Stieg Larsson: Flickan som lekte med elden

”Du får träffa mig istället. Förklara vad du vill.”

Advokat Nils Erik Bjurman tvekade en stund. Han avskydde tanken på att behöva utlämna sig själv till en komplett främling. Men det var nödvändigt. Han påminde sig att han inte var den ende som hatade Lisbeth Salander. Det handlade om att hitta allierade. Med låg röst började han förklara sitt ärende.

Lisbeth Salander vaknade sju på morgonen, duschade och gick ned till Freddy McBain i receptionen och frågade om det fanns någon ledig Beach Buggy som hon kunde hyra för dagen. Tio minuter senare hade hon betalat depositionsavgiften, justerat sätet och backspegeln, provstartat och kontrollerat att det fanns bensin i tanken. Hon gick in i baren och beställde en caffe latte och en ostsmörgås till frukost, och en flaska mineralvatten att ta med. Hon ägnade frukosten åt att klottra siffror på en servett och grubbla över Pierre de Fermat (x³+y³=z³).

Strax efter åtta kom dr Forbes ned till baren. Han var nyrakad och klädd i mörk kostym, vit skjorta och blå slips. Han beställde ägg, toast, apelsinjuice och svart kaffe. Halv nio reste han sig och gick till taxin som väntade.

Lisbeth följde efter på lämpligt avstånd. Dr Forbes lämnade taxin nedanför Seascape i början av The Carenage och promenerade längs vattnet. Hon körde förbi honom, parkerade vid mitten av hamnpromenaden och väntade tålmodigt till dess att han hade passerat innan hon följde efter.

Klockan ett var Lisbeth Salander genomdränkt i svett och hennes fötter var svullna. I fyra timmar hade hon vandrat gata upp och gata ned i Saint George’s. Promenadtakten hade varit maklig men utan paus, och de många branta kullarna började fresta på hennes muskler. Hon häpnade över Forbes energi medan hon drack de sista dropparna mineralvatten. Hon hade precis börjat fundera på att ge upp hela projektet då han plötsligt styrde stegen mot The Turtleback. Hon gav honom tio minuter innan hon gick in på restaurangen och satte sig ute på verandan. De satt på exakt samma platser som dagen innan och precis som då drack han Coca-Cola medan han stirrade på vattnet i hamnen.

Forbes var en av de ytterst få människor i Grenada som var klädd i slips och kavaj. Lisbeth noterade att han tycktes oberörd av hettan.

Klockan tre störde han Lisbeths tankekedja genom att betala och lämna restaurangen. Han promenerade längs The Carenage och hoppade på en av minibussarna på väg ut till Grand Anse. Lisbeth parkerade utanför Keys Hotel fem minuter innan bussen släppte av honom. Hon gick till sitt rum och tappade upp kallt vatten och sträckte ut sig i badkaret. Hennes fötter ömmade. Hon lade pannan i djupa veck.

Dagens övningar hade gett ett tydligt besked. Dr Forbes lämnade hotellet nyrakad och stridsklädd med sin portfölj varje morgon. Han hade tillbringat dagen med att göra absolut ingenting mer än att slå ihjäl tid. Vad han än gjorde på Grenada så var det inte planering för att bygga en ny skola, men av någon anledning ville han ge sken av att han befann sig på ön i affärer.

Varför denna teater?

Den enda person han rimligen kunde ha anledning att dölja någonting för i sammanhanget var hans egen fru som skulle ges uppfattningen att han var strängt upptagen på dagarna. Men varför? Hade affärerna misslyckats och var han för stolt för att erkänna det? Hade han något helt annat syfte med besöket i Grenada? Väntade han på något eller någon?

Lisbeth Salander hade fått fyra mail då hon kontrollerade sin hotmail. Det första kom från Plague och hade skickats drygt en timme efter att hon hade mailat till honom. Meddelandet var krypterat och innehöll två ord som lakoniskt ställde frågan ”lever du?” Plague hade aldrig varit mycket för att skriva långa känslosamma mail. Det hade å andra sidan inte Lisbeth heller.

De två följande mailen hade båda skickats vid tvåtiden på morgonen. Det ena var från Plague som skickade krypterad information om att en nätbekant med signaturen Bilbo som råkade vara bosatt i Texas hade nappat på hennes förfrågan. Plague bifogade Bilbos adress och PGP-nyckel. Några minuter senare hade signaturen Bilbo mailat henne från en hotmailadress. Meddelandet var kortfattat och innehöll bara informationen att Bilbo ämnade skicka data om dr Forbes inom det närmaste dygnet.

Det fjärde mailet var också från Bilbo och hade skickats sent på eftermiddagen. Det innehöll ett krypterat nummer till ett bankkonto och en ftp-adress. Lisbeth öppnade adressen och hittade en zip-fil på 390 kB som hon sparade och packade upp. Det var en folder bestående av fyra lågupplösta jpg-bilder och fem Word-dokument.

Två av bilderna var porträtt på dr Forbes, ett foto som hade tagits vid premiären till en teaterföreställning och visade Forbes tillsammans med sin fru. Den fjärde bilden visade Forbes i en talarstol i en kyrka.

Det första dokumentet innehöll elva sidor text och utgjorde Bilbos rapport. Det andra dokumentet innehöll 84 sidor text som lagrats ned från Internet. De två följande dokumenten var OCR- scannade tidningsklipp från lokaltidningen Austin American-Statesman och det sista dokumentet en översikt över dr Forbes församling, The Presbyterian Church of Austin South.

Bortsett från att Lisbeth Salander kunde Tredje Mosebok utantill – hon hade året innan haft orsak att studera den bibliska strafflagstiftningen – hade hon blygsamma kunskaper i religionshistoria. Hon hade en vag uppfattning om vari skillnaden mellan en judisk, en presbyteriansk och en katolsk kyrka bestod, bortsett från att den judiska kallades synagoga. Ett kort ögonblick fruktade hon att hon skulle bli tvungen att sätta sig in i de teologiska detaljerna. Sedan insåg hon att hon gav blanka katten i vilken sorts församling dr Forbes tillhörde.

Dr Richard Forbes, stundom omnämnd som Reverend Richard Forbes, var 42 år gammal. Presentationen på Church of Austin Souths hemsida på Internet visade att kyrkan hade sju anställda. Rev. Duncan Clegg stod längst upp i förteckningen, vilket antydde att han var den kyrkans teologiske förgrundsfigur. Ett foto visade en kraftfull karl i yvigt grått hår och välansat grått skägg.

Richard Forbes förekom som tredje namn i förteckningen och ansvarade för utbildningsfrågor. Vid hans namn stod också Holy Water Foundation inom parentes.

Lisbeth läste inledningen till kyrkans budskap.

Genom bön och tacksägelser ska vi tjäna folket i Austin South genom att erbjuda den stabilitet, teologi och hoppfulla ideologi som Amerikas Presbyterianska kyrka värnar. Som Kristi tjänare erbjuder vi en fristad för människor i nöd och ett löfte om försoning genom bön och den baptistiska välsignelsen. Låt oss glädjas över Guds kärlek. Vår plikt är att avlägsna murarna mellan människor och undanröja hinder för en förståelse av Guds kärleksbudskap.

Omedelbart under introduktionen följde kontonumret till kyrkans bank och en uppmaning att omsätta sin kärlek till Gud i handling.

Bilbo hade levererat en utmärkt kort personbiografi över Richard Forbes. Ur denna kunde Lisbeth utläsa att Forbes var född i Cedar’s Bluff i Nevada och hade arbetat som jordbrukare, affärsman, skolvärd, lokalkorrespondent för en tidning i New Mexico och manager för ett kristet rockband innan han vid 31 års ålder anslöt sig till Church of Austin South. Han var utbildad revisor och hade dessutom studerat arkeologi. Någon formell doktorstitel hade dock inte Bilbo kunnat finna.

I församlingen hade Forbes träffat Geraldine Knight, enda dotter till ranchägaren William F. Knight, även han tongivande medlem i Austin South. Richard och Geraldine hade gift sig 1997 varefter Richard Forbes karriär inom kyrkan skjutit fart. Han hade blivit chef för Santa Maria-stiftelsen, vars uppdrag bestod i att ”investera Guds pengar i utbildningsprojekt bland de nödlidande”.