Stieg Larsson: Flickan som lekte med elden

”Vem är du?” frågade han.

Mikael sträckte ned handen i förvaringsfacket i bildörren och plockade fram ficklampan han hade köpt på bensinstationen. Han riktade ljuskäglan mot Niedermanns ansikte.

”Händerna på ryggen”, kommenderade Mikael. ”Sära på benen.”

Han väntade tills Niedermann motvilligt lydde befallningen.

”Jag vet vem du är. Om du gör något dumt skjuter jag utan varning. Jag siktar mot lungan under skulderbladet. Du kan förmodligen ta mig … men det kommer att kosta.”

Han lade ned ficklampan på marken och tog av sig sitt bälte och formade det till en ögla, precis som han hade fått lära sig hos fältjägarna i Kiruna då han gjorde militärtjänsten två decennier tidigare. Han ställde sig mellan den blonde jättens ben och trädde öglan runt hans armar och drog åt ovanför armbågarna. Därmed var den väldige Niedermann i all praktisk bemärkelse hjälplös.

Och sedan då? Mikael såg sig omkring. De var absolut ensamma i mörkret på landsvägen. Paolo Roberto hade inte överdrivit då han beskrivit Niedermann. Det var en bjässe. Frågan var bara varför en sådan bjässe kom springande mitt i natten som om han var jagad av den onde själv.

”Jag söker Lisbeth Salander. Jag antar att du träffat henne.”

Niedermann svarade inte.

”Var finns Lisbeth Salander?” frågade Mikael.

Niedermann gav honom en underlig blick. Han begrep inte vad som hände denna bisarra natt då allting verkade gå på tok.

Mikael ryckte på axlarna. Han gick tillbaka till bilen och öppnade bagageluckan och hittade en bogserlina. Han kunde inte lämna Niedermann bunden mitt på vägen och såg sig omkring. Trettio meter längre upp på vägen glittrade ett trafikmärke i strålkastarljuset. Varning för älg.

”Stå upp.”

Han satte mynningen på vapnet mot Niedermanns nacke och ledde honom till varningsmärket och tvingade ned honom i vägrenen. Han beordrade Niedermann att sätta sig med ryggen mot stolpen. Niedermann tvekade.

”Det hela är mycket enkelt”, sa Mikael. ”Du mördade Dag Svensson och Mia Bergman. De var mina vänner. Jag tänker inte släppa dig lös här på vägen och antingen sitter du bunden eller så skjuter jag dig i knäskålen. Ditt val.”

Niedermann satte sig. Mikael lade bogserlinan runt halsen och fixerade huvudet. Sedan använde han arton meter lina för att surra fast jätten runt överkroppen och midjan. Han sparade en bit av repet så att han kunde surra underarmarna mot stolpen och låste med några rejäla seglarknopar.

När han var klar frågade Mikael återigen var Lisbeth Salander befann sig. Han fick inget svar och ryckte på axlarna och lämnade Niedermann. Det var först när han återkom till sin bil som han kände adrenalinet flöda och blev medveten om vad han just hade gjort. Bilden av Mia Bergmans ansikte flimrade framför hans ögon.

Mikael tände en cigarett och drack Ramlösa ur petflaskan. Han betraktade skepnaden i dunklet vid älgskylten. Sedan satte han sig bakom ratten och konsulterade vägkartan och konstaterade att han hade drygt en kilometer kvar till avtagsvägen till Karl Axel Bodins gård. Han startade motorn och passerade Niedermann.

Han körde långsamt förbi avtagsvägen med skylten mot Gosseberga och parkerade intill en lada på en skogsväg hundra meter längre norrut. Han tog pistolen och tände ficklampan. Han upptäckte färska hjulspår i leran och konstaterade att en annan bil hade stått parkerad på platsen tidigare, men reflekterade inte närmare över upptäckten. Han promenerade tillbaka till avtagsvägen till Gosseberga och lyste på postlådan. PL192 – K. A. Bodin. Han fortsatte längs vägen.

Det var nästan midnatt då han såg ljusen från Bodins gård. Han stannade och lyssnade. Han stod stilla i flera minuter men kunde inte höra något annat än vanliga nattljud. Istället för att ta vägen rakt in på gården gick han längs kanten av ängen och närmade sig byggnaden från ladugårdssidan. Han stannade vid gårdsplanen trettio meter från huset. Han var på helspänn. Niedermanns språngmarsch längs vägen antydde att något hade hänt på gården.

Mikael var halvvägs över gårdsplanen då han hörde ett ljud. Han snurrade runt och sjönk ned till knästående med sitt vapen höjt. Det tog honom några sekunder att lokalisera ljudet till ett av uthusen. Det lät som om någon jämrade sig. Han rörde sig snabbt över gräsplanen och stannade vid uthuset. Då han tittade runt hörnet kunde han se att en lampa var tänd inne i skjulet.

Han lyssnade. Någon rörde sig där inne. Han lyfte tvärslån och petade upp dörren och mötte ett par skräckslagna ögon i ett blodigt ansikte. Han såg yxan på golvet.

”Herrejesusjävlar”, mumlade han.

Sedan såg han protesen.

Zalachenko.

Lisbeth Salander hade definitivt varit på besök.

Han hade svårt att föreställa sig vad som kunde ha hänt. Han stängde snabbt dörren igen och lade på tvärslån.

Med zalachenko i vedboden och Niedermann hopsurrad nere vid vägen mot Sollebrunn gick Mikael raskt över gårdsplanen till bostadshuset. Det var möjligt att det fanns någon för honom okänd tredje person som kunde utgöra en fara, men huset kändes öde, nästan obebott. Han riktade vapnet mot marken och öppnade försiktigt ytterdörren. Han kom in i en mörk farstu och såg en rektangel av ljus från köket. Det enda ljud han kunde höra var en tickande väggklocka. Då han kom fram till köksdörren såg han omedelbart Lisbeth Salander på kökssoffan.

Ett kort ögonblick stod han som förstenad och betraktade den sargade kroppen. Han noterade att hon höll en pistol i handen som slappt hängde utanför soffkanten. Han gick långsamt fram till henne och sjönk ned på knä. Han tänkte på hur han hade hittat Dag och Mia och trodde för en sekund att hon var död. Sedan såg han en liten rörelse i hennes bröstkorg och hörde ett svagt rosslande andetag.

Han sträckte fram handen och började försiktigt lossa pistolen från hennes hand. Helt plötsligt hårdnade hennes grepp om kolven. Hon öppnade ögonen i två smala strimmor och stirrade på honom några långa sekunder. Hennes blick var ofokuserad. Sedan hörde han henne mumla med så låg röst att han knappt kunde uppfatta orden.

Kalle Jävla Blomkvist.

Hon slöt ögonen igen och släppte pistolen. Han lade vapnet på golvet och tog fram mobiltelefonen och slog numret till SOS Alarm.