Елена Савельева - Олаус Магнус и его «История северных народов»

Hildebrand H. Olaus Magnus och hans Historia, s. 341.

Olaus Magnus . Historia om de nordiska folken. (Overs, utg. under redaction av Isak Collijn). Uppsala, 1909, d. 1, b. 1–5; 1912, d. 2, b. 6–11; d. 3, b. 12–16; 1925, d. 4, b. 17–22.

Granlund J . Kommentar. — In: Olaus Magnus. Historia om de nordiska folken. Stockholm, 1951, d. 5, s. 9–560.

Granlund J . Efterskrift. — In: Olaus Magnus. Historia om de nordiska folken. Stockholm, 1951, d. 5, s. 561–601.

Carlsson C . Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. — Kyrkohisto-risk årsskrift, 1922, d. 22.

Nordström J . 1) De yverbornes ö. Bidrag till Atlanticans förhistoria. — Rudbecksstudier. Upplands fornminnes föreningens tidskrift, 1930; 2) När skrev Olaus Magnus sin «Historia de gentibus septentrionalibus»? — Lychnos, 1943; 3) Två okända brev trån Olaus Magnus i Watikanska Biblioteket. — Ibid.; 4) Bröderna Johannes och Olaus Magnus i Spaniens lärda litteratur. — In: Studier tillägnade Anton Blanck. Uppsala, 1946.

Granlund J . 1) Syn och sanning hos Olaus Magnus. — Fataburen, 1946; 2) Sjöfart, skepp och båtar hos Olaus Magnus. — Sjöhistorisk årsbok, 1947; 3) Vinterns och sommargrevens strid. Ett försök till kållgranskning av Olaus Magnus skildring. — Rig, 1948, t. 34; 4) Olaus Magnus, som numismatiker. — Nordisk numismatisk årsskrift, 1949; 5) Olaus Magnus, som folklivsskildrare. — In: Saga och sed i Uppsala. Uppsala, 1950; 6) The Carta Marina of Olaus Magnus. — Imaeo Mundi, 1951, t. 8.

Kolberg J . 1) Aus dem Briefwechsel der Erzbischöfe Johann und Olaus Magnus von Uppsala mit Bischof Johannes Dantiscus von Kulm und Ermland. Braunsberg, 1915. 2) Aus dem Leben der letzten katolischen Bischöfe Schwedens. — Verzeichniss der Vorlesungen an der Königlichen Akademie zu Braunsberg im Sommer-Semester. 1914. Braunsberg, 1914.

Buschbell G . Briefe von Johannes und Olaus Magnus. — Historiska Handlingar. Stockholm, 1932, d. 28, N 23.

Martin J . 1) Deux confesseurs de la foi au XVI-e siécle Joannes et Olaus Magnus, archevéques d’Upsal. — Université catolique å Lyon. N. s., 1908, t. 58; 2) Goustave Vasa et Réforme en Suéde. Avec documents inedites. Paris, 1906.

Benac E . Prophéties de l'archevéque d'Upsal Olaus Magnus… dont les signes ont été publiés å Rome en l'année 1555 et jusqu'ici restés inexpliqués. Paris, 1932.

Richter H . Olaus Magnus och hans Carta Marina 1539. Ett 400 årsminne. — Ymer, 1939, t. 59.

Lynam E . The Carta Marina of Olaus Magnus Venice 1539 och Rome 1574. Jenkintown, 1949. Рец.: Crone G. R., George F. Olaus Magnus and his Carta Marina. — The Geogr. J., 1949, vol. 104, N 4–6.

Berg G . Olaus Magnus bilder ur de nordiska liv. — Fataburen, 1934; Josephson R . Olaus Magnus om den nordiska konsten. — Kulturminder, 1940–1941; Udell H . Om Olaus Magnus och hans källor. — Lychnos, 1936; Abrahamson E. Olaus Magnus skotska källor. — Rig, 1946, t. 29; Quennerstedt A . Olaus Magnus som skildrare av nordens djurliv. — Strödda skrifter, Lund, 1919, N 1.

Grape H . Studier i Olai Magni författarskap. Stockholm, 1942.

Grape H . Del litterära antik-och medeltidsarvet i Olaus Magnus patriotism. Stockholm, 1949.

Grape H. Olaus Magnus, Svensk landflykting och nordisk kulturapostel i Italien. Stockholm, 1961. (Svenska humanistiska förbundet; N 70).

Almquist S . Ett boktryckarmärke som förlaga åt Olaus Magnus. — Biblis. Årsbok, utgiven av föreningen för bokhantverk. Stockholm, 1957.

Olaus Magnus . Historia om de nordiska folken/I urval av K. Hagberg. Stockholm; Upsala, 1963.

Olaus Magnus . Historia om de nordiska folken. Malmö, 1976, d. 1–5.

Hildebrand H . Olaus Magnus och hans Historia, s. 336.

Ahlenius K . Olaus Magnus och hans framställning af Nordens geografi, s. 402–408.

Grape H. 1) Studier i Olai Magni författarskap, s. 172–174; 2) Det litterära antik-och medeltidsarvet, s. 70; Granlund J. Sjöfart, skepp och båtar hos Olaus Magnus, s. 15.

Granlund J . Kommentar, s. 245–253.

Olaus Magnus . Historia de gentibus septentrionalibus, lib. XI, cap. 10 (ссылки на «Историю северных народов» даются на книгу и главу, без указания издания); ср.: Памятники дипломатических сношений Московского государства с Польско-Литовским. T. II. (1533–1560). СПб., 1887, с. 348–354. (Сб. Рус. ист. о-ва; т. 59).

Малиновский А. Ф. Боярин, дворецкий и наместник серпуховский Артамон Сергеевич Матвеев, начальник государственного приказа посольской печати. — Труды и летописи Общества истории и древностей российских, учрежденного при Московском университете. М., 1837, ч. 7, с. 57–65.

Татищев В. Н. 1) История Российская. Л., 1962, т. 1,с. 172, 173, 217, 218, 231, 283, 414, 418, 427, 432, 450, 452; 2) Примечании на книгу, учиненную господином Стралембергом. — В кн.: Татищев В. Н. История Российская. Л., 1968, т. 7, с. 65, 398, 421, 424, 429.

Андреев А. И . Труды В. Н. Татищева по истории России. — В кн.: Татищев В. Н. История Российская. Л., 1962, т. 1, с. 35.

Востоков А. К. Описание славяно-российских рукописей Румянцевского музея. М., 1842, с. 366, № 263. Эта рукопись форматом «в лист», находящаяся в собрании библиотеки Румянцевского музея в Государственной библиотеке СССР им. В. И. Ленина, называется: «Магнуса Иоанна Готская и Шведская история, от достоверных древних свидетельств исторических собранная и на двадцать четыре книги разделена от автора Иоганна Магна (то есть Иоанна Великого), Готтянина, архиепископа Упсалского, переведена Кирияком Кондратовичем». Рукопись, сделанная по заказу В. Н. Татищева, является автографом самого переводчика. Перевод был сделан с 2-го (шведского) издания 1617 г.