Blake Pierce - Innan han dödar

INNAN HAN DÖDAR

(EN MACKENZIE WHITE-DECKARE — BOK 1)

B L A K E P I E R C E

ÖVERSÄTTNING AV PETTER MATTSSON

Blake Pierce

Blake Pierce är författare av den bästsäljande deckarserien om RILEY PAIGE, som består av femton böcker (pågående serie). Blake Pierce är också författare av deckarserien om MACKENZIE WHITE, som består av nio böcker (pågående serie), av deckarserien om AVERY BLACK, som består av sex böcker, av deckarserien om KERI LOCKE, som består av fem böcker, av deckarserien THE MAKING OF RILEY PAIGE, som består av tre böcker (pågående serie), av deckarserien om KATE WISE, som består av fyra böcker (pågående serie), av den psykologiska spänningsromanserien om CHLOE FINE, som består av tre böcker (pågående serie), samt den psykologiska thrillerserien om JESSE HUNT, som består av tre böcker (pågående serie)

Blake är själv en ivrig läsare och livslång beundrare av deckar- och thrillergenrerna, och skulle därför älska att höra från dig som läser böckerna. Så besök gärna www.blakepierceauthor.com för mer information och kontaktuppgifter.

Copyright © 2016 av Blake Pierce. Alla rättigheter förbehållna. Med undantag för vad som tillåts enligt US Copyright Act of 1976, får ingen del av denna publikation reproduceras, spridas eller överföras i någon form eller på något sätt, eller lagras i en databas eller ett hämtningssystem, utan att ha föregåtts av tillstånd från författaren. Denna e-bok är licensierad endast för personligt bruk. Denna e-bok får inte säljas vidare eller ges bort till andra människor. Om du vill dela denna bok med en annan person, vänligen köp en extra kopia för varje mottagare. Om du läser den här boken och inte köpte den, eller om den inte köptes för endast din användning, vänligen returnera den och köp din egen kopia. Tack för att du respekterar det hårda arbete som denna författare lagt ner på att färdigställa boken. Detta är ett skönlitterärt verk. Namn, karaktärer, företag, organisationer, platser, händelser och incidenter är antingen produkter av författarens fantasi eller används skönlitterärt. Alla likheter med faktiska personer, levande eller döda, är rent slumpmässiga. Jacket image Copyright lassedesignen, används under licens från Shutterstock.com.

BÖCKER AV BLAKE PIERCE

RILEY PAIGE-RYSARE

BORTA (Bok #1)

TAGEN (Bok #2)

ÅTRÅDD (Bok #3)

CHLOE FINE PSYKOLOGISKA SPÄNNINGSROMANER

GRANNEN (Bok #1)

GRANNENS LÖGN (Bok #2)

KATE WISE RYSARSERIE

OM HON VISSTE (Bok #1)

DECKARSERIEN OM MACKENZIE WHITE

INNAN HAN DÖDAR (Bok #1)

INNEHÅLL

PROLOG

KAPITEL ETT

KAPITEL TVÅ

KAPITEL TRE

KAPITEL FYRA

KAPITEL FEM

KAPITEL SEX

KAPITEL SJU

KAPITEL ÅTTA

KAPITEL NIO

KAPITEL TIO

KAPITEL ELVA

KAPITEL TOLV

KAPITEL TRETTON

KAPITEL FJORTON

KAPITEL FEMTON

KAPITEL SEXTON

KAPITEL SJUTTON

KAPITEL ARTON

KAPITEL NITTON

KAPITEL TJUGO

KAPITEL TJUGOETT

KAPITEL TJUGOTVÅ

KAPITEL TJUGOTRE

KAPITEL TJUGOFYRA

KAPITEL TJUGOFEM

KAPITEL TJUGOSEX

KAPITEL TJUGOSJU

KAPITEL TJUGOÅTTA

KAPITEL TJUGONIO

KAPITEL TRETTIO

KAPITEL TRETTIOETT

KAPITEL TRETTIOTVÅ

KAPITEL TRETTIOTRE

KAPITEL TRETTIOFYRA

KAPITEL TRETTIOFEM

KAPITEL TRETTIOSEX

Alla andra dagar hade gryningens solstrålar mot majsstjälkarna varit någonting vackert för henne. Hon såg hur dagens första ljus dansade längs stjälkarna och skapade en dämpad guldfärg, som hon nu så desperat försökte finna det vackra i.

Hon var tvungen att distrahera sig själv, annars skulle smärtan bli outhärdlig.

Hon var fastbunden vid en stor träpåle som sträckte sig upp för hennes rygg och tog slut ungefär sextio centimeter ovanför hennes huvud. Hennes händer var bundna och hölls ihop bakom pålen. Hon hade bara på sig svarta spetstrosor och en behå som tryckte hennes redan generösa bröst närmare varandra och högre upp. Det var behån som belönade henne med mest dricks på strippklubben, behån som fick hennes bröst att se ut som att de tillhörde någon i tjugoårsåldern snarare än en trettiofyraårig tvåbarnsmor.

Pålen rev mot hennes rygg och skavde upp den. Men den smärtan var inte i närheten av den som mannen med den mörka, hemska rösten hade delat ut.

Hon stelnade till när hon hörde honom komma gående bakom henne, hans fotsteg landade mjukt i det röjda majsfältet. Det fanns ett annat, svagare ljud också. Han släpade på någonting. Piskan, insåg hon. Den han använt sig av för att slå henne. Det var en flersvansad piska och den måste ha varit försedd med någonting vasst. Hon hade bara sett den som hastigast vid ett tillfälle och det var mer än vad hon hade velat se.

Hennes rygg brände efter dussintals piskrapp och det räckte med att hon hörde hur piskan drogs längs marken för att hon skulle gripas av panik. Hon gav ifrån sig ännu ett skrik, av säkert hundra likadana den här natten, men skriket bara dog ut där på majsfältet. I början hade hon ropat efter hjälp, i hopp om att någon skulle höra henne. Men efter ett tag hade skriken blivit mer som något slags plågat ylande, ett sådant ljud som bara kan komma från någon som vet att det inte finns någon hjälp att få.

"Jag kommer överväga att släppa dig fri", sa mannen.

Han hade en röst som indikerade att han antingen var storrökare eller skrek mycket. Han hade någon slags udda läspning när han talade också.

"Men först måste du bekänna dina synder."

Han hade sagt detta fyra gånger redan. Hon försökte verkligen förstå, men lämnades undrande. Hon hade inte begått några brott. Hon hade varit en bra människa mot alla hon kände, en bra mamma — inte så bra som hon hade velat — men hon hade gjort sitt bästa.

Vad ville han ha av henne?

Hon skrek igen och försökte böja sin rygg mot pålen. När hon gjorde det kände hon för en sekund att repet runt hennes handleder lossnade litegrann. Hon kände också hur det kladdiga blodet förenades med repet.

"Bekänn dina synder", sa han igen.

"Jag vet inte vad du pratar om!" stönade hon.

"Du kommer minnas", sa han.

Han hade sagt sådär innan också. Han sa det precis innan varje—

Ett mjukt susande ljud hördes när piskan ven genom luften.

Hon skrek och vred sig mot pålen när slaget träffade henne.

Nytt blod forsade från hennes färska sår, men hon kände det knappt. Hon fokuserade på sina handleder istället. Blodet som hade samlats där, under den senaste timmen eller så, blandades med hennes svett. Hon kände att det fanns plats mellan handlederna och repet. Hon tänkte att hon skulle kunna ha en chans att fly. Hon märkte hur hennes medvetande försökte sväva iväg och avskärma sig från situationen.

Klatsch!

Det här slaget träffade henne rätt på axeln och hon vrålade.

"Snälla", sa hon. "Jag gör vad som helst! Låt mig bara gå!"

"Bekänn dina—"

Hon ryckte sina armar framåt med all sin kraft. Hon kände en skärande smärta i sina axlar, men hon hade kommit loss. Det brände till när repet vidrörde ovansidan av hennes hand, men det var ingenting i jämförelse med smärtan hon kände över hela hennes rygg.

Hon hävde sig framåt så hårt att hon nästan föll till knäna och tillintetgjorde alla chanser att fly. Men den primitiva överlevnadsinstinkten tog kontrollen över hennes muskler och det tog ett tag innan hon ens var medveten om vad hon gjorde. Hon sprang.

Hon sprintade, häpen över att hon verkligen var fri, förbluffad över att hennes ben över huvud taget fungerade efter att de varit bundna så länge. Hon tänkte inte stanna och ifrågasätta det.