Blake Pierce - Grannens Lögn

Rhodes log mot henne och Chloe kunde känna hur konstlat det var. Hon hatade att döma ut en människa så snabbt, men hennes magkänsla brukade aldrig ha fel när det gällde sådant. Instruktören hade vänt sig till resten av gruppen och lämnade de två kvinnorna ifred. När Rhodes märkte att instruktören inte längre såg på dem, vände hon sig om och gick utan att säga någonting alls.

Chloe höll sig för sig själv för stunden och försökte samla sig. Hon hade vaknat upp samma morgon ivrig att påbörja sin karriär som medlem av den Kriminaltekniska Expertgruppen. Hennes framtid hade varit utstakad. Och nu hade hon blivit placerad i ett nytt departement hon inte alls var bekant med, och tilldelad en partner som trodde hon var bättre än alla andra.

“Hon verkar inte direkt vara så förtjust i folk, eller hur?” var det någon som sa bakom henne.

Hon vände sig om och såg mannen som hade gått bredvid henne fram till podiet - den snygga som hade frågat om hon var lite våldsam.

“Nej, det verkar hon inte.”

“Då kan du tänka dig hur det var att läsa de flesta kurserna med henne på akademin”, sa han. “Det var deppigt. På tal om det... jag kommer inte ihåg att jag någonsin såg dig i några av mina kurser eller moduler.”

“Jo... jag är väl ny, kan man säga. Jag blev placerad i det här departementet imorse.”

Han såg lite chockad ut. “Oj, ok. Jaha, välkommen till GVG i så fall. Jag heter Kyle Moulton och om din nya partner inte vill äta lunch med dig, så gör jag gärna det istället.”

“Javisst”, sa Chloe. “Det går i linje med resten av min dag.”

“Hur menar du?”

“Inget annat har gått som planerat, heller.”

Moulton bara nickade när de gick ut från auditoriet. Även om Moulton var en främling (en väldigt snygg sådan), så tyckte hon att det var trevligt att han gick bredvid henne på vägen till den uppdukade lunchen, som väntade någon annanstans i byggnaden. Hon var rädd att hon skulle ifrågasätta alla sina beslut om hon var tvungen att ta sig an denna oplanerade framtid helt på egen hand.

“Planer är överskattade hur som helst”, sa Moulton.

“Jag tycker inte det. Planer ger struktur. Planer innebär förutsägbarhet.”

“Jag tror inte att förutsägbarhet var en av punkterna i våra arbetsbeskrivningar”, skojade Moulton.

Chloe log och nickade, men hon hade aldrig sett det på det sättet. Ärligt talat skrämde det henne lite. Vilket var konstigt, egentligen. Hennes liv hade alltid varit en oförutsägbar hög med total skit, så varför skulle det vara annorlunda med hennes karriär?

Som tur var hade hon lärt sig att ta det som det kommer. Och om snorkiga idioter som Nikke Rhodes dök upp längs vägen, kunde de antingen anpassa sig eller dra åt helvete.

Följande morgon, åkte Chloe på en otrevlig väckning, som satte tonen för den kommande karriären. Hennes mobil ringde redan klockan 05:45, och det var från en av FBI:s Biträdande Direktörer, som jobbade direkt under Direktör Johnsons. Hon han knappt rassla ur sig ett nyvaket “Hallå?” förrän mannen på andra sidan linjen började prata.

“Det här är Biträdande Direktör Garcia. Är detta Agent Chloe Fine?”

“Det är det.” Hon satte sig upp i sängen och hennes hjärta bultade av adrenalinet som redan rusade genom hennes kropp, och skakade av den sista sömnigheten.

“Du ska träffa Agent Rhodes i Bethesda klockan sju. Ni kommer att arbeta med vad som ser ut att vara ett ganska enkelt gängvåldsfall, förmodligen från MS-13. Om du har några frågor bör du kontakta mig direkt, på detta nummer. Agent Rhodes kommer få exakt samma information. När vi har avslutat samtalet kommer du att få adressen via textmeddelande till din mobil. Har du några frågor, Agent Fine?”

Chloe var säker på att hon hade frågor, men det var inget hon kunde sätta ord på nu, gryningen innan hennes första riktiga uppdrag.

“Nej.”

“Bra. Var försiktig och smart där ute, Agent Fine.”

Och det var det. Så fick hon sitt första uppdrag. Hon förstod att de kommande fallen förmodligen inte skulle levereras på det här sättet; inte enligt gårdagens orientering. Men ändå, det var ett ganska effektivt sätt att få igång henne första dagen på hennes nya arbetsplats.

Hon hade redan lagt fram kläderna och duschat kvällen innan, för att förbereda sig väl och se till att hon skulle komma i tid till sitt första uppdrag. Hon tog på sig kläderna, fixade en bagel med Philadelphia-ost och fyllde en termos med kaffe, som hon hade programmerat till klockan 05.00 redan kvällen innan. Under tiden fick hon ett textmeddelande från Direktör Garcia, med adressen i Bethesda. När Chloe kom fram till sin bil hade det bara gått en kvart sedan hon tog emot samtalet.

Hon hade varit i Bethesda, Maryland, flera gånger så hon visste att det gick snabbt att köra dit - lite under en timme, speciellt när det var så här tidigt på dagen och hon slapp den tunga morgontrafiken. När hon hade kommit ut från Washingtons gator och ut på motorvägen, skrev hon in adressen i sin GPS och såg att det skulle ta henne tjugotvå minuter att köra dit.

Hon ville ringa Danielle. Hon kunde känna att det här skulle bli en minnesvärd och meningsfull dag och hon ville dela det med någon som stod henne nära. Men hon visste att Danielle fortfarande låg och sov - dessutom skulle hon säkert inte förstå hur spännande det här var för Chloe. Och det var helt ok. De hade olika intressen och passioner, och ingen av dem var speciellt bra på att simulera entusiasm.

Hon kom fram till adressen två minuter innan GPS-tiden. Det var en sliten lägenhetsbyggnad med bara en våning, den typen som brukade få besök av polisen minst ett dussin gånger per helg, på grund av våldsbrott, droger, sexuella övergrepp och allting annat man kunde tänka sig.

Hon hade förväntat sig att vara först på plats, så hon kände sig lite nedslagen när hon såg att Rhodes redan var där, speciellt eftersom hon redan var på väg till lägenhetens ytterdörr.

Irriterad, parkerade hon bilen på gatan och skyndade sig upp på trottoaren. Hon kom fram precis när Rhodes öppnade ytterdörren, för att gå in till brottsplatsen.

“God morgon”, sa Rhodes, utan att mena det.

“God morgon. Flög du hit eller?”

Rhodes ryckte nonchalant på axlarna. “Det tar mig inte lång tid att göra mig redo på mornarna. Det är ok, Agent Fine. Det här är inte en tävling.”

När de gick in, såg de en man som stod i mitten av ett rörigt vardagsrum. Han vände sig mot dem och hans blick vilade lite på Agent Rhodes. Hon hade på sig ett par enkla svarta byxor och en konservativ svart topp. Hon hade plattat sitt hår och även om hon påstod att hon behövde väldigt lite tid för att göra sig i ordning på morgonen, var det uppenbart att hon hade sminkat sig lite.

“Kommer ni från FBI?” frågade mannen.

“Ja”, sa Chloe snabbt, som om hon ville påpeka att det stod två agenter där. Inte bara den snygga, långa, blonda.

“Agenter Rhodes och Fine”, sa Rhodes. “Och du är?”

“Detektiv Ralph Palace, från Marylands mordrotel. Jag tar bara lite anteckningar, jag har förstått att ni har tagit över fallet nu.”

“Kan du ge oss ett snabbt intro?” frågade Chloe.

“Det är ganska enkelt. Gängrelaterat mord. MS-13 är väldig aktiva i området, så allting pekar på det. Makens, makans och den trettonåriga sonens kroppar avlägsnades igår eftermiddag, ungefär sju timmar efter att vi mottog anmälan. Vapenskott har rapporterats och här ser det ut så här.” Han viftade med armarna runt om i rummet och syftade på röran i lägenheten. “Vi märkte ganska snabbt att pappan tidigare haft anknytning till ett konkurrerande gäng, Binzos.”