Morgan Rice - Omvänd

”Du tappade de här” sa han och hånlog. Hon snappade åt sig dem.

”Vad vill du?” snäste hon.

”Är det ett sätt att tilltala sin nya styvpappa?”

Han tog ett halvt kliv fram, närmare.

”Du är inte min styvpappa.”

”Nej inte än – men snart.”

Hon försökte återgå till att vika sina kläder, men han tog ännu ett kliv närmare. För nära. Hjärtat slog hårt i bröstet.

”Jag tror det är dags att vi bekantar oss med varandra”, sa han och knäppte upp skärpet. ”Eller vad säger du?”

Skräckslagen försökte hon tränga sig förbi honom och ut genom dörren i de lilla rummet, men då hon gjorde det, blockerade han vägen och grep tag hårt och dunkade in henne mot väggen.

Det var då det hände.

Ett raseri vällde fram genom henne. Ett raseri hon aldrig förr upplevt. Hon kände hur kroppen hettade, brann, från tårna upp till håret. När han närmade sig, hoppade hon upp och sparkade honom med båda fötter rakt in i hans bröstkorg.

Trots att han var tre gånger större, flög han baklänges genom dörren, drog med sig dörren så att den splittrade loss från gångjärnen, och fortsatte bakåt, tre meter in i nästa rum. Det var som om han träffats av en kanon och skickat honom genom huset.

Caitlin hade skälvande stått kvar. Hon hade aldrig varit en våldsam person, hade aldrig ens slagit någon förut. För övrigt var hon inte särskilt stor, eller stark. Hur hade hon vetat hur hon skulle sparka hon om på det sättet? Hur hade hon styrkan att göra det? Hon hade aldrig sett någon – ännu mindre en vuxen man – flyga genom ett rum, eller splittra en dörr. Varifrån kom styrkan?

Hon hade gått fram och ställt sig över honom.

Han var helt utslagen, knockad på rygg. Hon undrade om han hade dödat honom. Men i den stunden, ilskan fyllde henne fortfarande, brydde hon sig inte. Hon var mer orolig för sig själv, över vem – eller vad – hon var.

Hon såg aldrig frank igen. Nästa dag gjorde han slut med hennes Mamma, och kom aldrig tillbaka. Hennes Mamma misstänkte att något hade hänt dem emellan, men hon sa aldrig ett ord om det. Men, hon skyllde det faktum att Frank hade lämnat henne på Caitlin, för att ha förstört den enda lyckliga tiden i sitt liv. Och hon hade inte slutat än.

Caitlin vände tillbaka blicken mot det flagnande taket, hjärtat bultade hårt igen. Hon tänkte på ilskan hon känt idag, och undrade om de två händelserna hänge ihop på något sätt. Hon hade alltid trott att incidenten med Frank var en galen, isolerad engångsföreteelse, en konstig styrkeexplosion. Men nu trodde hon att det kunde vara något annat. Hade hon en kraft inom sig? Var hon ett missfoster?

Vem var hon?

Caitlin sprang. Angriparna hade återvänt, och de jagade henne längs bakgatan. En återvändsgränd framför henne, en massiv mur, men hon sprang ändå, rakt emot den. Medan hon sprang ökade hon farten, omöjlig fart, och byggnaderna svepte förbi i ett dis. Hon kände vinddraget genom håret.

När hon närmade sig, tog hon sats, och i ett enda hopp befann hon sig murens topp, nio meter över marken. Ett hopp till, och hon flög genom luften, nio meter, sex, och landade på asfalten utan att tappa farten, fortfarande springande, hela tiden springande. Hon kände sig kraftfull, oövervinnerlig. Hon ökade farten ännu mer, och det kändes som om hon kunde flyga.

Текст предоставлен ООО «ЛитРес».

Прочитайте эту книгу целиком, на ЛитРес.

Безопасно оплатить книгу можно банковской картой Visa, MasterCard, Maestro, со счета мобильного телефона, с платежного терминала, в салоне МТС или Связной, через PayPal, WebMoney, Яндекс.Деньги, QIWI Кошелек, бонусными картами или другим удобным Вам способом.