Blake Pierce - Det perfekta kvarteret

"Tack", sa Missinger med en hes röst. Jessie kunde inte avgöra om det var hans normala röst eller om den var ett resultat av nattens belastningar.

"Så vi vet ännu inte om någon annan är inblandad i hennes död", fortsatte Hernandez och satte sig mitt emot honom. "Men jag har förstått att du berättade för en av polismännen att Victoria var väldigt skicklig på att hålla sin sjukdom i schack och att du inte kunde minnas att hon varit med om något liknande innan."

"Jag..." började herr Missinger.

"Du behöver inte svara, herr Missinger", avbröt Hernandez. "Jag vill inte bli anklagad för att bryta mot dina rättigheter, som jag har förstått har blivit upplästa för dig, stämmer det?"

"Ja."

"Det är förstås praxis. Och även om vi inte direkt ser dig som en misstänkt, så har du all rätt att be om din advokat. Men från vårt håll så försöker vi gå framåt så fort som vi bara kan för att kunna gå till botten med det här. Tiden är dyrbar. Så ju fler detaljer vi kan få fram, av den typen som du tidigare delade med dig av om hur Victoria hanterade sin sjukdom, desto större chans har vi att undvika återvändsgränder. Förstår du hur jag tänker?"

Missinger nickade. Trembley stod tyst bredvid, som att han var osäker på om eller när han skulle inflika något.

"Så", fortsatte Hernandez, "bara för att få det bekräftat, du sa också att er hushållerska, Marisol, är på semester i Palm Springs. Du gav hennes nummer till en polisman och jag tror att vi kommer att kontakta henne. Förresten, utan att du formellt behöver svara så kan du kanske låta mig veta om något av det jag säger inte stämmer. Du behöver inte svara på några frågor, givetvis. Bara styr in mig i rätt riktning om jag är på väg åt fel håll. Känns det okej?

"Det är okej", svarade Missinger.

"Vad bra. Vi gör framsteg här. Det vi vet är att du försökte nå Victoria flera gånger under eftermiddagen men hon svarade inte. Jag har förstått att det var sent på eftermiddagen då du kom hem för att möta upp henne innan ni skulle åka till en restaurang för att äta middag. Hennes bil var där men du hittade inte henne, och då blev du orolig och ringde polisen. Om något av det här inte stämmer så kan du bara knacka i bordet eller något så att jag vet."

Hernandez fortsatte att berätta det han visste om händelseförloppet men Jessie lyssnade bara med ett halvt öra. Hon hade upptäckt något under det sista meningsutbytet och undrade om det hon hade sett var på riktigt eller om hon bara inbillade sig. När Hernandez hade sagt "flera gånger under eftermiddagen" så hade Michael Missinger ryckt till lite, nästan som en reflex. Inte när Hernandez hade sagt "du försökte nå". Inte när han hade sagt "hon svarade inte". Bara när han sa "flera gånger under eftermiddagen."

Vad hade han tänkt när eftermiddagen nämndes? Det var så subtilt att Missinger själv kanske inte ens märkte det. Det verkade osannolikt att han tänkte tillbaka på hur han mördade sin fru på eftermiddagen. Då hade hon förväntat sig antingen en större reaktion eller ett spelat försök att dölja reaktion helt och hållet. Samtidigt var det någonting med ordet "eftermiddagen" som hade fått honom ur balans, om än subtilt.

Jessies funderingar avbröts av att en ny person klev in i förhörsrummet.

"Hej, kriminalarna", sa en kort, tunnhårig man i fyrtioårsåldern muntert. "Jag heter Brett Kolson och är herr Missingers advokat. Jag hoppas att ni kommer bra överens här. Och jag är säker på att ni inte har förhört min klient efter att han ringde mig."

Текст предоставлен ООО «ЛитРес».

Прочитайте эту книгу целиком, на ЛитРес.

Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.