Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes

Men de var samtliga Computer Wizards och knappast okunniga i konsten att konstruera datavirus. De var heller inte nödbedda att genomföra speciella kampanjer om situationen så krävde. Några år tidigare hade en citizen i Hacker Rep, som i det civila var programutvecklare i Kalifornien, blivit blåst på ett patent av ett dot-com-företag på frammarsch och som dessutom hade fräckheten att dra medborgaren inför rätta. Detta föranledde samtliga aktivister i Hacker Rep att under ett halvår ägna en uppseendeväckande energi åt att hacka och förstöra varje dator som ägdes av företaget i fråga. Varenda affärshemlighet och mail – tillsammans med några fejkade dokument som kunde tolkas som att företagets vd ägnade sig åt skattebedrägerier – lades med förtjusning ut på nätet tillsammans med information om vd:ns hemliga älskarinna och bilder från en fest i Hollywood där vd:n snortade kokain. Företaget hade gått i konkurs efter ett halvår och ännu flera år senare ägnade sig några långsinta medlemmar av folkmilisen i Hacker Rep åt att med jämna mellanrum hemsöka den forne vd:n.

Om ett femtiotal av världens främsta hackers beslutade sig för att gemensamt gå till samordnat angrepp mot en stat skulle staten förmodligen överleva men inte utan kännbara problem. Kostnaderna skulle sannolikt räknas i miljarder om Lisbeth gav tummen upp. Hon funderade en stund.

, sa Dakota.

, sa Mandrake.

, skrev Bambi.

, skrev Trinity.

Lisbeth Salander lutade sig tillbaka mot kudden och följde konversationen med ett skevt leende. Hon undrade varför hon, som hade så svårt att prata om sig själv med människor som hon träffade ansikte mot ansikte, helt obekymrat kunde lämna ut sina mest intima hemligheter till en samling fullkomligt okända tokstollar på internet. Men faktum var att om Lisbeth Salander hade en familj och en grupptillhörighet så var det tillsammans med just dessa kompletta galningar. Ingen av dem hade egentligen möjlighet att hjälpa henne med hennes problem med svenska staten. Men hon visste att om det behövdes så skulle de ägna väsentlig tid och energi åt lämpliga styrkedemonstrationer. Genom nätverket kunde hon också skaffa gömställen utomlands. Det var tack vare Plagues kontakter på nätet hon hade kunnat skaffa sig ett norskt pass i namnet Irene Nesser.

Lisbeth hade ingen aning om hur medborgarna i Hacker Rep såg ut och hon hade bara en vag uppfattning om vad de gjorde utanför nätet – medborgarna var notoriskt vaga om sina identiteter. Till exempel påstod SixOfOne att han var en svart, manlig amerikansk medborgare av katolsk härkomst bosatt i Toronto, Kanada. Han kunde lika gärna vara vit, kvinna, lutheran och bosatt i Skövde.

Den hon kände bäst var Plague – det var han som en gång hade introducerat henne i familjen, och ingen blev någonsin medlem i det exklusiva sällskapet utan synnerligen kraftiga rekommendationer. Den som blev medlem måste dessutom vara personligt bekant med någon annan medborgare – i hennes fall Plague.

På nätet var Plague en intelligent och socialt begåvad medborgare. I verkligheten var han en kraftigt överviktig och socialt störd 30-årig förtidspensionär bosatt i Sundbyberg. Han tvättade sig på tok för sällan och hans lägenhet luktade apa. Lisbeth brukade vara sparsam med besök hos honom. Det räckte bra med att bara umgås med honom på nätet.

Medan chatten fortfarande pågick laddade Wasp ned mail som kommit till hennes privata mailbox i Hacker Rep. Ett mail var från medlemmen Poison och innehöll en förbättrad version av hennes program Asphyxia 1 . 3 som låg tillgängligt för alla republikens medborgare i Arkivet. Asphyxia var ett program med vilket hon kunde kontrollera andra personers datorer på internet. Poison förklarade att han med framgång hade använt programmet och att hans uppdaterade version omfattade de senaste versionerna av Unix, Apple och Windows. Hon mailade en kort replik och tackade för uppgraderingen.

Under den kommande timmen, medan det började bli kväll i USA, hade ytterligare ett halvdussin citizens kommit online och hälsat Wasp välkommen hem och lagt sig i debatten. När Lisbeth slutligen loggade ut handlade diskussionen om huruvida den svenske statsministerns dator kunde förmås att sända artiga men fullständigt rubbade mail till andra regeringschefer i världen. En arbetsgrupp hade bildats för att bringa klarhet i frågan. Lisbeth avslutade med att bokstavera ett kort inlägg.

Alla sa puss och kram och kramade och manade henne att vårda sitt hål i skallen.

när Lisbeth hade loggat ut från Hacker Republic gick hon in på [www.yahoo.com] och loggade in på den privata nyhetsgruppen [Stolliga–Bordet]. Hon upptäckte att nyhetsgruppen hade två medlemmar; hon själv och Mikael Blomkvist. Mailboxen innehöll ett enda mail som skickats två dagar tidigare. Det hade titeln [Läs detta först].

[Hej Sally. Läget just nu är följande:

• Polisen har ännu inte hittat din bostad och har inte tillgång till cd-skivan med Bjurmans våldtäkt. Skivan utgör mycket tung bevisning men jag vill inte lämna den till Annika utan ditt tillstånd. Jag har också nycklarna till din lägenhet och passet i namnet Irene Nesser.

• Däremot har polisen den ryggsäck du hade med dig till Gosseberga. Jag vet inte om den innehåller något olämpligt.]

Lisbeth funderade en stund. Nja. En halvtom kaffetermos, några äpplen och ett ombyte kläder. Det var lugnt.

[Du kommer att åtalas för grov misshandel alternativt dråpförsök på Zalachenko samt grov misshandel av Carl-Magnus Lundin från Svavelsjö MC i Stallarholmen – dvs. att du sköt honom i foten och sparkade av honom käkbenet. En pålitlig källa inom polisen uppger dock att bevisläget i båda fallen är en aning otydligt. Följande är viktigt:

(1) Innan Zalachenko blev skjuten nekade han till allt och påstod att det måste ha varit Niedermann som sköt dig och grävde ned dig i skogen. Han anmälde dig för dråpförsök. Åklagaren kommer att trycka på att det är andra gången du försöker döda Zalachenko.

(2) Varken Magge Lundin eller Sonny Nieminen har sagt ett ord om vad som hände i Stallarholmen. Lundin är gripen för kidnappningen av Miriam Wu. Nieminen är frisläppt.]

Lisbeth övervägde hans ord och ryckte på axlarna. Allt detta hade hon redan diskuterat med Annika Giannini. Det var ett uselt läge men inga nyheter. Hon hade öppenhjärtigt redogjort för allt som hade hänt i Gosseberga, men avstått från att berätta detaljer om Bjurman.

[I femton år skyddades Zala i stort sett oavsett vad han företog sig. Karriärer byggdes på Zalachenkos betydelse. Vid ett antal tillfällen hjälpte man Zala genom att städa upp efter hans härjningar. Allt detta är brottslig verksamhet. Svenska myndigheter hjälpte alltså till att mörka brott mot individer.

Om detta blir känt kommer det att bli en politisk skandal som berör både borgerliga och socialdemokratiska regeringar. Det betyder framför allt att ett antal myndighetspersoner på Säpo kommer att hängas ut som understödjare av brottslig och omoralisk verksamhet. Även om de enskilda brotten är preskriberade så kommer det att bli skandal. Det handlar om tungviktare som i dag är pensionärer eller nära pensionen.

De kommer att göra allt för att minska skadeverkningarna och där blir du plötsligt än en gång en bricka i spelet. Den här gången handlar det dock inte om att de gör ett bondeoffer – nu handlar det om att de aktivt måste begränsa skadeverkningarna för egen del. Alltså måste du sättas dit.]

Lisbeth bet sig eftertänksamt i underläppen.

[Det fungerar så här: De vet att de inte kommer att kunna bevara hemligheten om Zalachenko länge till. Jag känner till storyn och jag är journalist. De vet att jag förr eller senare kommer att publicera. Nu spelar det inte så stor roll eftersom han är död. Nu slåss de istället för sin egen överlevnad. Följande punkter står därför högt på deras dagordning: