Blake Pierce - Åtrådd

ÅTRÅDD

(EN RILEY PAIGE-RYSARE — BOK 3)

B L A K E P I E R C E

Blake Pierce

Blake Pierce är författaren bakom den bästsäljande rysarserien RILEY PAGE, som består av tretton böcker (det kommer fler). Blake Pierce har också skrivit rysarserien MACKENZIE WHITE, som består av nio böcker (det kommer fler); rysarserien AVERY BLACK, som består av sex böcker; rysarserien KERI LOCKE, som består av fem böcker; rysarserien MAKING OF RILEY PAIGE, som består av två böcker (det kommer fler); rysarserien KATE WISE, som består av två böcker (det kommer fler); och de två psykologiska spänningsromanerna om CHLOE FINE (det är fler på väg).

Blake är en filtig läsare och hon har älskat rysare och thrillers hela sitt liv. Hon blir glad när ni hör av er, så gå gärna in på www.blakepierceauthor.com för mer information och kontaktuppgifter.

Copyright © 2016 Blake Pierce. Alla rättigheter förbehålles. Med undantag tillåtna i enlighet med U.S. Copyright Act 1976, ingen del av denna publikation får återskapas, distribueras eller sändas på något vis, eller förvaras i databas eller hämtningssystem utan författarens medlåtande. Den här e-boken är licenserad enbart för personligt bruk. Den här e-boken får inte återförsäljas eller skänkas bort. Om ni vill dela den här boken med någon annan, var vänlig och köp ytterligare en kopia för varje mottagare. Om du läser boken och inte köpte den, eller om den inte köpts åt dig, var då god och lämna tillbaka den och köp en egen kopia. Tack för att ni respekterar denna författares hårda arbete. Det här är skönlitteratur. Namn, karaktärer, företag, organisationer, platser, händelser, och incidenter är antingen en produkt av författarens fantasi eller används fiktivt. Eventuella liknelser med riktiga personer, levande eller döda, är helt slumpmässig. Omslagsbild Copyright GongTo, använd med licens från Shutterstock.com.

BÖCKER AV BLAKE PIERCE

RILEY PAIGE-RYSARE

BORTA (Bok #1)

TAGEN (Bok #2)

ÅTRÅDD (Bok #3)

LOCKAD (Bok #4)

EN SERIE AV PSYKOLOGISKA SPÄNNINGSTHRILLERS OM JESSIE HUNT

DEN PERFEKTA HUSTRUN (Bok #1)

DET PERFEKTA KVARTERET (Bok #2)

CHLOE FINE PSYKOLOGISKA SPÄNNINGSROMANER

GRANNEN (Bok #1)

GRANNENS LÖGN (Bok #2)

ÅTERVÄNDNINGSGRÄND (Bok #3)

KATE WISE RYSARSERIE

OM HON VISSTE (Bok #1)

OM HON SÅG (Bok #2)

DECKARSERIEN OM MACKENZIE WHITE

INNAN HAN DÖDAR (Bok #1)

INNAN HAN SER (Bok #2)

DECKARSERIEN OM MACKENZIE WHITE

INNAN HAN DÖDAR (Bok #1)

INNEHÅLL

Prolog

Kapitel 1

Kapitel 2

Kapitel 3

Kapitel 4

Kapitel 5

Kapitel 6

Kapitel 7

Kapitel 8

Kapitel 9

Kapitel 10

Kapitel 11

Kapitel 12

Kapitel 13

Kapitel 14

Kapitel 15

Kapitel 16

Kapitel 17

Kapitel 18

Kapitel 19

Kapitel 20

Kapitel 21

Kapitel 22

Kapitel 23

Kapitel 24

Kapitel 25

Kapitel 26

Kapitel 27

Kapitel 28

Kapitel 29

Kapitel 30

Kapitel 31

Kapitel 32

Kapitel 33

Kapitel 34

Kapitel 35

Kapitel 36

Kapitel 37

Kapitel 38

Kapitel 39

Kapitel 40

Kapitel 41

Janine tyckte sig se något mörkt föremål i vattnet nere vid strandkanten. Det såg ut att vara någonting stort och svart, och det verkade röra sig lite i det vågskvalpiga vattnet.

Hon tog ett bloss från pipan med marijuana och överlämnade den därefter till sin pojkvän. Kunde det kanske vara en riktigt stor fisk? Eller någon annan slags varelse?

Janine ruskade lite på huvudet, hon ville inte låta fantasin spela henne ett spratt. Om hon blev rädd nu, så skulle det bara förstöra hennes rus. Nimbo Lake var en stor, konstgjord reservoar, byggd för fiske, precis som många andra sjöar i Arizona. Det hade trots allt aldrig funnits berättelser om något slags Nessie-monstret här omkring.

Colbys röst drog henne plötsligt ur tankarna, "Wow, titta, sjön står i lågor!"

Janine vände sig om för att titta på sin pojkvän. Hans fräkniga ansikte och röda hår lyste upp i det sena eftermiddagsljuset. Han hade just tagit ett bloss från pipan och tittade ut över vattnet med glansiga ögon och ett uttryck av total förundran.

Janine fnittrade till. "Du är ju bara hög." sa hon. "På alla sätt och vis."

"Ja, men då är sjön det också," sa Colby.

Janine vände sig om och tittade ut över Nimbo Lake. Trots att hennes eget rus ännu inte hade kickat in, så var synen fantastisk. Den sena eftermiddagssolen såg ut at sätta kanjon väggen i lågor och den omringade allt i en röd och guldig ton. Vattnet verkade reflekterade färgerna som en stor, blank spegel.

Hon kom plötsligt ihåg att nimbo betydde gloria på spanska. Namnet passade perfekt.

Hon tog tillbaka pipan, inhalerade djupt och kände den familjära, brännande känslan ner i halsen. Hon visste att hon skulle bli hög vilken sekund som helst. Det skulle bli roligt.

Men, vad var den där svarta skepnaden i vattnet?

Säkert bara en skugga från solnedgången, tänkte Janine för sig själv.

Oavsett vad det var, så var det bäst att ignorera det, hon ville inte bli skrämd eller rädd nu. Allting var så perfekt. Det här var deras favoritplats, hennes och Colbys—så lummigt och vackert, inbäddad i en av vikarna av sjön, borta från campingplatserna, borta från allt och alla.

Hon och Colby brukar vanligtvis komma hit på helgerna, men idag hade de istället skippat skolan och bara dragit iväg. Det sena sommarvädret var helt enkelt för härligt för att missa. Det var mycket svalare och finare här uppe, än nere i Phoenix. Colbys gamla bil var parkerad på sidan av grusvägen bakom dem.

Medan hon såg ut över sjön började hon äntligen känna sig hög—känslan av ett riktigt härligt, avslappnande rus. Sjön var nästan för vacker, för att titta på. Så hon vände sig och såg på Colby istället. Han såg otroligt vacker ut han också. Hon tog tag i honom och kysste honom. Han kysste henne tillbaka. Åh, han smakade fantastiskt. Allt om honom både kändes och såg fantastiskt ut.

Hon drog bort sina läppar från hans, blickade djupt in i hans ögon och viskade andlöst, "Nimbo betyder gloria, visste du det?"

"Wow," sa han. "Wow."

Det lät som att det var det mest fantastiska han någonsin hade hört i hela sitt liv. Han såg och lät så rolig ut när han sa det, som att det var religiöst eller nått. Janine började skratta, och Colby såg på henne med en förvånad min, och började sedan skrattade han också. Efter ett par sekunder kastade de sig in i varandras armar igen, smekandes.

Janine lösgjorde sig själv.

"Vad är det?" frågade Colby.

"Ingenting alls", sa Janine och log.

På ett ögonblick drog hon av sig sin topp. Colbys ögon utvidgades.

"Vad gör du?" frågade han häpet.

"Vad tror du att jag gör?"

Hon började kämpa med hans T-shirt, försökte dra den över hans huvud.

"Vänta lite," sa Colby bestört. "Precis här?"

"Varför inte här? Det är bättre än baksätet på din bil. Ingen ser."

"Men tänk om en båt..."

Janine skrattade till. "Om det kommer en båt, så vadå? Vem bryr sig?"

Colby samarbetade nu och hjälpte henne att ta av hans T-shirt. De var båda klumpiga av upphetsning, vilket bara ökade spänningen. Janine kunde inte förstå varför de inte hade gjort det här tidigare. Det var inte som att det här var första gången de hade kommit hit för att röka gräs.

Men den där skepnaden nere i vattnet fortsatte att tränga in i Janines medvetande. Det var någonting där, och tills hon visste vad det var, skulle det fortsätta att gnata på henne och förstöra allt.