorde också min praktikperiod för min masterexamen, men kom på att jag kunde inte klara att jobba med barns emotionella problem, det blev helt enkelt för mycket för mig så jag bytte inriktning.

Hon försummade medvetet att nämna några av de andra orsakerna till att hon ändrat inriktning. Få visste om dem och hon tänkte sannerligen inte dela dem med en nybliven granne.

Så du fann det enklare att hantera kriminellas psykologi än barns frågade Kimberly klart förvånad.

Ja, vrickat eller hur, erkände Jessie.

Du skulle bli förvånad, insköt Kyle. Hon har en förmåga att tränga in i huvudet på skurkarna. Hon kommer att bli en riktigt bra profilerare i framtiden. Alla potentiella Hannibal Lecters där ute får se upp.

Verkligen, sade Kimberly och lät uppriktigt imponerad. Har du kommit i kontakt med seriemördare och liknande personer?

Inte än medgav Jessie. Det mesta har ju varit litteraturstudier än så länge och nu i och med flytten blir jag tvungen att byta universitet. Så den här terminen skall jag göra mitt examensarbete på UC-Irvine. Det är min sista termin, så jag tar min examen i december.

Examensarbete? Frågade Kimberly.

Ja, det är ungefär som praktik, men färre involverade. Jag tilldelas ett fängelse eller en psykiatrisk klinik där jag skall observera och interagera med fångar eller patienter. Det här är det jag väntat på.

Chansen att titta de onda i ögonen och blicka ner i deras själar tillade Kyle..

Det var kanske lite överdrivet sade Jesie och gav honom en lekfull knuff på axeln, men kanske ja.

Det låter verkligen spännande sade Kimberly och lät uppriktigt fascinerad. Jag är säker på att du kommer att ha en del intressanta historier att berätta. Något helt annat, Ni nämnde att ni träffades i skolan?

Första års studentlägenheter, svarade Kyle.

Åh, sade Kimberly. I tvättstugan eller något liknande?

Kyle tittade på Jessie och innan han öppnat munnen för att svara visste hon att han skulle

dra en annan av deras partyhistorier.

Här är den förkortade versionen började han. Vi var först bekanta, men började dejta halvvägs in i första terminen, efter att hon upp blivit utsatt för ett rått skämt av en idiot. Jag tror han blev avstängd för att han inte betalade sin avgift i tid och hon slapp ifrån ett stort problem enligt mig. Vi dejtade i ett år efter det och flyttade sedan ihop. Vi bodde ihop i ett år innan vi förlovade oss. Därefter gifte vi oss och i oktober blir det två år som vi haft ett lyckligt äktenskap.

Så ni är ett studentpar, så gulligt, det är så romantiskt.

Ja, det låter så replikerade Kyle, men jag fick jobba hårt för att vinna henne och det var knappt jag klarade konkurrensen. Som du kan tänka dig blev i stort sett varje kille som såg henne förtjust i fröken Jessica Hunt och det bara genom att se henne. Om de lärde känna henne blev de som galna.

Kyle, sade Jessie med rodnad i ansiktet, du gör mig förlägen. Spara lite av det där till i oktober.

Vet ni, sade Kimberly med ett leende. Jag höll på att glömma att jag måste gå och hämta mina barn och jag känner det som att jag stör ett lyckligt par som skall inviga sitt nya hus. Så jag skall gå nu, men jag lovar att följa med och presentera er. Området är väldigt trevligt och alla känner varandra. Vi har gemensamma grillfester varje vecka och barnen sover över hos varandra hela tiden. Alla är med i båtklubben, även om de inte har båt. När ni väl bott in er kommer ni att upptäcka att det här är ett mycket trevligt område att bo i.

Tack, Kimberly sade Kyle och följde henne till dörren. Vi ser fram emot att träffa alla och tack så mycket för browniekakorna.

När hon gått stängde han dörren och låste den beslutsamt.

Hon verkade trevlig, sade han, hoppas alla är likadana.

Ja, jag gillade henne instämde Jessie, hon var lite nyfiken, men jag antar att det är sådana folk är här och att jag inte kommer att kunna vara lika anonym längre.

Det kommer att bli en förändring instämde Kyle, men jag tror att vi kommer att föredra att känna våra grannar och kunna lämna dörren olåst.

Jag noterade just att du låste den replikerade Jessie.

Det beror på att jag tänkte på vad Kimberly sa om att inviga huset, svarade han samtidigt som han drog av sig sin andra skjorta på tio minuter och närmade sig henne och jag vill inte bli störd när jag inviger.